Anförande av riksdagsledamot Gunnar Hökmark i riksdagens särskilda debatt om den ekonomiska utvecklingen den 22 mars 2001.
Det talade ordet gäller
Herr/ Fru Talman,
Det finns tre saker som måste sägas till regeringen i dag.
För det första, låtsas inte som om ingenting har hänt. Högkonjunkturen är nu över. Det ställer krav på att utgiftspolitiken nu måste ersättas med en reformpolitik.
För det andra, förväxla inte de gångna årens högkonjunktur med er egna ekonomiska politik. Det är inte er politik som gett fler jobb utan konjunkturen.
För det tredje, lägg samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet åt sidan. Sverige behöver nu en tillväxtpolitik, inte en politik för ökade statliga utgifter.
Att i den här situationen låtsas som ingenting och låta utgiftspolitiken fortsätta som om ingenting har hänt är ansvarslöst. Kanske är det nu så att vi ser hur prognosinstitut efter prognosinstitut mjuklandar sina prognoser, alltmedan den svenska ekonomin löper risken av en allt hårdare landning ju längre regeringen dröjer med att lägga om politiken.
De gångna årens högkonjunktur har inte varit ett resultat av ökade statliga utgifter och höjda skatter utan har inträffat trots detta. Ert skryt över högkonjunkturen har gett har lett er till att tro att det inte behövs någon politik för att öka förutsättningarna för tillväxt i hela landet och i alla samhällssektorer.
Ni ville att det företag som har burit en mycket stor del av den ekonomiska uppgången i Sverige Ericsson – skulle bojkottas och ni har inte gjort något för att förbättra svenska företags konkurrensförmåga. Ni återställde de arbetsmarknadspolitiska reformer som skulle ge både bättre trygghet och större rörlighet på arbetsmarknaden. Ni har drivit en statlig utgiftspolitik som inneburit att statens utgifter, räntekostnaderna undantaget, har ökat med nästan 6% i genomsnitt per år sedan 1994. Sverige har i dag en större konjunkturkänslighet än vad vi hade i början på 1990-talet.
Men vi har också en större arbetslöshet än under någon tidigare högkonjunktur.
När jag påpekade detta för finansministern i höstens budgetdebatt skrattade han bort detta faktum. Sedan dess har AMS-chefen konstaterat samma sak. Vi har den högsta arbetslösheten någonsin i en högkonjunktur, oavsett om man bara räknar de öppet arbetslösa eller om man räknar de närmare 16% som är arbetslösa i någon form.
Visst har jobben ökat under högkonjunkturen. Men jag upphör aldrig att förvåna mig över dem som förvånas över att det går bättre när det går bra och sämre när det går dåligt i ekonomin.
Den avgörande frågan är ju inte om jobben blir fler i en högkonjunktur utan om de ökar så mycket att man går starkare in i en vikande konjunktur. Där är läget att vi i dag skulle behöva nästan 400 000 fler jobb för att nå upp till den andelen sysselsättning som vi hade 1990. Det är ett misslyckande.
Vi går nu in i en svagare konjunktur med den högsta arbetslösheten vi någonsin i modern tid har haft med oss. Det är ett misslyckande.
Men misslyckandet är allvarligare än så. Trots högkonjunktur har den faktiska andelen sysselsatta i arbete inte ökat med en promille sedan 1997. Under de senaste åren har sjukskrivningarna ökat så snabbt så att den faktiska andelen sysselsatta i arbete år 2000 , efter tre år av internationell högkonjunktur, inte var en promille högre än 1997. Inte en promille högre. Det är ett kapitalt misslyckande som högkonjunkturen inte kan skyla över. Ni har försummat högkonjunkturens möjligheter. Och nu är det bråttom.
Så därför, lägg utgiftssamarbetet med vänstern och miljöpartiet åt sidan. Det kommer att leda oss in i nya statsfinansiella problem. Det kommer att leda till ytterligare ökade utgifter på närmare 4% fram till 2003, förutsatt att ni håller er till utgiftstaken. Fortsätter ni den politiken leder ni oss in i nya statsfinansiella problem.
Nu behöver vi istället en andra reformvåg. Den våg av reformer som la grunden för de senare årens utveckling under högkonjunkturen måste nu följas av en ny våg av reformer.
Arbetsmarknaden måste reformeras mot en större flexibilitet. Öppna upp den svenska tjänstesektorn genom avdrag för hushållsnära tjänster och gör det möjligt för män och kvinnor att arbeta mer när de vill och kan.
Öppna upp sjukvården och utbildningen för företagande och nytänkande, inte bara för att ge bättre utbildning och bättre sjukvård utan också för att dessa verksamheter skulle kunna bli en stimulans till vår ekonomiska utveckling.
Starta reformeringen av socialförsäkringarna i spåren av den pensionsreform som i dag ger Sverige en större stabilitet än andra länder. Gör den så att tryggheten för den enskilde blir oberoende statens budgetpolitik och så att den leder till att långtidsfrånvaron minskar genom en bättre rehabilitering som bryr sig om varje enskild persons önskemål och behov.
Sänk skatterna och börja göra det nu! Bo Ringholm borde ta intryck av det faktum att hela världen nu hoppas på de amerikanska skattesänkningarna och den dynamik som den frigör. Låt oss frigöra den dynamiken nu i Sverige. Inte som en restpost i budgetarbetet som kommer i kläm när konjunkturen viker utan som en offensiv strävan att sätta Sverige i ledningen i den globala ekonomin. Som ett led i en social skattepolitik som minskar behovet av bidrag och offentliga utgifter. Som ett led i en offensiv tillväxtpolitik för att stärka Sveriges konkurrenskraft om företagande och kunskap.
Håll i utgifterna. Låt inte statsfinanserna utvecklas med ökande utgifter, urholkade skattebaser och minskande skatteinkomster. Lägg samarbetet med utgiftspartierna åt sidan och lägg grunden för en andra reformvåg för att stärka Sverige och svensk välfärd. Låt vårpropositionen bli en ny start för reformer.
