Den första boken jag läste av honom var ”Det hatade Israel”, skriven av honom och två medförfattare. Som gymnasist i Ystad förstod jag inte hur det ständigt överlevnadshotade Israel ständigt demoniserades av vänstern, hur antisemitism förkläddes till kritik mot Israel. Bara några år innan hade arabarméerna hotat att med överväldigande stora militära förband och under en lång tids styrkeuppbyggnad angripa Israel med det enda syftet att eliminera Israel. Syriens, Iraks, Egyptens, Jordaniens och Libyens arméer skulle gemensamt krossa den enda demokratin i Mellanöstern.
Det ledde till sexdagarskriget i juni 1967 då Israel i ett blixtanfall en morgon slog ut det egyptiska flygvapnet, och på flera olika fronter i några av de största pansarslagen efter andra världskriget slog ut angriparna och tryggade ett territorium som skapade en säkerhet som så uppenbart saknats innan. Vare sig innan eller efteråt har det funnits en fred i form av ett avtal som erkänner Israels gränser. Men för Israel har det funnits en säkerhet som gång på gång har visat sig nödvändig. Samtidigt har vänstern, olika kyrkor i Europa, inte minst den svenska, och ett antal socialdemokratiska regeringar med Göran Perssons som undantag, valt att demonisera Israel och fördöma landets olika insatser för att skydda landet och dess medborgare mot länder, rörelser och terrorister som vill utplåna det och döda judar.
I frågan om Israel uttrycktes den avgörande utmaningen om friheten och demokratin. Man måste välja sida för demokratins försvar om man vill stå upp för friheten. Man kan kritisera politiska beslut men man måste alltid värna demokratin.
För min del blev Pers bok skriven tillsammans med Ernst Klein och Thomas Hammarberg en intellektuell och ideologisk bas kring synen på Israel och demokratins fiender. Den var skriven med intellektuell klarhet, ideologisk skärpa och ett engagemang som demokratins vänner behövde i en tid då vänstern ville attackera både demokrati och öppna samhällen. Det var en tid då diktaturens förespråkare drog med sig media och kulturelit på ett avslöjande enkelt sätt.
Några decennier senare kom vi att mötas när vi inom ramen för Timbro diskuterade Vänsterns skuld och det faktum att dagens vänster, då som nu, idylliserade en tid då man uttryckte förakt för demokratins ideal, till förmån för det förtryck som vänstern alltid anser vara mer upplyst än människors fria val och samtal.
För Per Ahlmarks del blev det för oss alla viktiga böcker om Vänsterns Tyranni och Det Öppna Såret. Några av de viktigaste böckerna för långsiktig samhällsdebatt, som pekar på den avgörande klyftan mellan demokratin och förtrycket. En klyfta som är diffus för många men med Per Ahlmarks penna gjordes klar för var och en som vill gå demokratins väg.
Han hade många uppdrag i partipolitiken, som partiledare och vice statsminister. Men det var inte som partipolitiker han var störst utan som en passionerad försvarare av det fria samhällets värden.
Per Ahlmark var liberal i den allra mest grundläggande bemärkelsen. Friheten, demokratin, upplysningen och rättsstaten. Där var hans rötter och där fanns hans allra största kraft. Där formulerade han en bredd i borgerlig och frihetlig debatt som var långt större än partipolitikens grupperingar och motsättningar.
När det gällde försvaret av vårt samhälles frihet, rationalitet, rätt och rättvisa liksom ideal om fred och framtid inspirerade han flera generationer av unga borgerliga politiker, liksom många som i dag är lite äldre.
Det har sagts och skrivits efter hans bortgång att hans röst hade behövts nu. Det är sant. Sådana som han behövs alltid, inte minst när samhällen står inför formativa utmaningar och avgörande hot. Klarheten och passionen är det som skapar enskilda engagemang för det fria samhället. Utan det engagemanget finns inga grundlagar som kan skydda oss mot mörkrets krafter,
Men det bör också sägas att han inspirerat många andra till att häva upp sin röst. Han lämnar många röster till stöd för det liberala samhället efter sig. Röster som i partipolitiken må tala lite olika men som likväl när det gäller det fria samhällets mest grundläggande värden sjunger med samma röst, och som ser och förstår hur det öppna samhällets fiender ser ut.
Per Ahlmark lämnar mycket efter sig. Det är ett värde för det svenska samhället. Man kan inte kompromissa om demokrati och frihet, lika lite som man kan göra det om mänsklig värdighet. Det har han gjort klart för oss alla.