I dag besöker Påven Lund som ett led i firandet av Reformationens 500- årsjubileum. Den 31 oktober 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg, som också var universitets anslagstavla. Det kom att bli en avgörande händelse i reformationen och självfallet för den lutheranska kyrkans framväxt.
Det rubbade den katolska kyrkans hegemoni över både tro och tanke. Det öppnade upp för en ny vetenskapsteori och för en ny samhällssyn som utgick från individen snarare än helheten. Det underminerade den tidens dominerande politiska centralmakt nämligen Det heliga Romerska riket av tysk nation, som varit baserat på den katolska kyrkans överordnade ställning i Europa. Europa delades religiöst i motsättningar och krig samtidigt som två skilda samhällskulturer utvecklades som kom att både konfrontera varandra och förändra varandra. Det moderna Europa är en funktion av reformationen liksom motreformationen och upplysningen som knappast varit möjlig med en kyrka i total hegemoni över samhälle och forskning.
Krigen var många och långa. På Irland lever man fortfarande i vården av den fredsprocess som till slut uppnåddes. Det trettioåriga kriget kom att förändra inte bara Europas gränser utan också dess diplomati och den internationella rätt som kom att gälla för lång tid. Det är lätt att stapla alla de grymheter, våldsdåd och brutaliteter som genomfördes i trons namn, och viktigt att i dag komma ihåg, men det är också viktigt att se dagens Europa som en funktion av de olika samhälls- och kulturströmningar som den katolska och den reformerta tron gav upphov till.
De två kyrkliga inriktningarna är förutom sina djupare teologiska skillnader skilda åt i sitt förhållningssätt gentemot den enskilde. Den katolska ställer upp höga religiösa krav men förlåter medan den protestantiska mindre präglas av höga religiösa mål och djupt troende men är mindre förlåtande. Den protestantiska kyrkan låter ogärna tron intervenera i politiken medan den gärna låter politiken träda in i kyrkan. Den katolska kyrkan gör gärna religionen och den katolska tron till en utgångspunkt för att träda in i samhället. De protestantiska kyrkorna var i århundraden statskyrkor och ett med den politiska makten medan den katolska kyrkan var en alternativ dimension och en motkraft till staten. Allra tydligast såg vi kanske detta i Polen där kyrkan under kommunismens tid både var ett rum och en tro på något annat än den brutala realsocialismen.
I reformationens tanke låg att rationalitet och direkthet skulle gälla medan den katolska präglades av mystik och irrationalitet bortom tron. Och så formades också olika samhällskulturer.
Den mer rationella och kanske tråkiga som tar ord för ord på ett bokstavligt sätt, och vill förändra steg för steg medan den mer visionära samhällskulturen fångas av stora ord och stora löften som kanske inte alltid har ett omedelbart genomförande. Luther sitter på våra axlar medan den katolska tron lovar något större och kanske också mer glädjefyllt än den ständiga rannsakan.
Europeiska unionen hade nog aldrig funnits till om det inte varit för den katolska samhällskultur som förmår ge plats åt det storslagna och visionära som inte omedelbart kan leda till ett beslut men unionen hade nog heller inte blivit vad den är utan de konkreta kraven på steg, åtgärder och kontroll som petimetrarna och rationalisterna ställde krav på och lyckades driva igenom. Den inre marknaden hade inte blivit av utan britter och andra, mer inriktade på den konkreta handeln och marknadsekonomin men hade heller aldrig fått någon legitimitet utan tron på att vi uppnår något större tillsammans.
Så ser vi att de trosriktningar som i dag möts för att fira 500 år inte bara stått i konflikt utan också i en symbios som fört våra samhällen framåt. De har tillsammans format ett Europa som sätter respekten för individen och gemensamma värden högt, som låter visioner prägla vardagen och vardagen leda framåt. Det är ett kulturarv som är viktigt att se och förstå.