Ett problem i den offentliga debatten är de som vare sig lyssnar eller hör av andra säger utan bara bonkar på med grotteargument. Marita Ulvskog är en sådan debattör och det bekymrar mig för det riskerar att göra debatten inför Europavalet till en övning i sandlådan. Jag tänker inte gå in på de villkoren. Däremot ska jag svara på de tre påståenden som Ulvskog slänger ur sig för att hävda att personer med andra åsikter än hennes är onda, kalla, likgiltiga och vill ställa till elände för andra.
För det första påstår hon att moderaterna är för hutlösa mobiltelefonräkningar. Rent allmänt kan man fråga sig varför vi skulle vara det? Med vilken seriositet går man in i debatten om man har utgångspunkten att motståndaren vill agera för att saker ska vara så dyra som möjligt för enskilda människor? Tror hon på detta själv eller vill hon bara lura på andra den föreställningen?
Skälet till att vi moderater i parlamentets votering om prisreglering av roaming, det vill säga gränsöverskridande mobiltelefonsamtal, röstade emot var att vi inte tror på prisreglering som en väg att sänka priser.
Den erfarenhet som vi har av den första regleringen av priserna är att roamingpriserna mot konsument har stannat precis under taket, istället för att fortsätta ner. Så blir det när man reglerar priser. Konkurrenterna avvaktar nya prisregleringar och sänker inte själva priserna. Det drabbar konsumenterna. Detta på en marknad där vi under de senaste 20 åren har sett en gigantisk prispress neråt, tack vare den avreglering och konkurrens på telemarknaden som socialdemokraterna var emot.
När de en gång var emot avregleringen var det självfallet inte för att de var för hutlösa telefonräkningar utan för att de trodde att det var bättre. Verkligheten har visat hur fel de hade.
Den prisreglering som parlamentet beslutade om innebär ett konsumentpris som motsvarar en långsammare prissänkning än vad vi har sett priskonkurrensen ge de senaste åren. Men de som röstade för detta vill självfallet inte att konsumenterna ska ha högre telefonräkningar. De liksom Marita Ulvskog tror bara mer på prisregleringens framgångar. Verkligheten har gett oss rätt tydliga signaler om nackdelen med prisregleringar. Men Ulvskog vill kanske prisreglera inom fler områden? Eller är hon för skyhöga priser inom andra sektorer? Som man känner sig själv känner man andra.
Däremot, för att komplicera verkligheten för Marita Ulvskog, så är vi för att man på operatörsnivå har en reglering som säkrar konkurrenters tillträde till varandras nät till rimliga priser, precis som i Sverige. Det är också denna fråga som enligt de nationella myndigheterna har lett till för lite prispress. Därmed kan vi få en mer dynamisk prispress gentemot konsument.
I Marita Ulvskogs ondskeartikel framgår också att hon tror sig tro att den fria rörligheten på arbetsmarknaden leder till att utländska löntagare kommer till Sverige och arbetar för en bråkdel av svenska löner. Det är en skrämselpropaganda som regeringen Persson inledde i samband med utvidgningen. Då var det social turism som skulle bli följden. Men regeringen förlorade i riksdagen och Sverige blev det öppnaste landet. Och vi fick ingen social turism. Vi har heller inte sett att det kommer utländska löntagare och arbetar för en bråkdel. Enligt EU-rätt ska de ha löner som motsvarar avtalen och bestämmelserna i värdlandet. Så var också fallet i Laval-fallet. De Laval -anställda i Waxholm hade löner som låg inom ramen för Byggnads kollektivavtal men de var däremot inte medlemmar i Byggnads. Det ska man inte behöva vara för att få arbeta i Sverige.
Det är besvärande att Marita Ulvskog i ivern att skrämma för oss moderater glider över verkligheten med en skrämselpropaganda som ytterst riktar sig mot utländska löntagare i Sverige. Den sluggerpropagandan finns det ett annat parti som har tagit på entreprenad.
Som ett tredje led i ondskeartikeln lyfter Ulvskog fram jämställdhetspolitiken. I den delen är fördraget tydligt. Inget land har rätt att ha en lagstiftning som leder till diskriminering. Men frågan om hur jämställdhetspolitiken ska se ut anser vi moderater bäst utformas nationellt av det enkla skälet att det inte är EU som ska bestämma över svensk jämställdhetspolitik. Jag kan inte förstå på vilket sätt jämställdhetspolitiken i Sverige skulle bli bättre av att den beslutas som vi beslutar om den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är min utgångspunkt att lagstiftning inom detta område formar vi bäst själva, utan att polacker, italienare, malteser, greker och portugiser tillsammans med tyskar och ungrare lagstiftar om jämställdhetspolitiken i Sverige. Jag tror att det svenska samhället vinner på det. Marita Ulvskog tror uppenbarligen motsatsen. Men det är nog inte för att hon vill andra människor illa.
Det är bara Marita Ulvskog som ser politiska motståndare som folkfiender, liksom hon en gång såg den socialdemokratiska valförlusten 1976 som en statskupp. Sådana politiker är få inom det normala politiska m socialdemokratin liksom inom andra partier. Det är bara att beklaga socialdemokratin att deras valrörelse kommer att präglas av denna världsuppfattning. Den känns lätt museal i det nya Europa.
Och det är inte säkert att det är pajkastning som höjer valdeltagandet.
Gunnar Hökmark är moderaternas delegationsledar i Europaparlamentet och vice ordförande i EPP-ED gruppen. Han tror sina politiska motståndare om gott. Han tror dessutom att detta gäller de flesta som engagerar sig i politiken.