Thomas Östros har varit skatteminister och är utbildningsminister. Efter att ha läst hans artikel i GP där han räknar på den moderata skattepolitiken vet jag inte vad som är värst. Uppenbarligen saknar han respekt för mattematikens grundläggande regler och det är ingen bra egenskap vare sig för skatteministrar eller utbildningsministrar.
De skattesänkningar som vi under de kommande 10 åren vill genomföra med hjälp av en växande ekonomi jämför han med dagens offentliga utgifter. Eftersom vi anser att den ekonomiska tillväxten de kommande 10 åren bör tillfalla medborgarna och inte det offentliga innebär det med den tillväxt vi räknar med ett utrymme för sänkta skatter på 250 miljarder under en 10-årsperiod. Men Östros påstår att skattesänkningar som skall genomföras under en 10-årsperiod skulle leda till besparingar på 40% av dagens offentliga utgifter. Med sådana ministrar och sådan räknekunskap är det inte underligt att Sverige har världens högsta skatter.
Tror Östros på fullt allvar att om den ekonomiska tillväxten under det kommande decenniet tillfaller medborgarna att detta leder till att man skall halvera den offentliga sektorn? Det är lika dumt som att påstå att socialdemokratiska skattenivåer för år 2001 skulle ha tvingat fram nästan en halvering av den offentliga sektorn redan 1990.
Sanningen är att vi räknar med att med en återhållsamhet med de offentliga utgifterna som innebär att dessa bara ökar med 1 procent om året frigörs genom den ekonomiska tillväxten dryt 150 miljarder från 2003 fram till 2010. Det innebär sannerligen ingen halvering av den offentliga sektorn, däremot att medborgarna får disponera huvuddelen av den framtida tillväxten istället för att stat och kommun skall lägga allt mer under sitt beslutsfattandet. Från 1970 så är det stat och kommun som lagt beslag på huvuddelen av den ekonomiska tillväxten. Tycker Östros att det alltid skall vara så att medborgarna själva skall stryka på foten?
Men det som är mest förvånansvärt med Östros artikel är inte hans räknesätt eller hans ovilja att medborgarna skall få disponera över ökade inkomster i större utsträckning än tidigare. Socialdemokrater har som propagandaregel att alltid säga samma sak oavsett vad som gäller i sak och socialdemokrater har alltid betraktat medborgarnas inkomster som potentiella skatteintäkter.
Det underliga är istället att han verkar vara fullständigt omedveten om att det i dag inte längre är höga skattesatser som ger goda skatteinkomster utan starka skattebaser. Vi ser redan i dag att den extremt höga svenska kapitalbeskattningen drivit ut ur landet ett sparande på närmare 500 miljarder. På vilket sätt gynnar det svensk välfärd?
Den svenska inkomstbeskattningen tillsammans med världens högsta företagsbeskattning driver företagande och företagsägande ut ur landet. Det gäller alltifrån rederier och sjöfart, de svenska varven är blott historia, bilföretag, IKEA och medicinsk industri till våra nya och moderna IT-företag. På vilket sätt stärks den svenska sjukvården och skolan på grund av att våra framtida skatteintäkter flyttar utomlands? På vilket sätt blir Sverige ett bättre kunskapssamhälle av att forskning och huvudkontor i allt större utsträckning flyttar till andra länder?
Nu har även socialdemokrater observerat att det är något som händer i vår värld. Därför har man undantagit miljardärer från förmögenhetsskatt samtidigt som allt fler pensionärer får betala den. Utländska experter skall få betala lägre skatt samtidigt som svenska låg- inkomsttagare är världens högs beskattade. Skatten på alkohol funderar regeringen på att sänka samtidigt som Östros attackerar oss moderater för att sänkta skatter på arbete och företagande hotar välfärden.
Vi moderater vill stärka de svenska skattebaserna. Vi vill föra en skattepolitik som både ger tillväxt och trygghet för de enskilda. Sverige skall ha en konkurrenskraft om företagande och kunskap. Vi vill ha en skattepolitik som gör att det alltid lönar sig att arbeta. Därför har vi föreslagit en inkomstskattereform i tre delar.
För det första ett grundavdrag för alla som innebär att 50 000 på varje inkomst undantas från beskattning. Det innebär att arbete kommer att löna sig för fler samtidigt som låga inkomster skyddas mot onödigt skatteuttag. Detta är en av de viktigaste välfärdsreformerna för att ge tryggheten tillbaka i de enskilda människornas egna händer. Istället för otrygghet och socialbidragsberoende vill vi sänka skatten. Det är välfärd, Östros.
För det andra vill vi införa ett förvärvsavdrag på 15%. Det innebär att löntagare bara skatter för 85% av sin inkomst. Det gör att det alltid lönar sig att arbeta samtidigt som det blir mer över efter skatt.
För det tredje vill vi påbörja en avveckling av den statliga inkomstskatten. Det får inte vara så att den svenska inkomstskatten är så hög att vi förlorar forskning och företagande till utlandet. Det måste löna sig mer att utbilda sig och att stanna i Sverige.
Den här reformen finansieras inom ramen för en ekonomiska tillväxten och en återhållsamhet med de offentliga utgifterna till bara 1% ökning per år de kommande 10 åren. Det är det som Östros påstår innebär en halvering av dagens offentliga sektor. Det är inget annat än ett fräckt försök att vilseföra GP´s läsare och göra den politiska debatten meningslös genom att strunta i sanningen.
Men var och en kan ställa sig följande frågor. Varför sänka skatten för miljardärer men inte för vanliga inkomsttagare? Varför har vi inte världens bästa välfärd i Sverige när vi har världens högsta skatter? På vilket sätt gynnas den svenska välfärden av att företag, forskning och enskilda människor flyttar på grund av skatterna? Och skall vi verkligen bibehålla ett så högt skattetryck så att vi tvingas höja skatterna som vanligt folk betalar när de rörliga skattebaserna flyttar utomlands? Eller skall vi nu föra en offensiv politik för att göra Sverige starkt i den nya tidens ekonomi? Jag tror inte Thomas Östros kan besvara dem men väl Göteborgspostens läsare.
Gunnar Hökmark