Det var en glad och framåtblickande partistämma i Örebro. En stor del av den journalistiska rapporteringen handlade visserligen mer om vad journalisterna tror hände eller tyckte sig se snarare än vad som sades och beslutades. Men inte helt och hållet. Det fanns också de som refererade vad som hände och noterade viktiga färdriktningar som vare sig har med det politiska spelet, regeringsbildningar eller Sverigedemokraterna att göra.
Mest uppenbart var nog entusiasmen över Alliansen. När de fyra alliansledarna framträdde gemensamt på torsdagskvällen var det en manifestation både av alliansen och den glädje och glöd den möter. Och så underströks än en gång att det är alliansen som är samtliga de fyra allianspartiernas samarbete och utgångspunkt för en ny regering. Förargligt för Stefan Löfven och förargligt för dem som med ett klisters seghet vill se allt som en orientering till Sverigedemokraterna.
Det får nog tvärtom sägas att det som var mest frånvarande på stämman var Sverigedemokraterna. Socialdemokraternas syn på den ekonomiska politiken med den udda tanken på att det är i högkonjunktur som man ska göra av med pengar och inte i lågkonjunktur var en del av detta liksom förbudstankarna mot privat välfärd, Vänsterpartiets stora inflytande och Miljöpartiets resultat vad gäller skola och miljö kommenterades också liksom regeringens samlade duglighet.
Men i övrigt var det en stämma som förhöll sig till moderat politik. Kanske kan man vänligt påpeka att Sveriges del i Europeiska unionen inte alltid framgick, utan kanske snarare lös med sin frånvaro. Men i gengäld tog Ulf Kristersson sin utgångspunkt i den värld vi lever i när han höll sitt stämmotal och med det de krav det ställer på Sverige.
En återupprättad försvarspolitik, en politik för att i ett land med ett av världens högsta skattetryck återupprätta förtroendet för statens kärna, en jobbpolitik som förenar integration med välfärd och som motverkar bidragsberoende och en tillväxtpolitik för hela landet där en öppning av både arbetsmarknad och bostadsmarknad är nödvändiga. Utmaningen i flyktingfrågan gav en omfattande diskussion om hur man förenare öppenheten och respekten med en reglerad invandring.
Någon journalist såg jag tog kraven på ett starkare försvar och en fungerande rättsstat som uttryck för ett närmande till Sverigedemokraterna. Då har man inte fattat vare sig vad Sverigedemokraterna står för eller vad som ligger i grunden för en moderat samhällssyn; en stark stat och ett öppet samhälle präglat av frihet och tolerans och en öppenhet för Europa, Nato, frihandel och världen. Ser man allt i spelteorins glasögon har man snart inga andra glasögon att se världen som den är med.
Ulf Kristersson höll ett bra och läsvärt stämmotal om den sociala rörligheten och hur sambandet mellan jobb och bidrag är avgörande för att förstå hur man ska kunna nå framgång med både tillväxt och integration. Hans välkomsttal innehöll bland annat den goda poängen att Stefan Löfven sällan skryter med framgångarna i de kommuner som under decennier styrts av socialdemokrater, lika lite som han har anledning att känna sig stolt över de kommuner som lyckas bäst med företagsklimat och skola, de är nämligen till allra största delen alliansstyrda och oftast med moderat ledarskap.
För min del inledde dagen med en tidig morgon för att vara i Bryssel tidigt. Rapporten om den ekonomiska politiken som jag ansvarar för röstades igenom under eftermiddagen. Där slår vi fast att det är strukturella reformer som behövs för ökad och jämn tillväxtkraft. Socialisterna ville ha väsentligt större underskott i medlemsländernas ekonomier i tron att offentliga utgifter är den viktigaste tillväxtmotorn. Det är i enlighet med den nationalekonomiska tron att om man spenderar mer pengar än man har får man mer än vad man hade. Nu hänvisade vi istället till att finanspolitiken i EU varit neutral under de senaste åren då återhämtningen skett och så är det också, och det är i de länder som har reformerat mest som man har mest tillväxtkraft.
I morgon blir det för mig diverse diskussioner om den fria rörligheten och utstationeringslagstiftning med nordiskt näringsliv, liksom senare i vår egen grupp, elmarknaden, grannskapspolitiken med Östra partnerskapets ambassadörer, en Tv-debatt om Katalonien, läget i Mellanöstern som blir allt hotfullare nu för Israel, försvarsindustrifrågor med företrädare för regeringen, forskning med Umeå universitet och förhandlingar om energipolitiken och energiunionens styrning. Och så smiter jag iväg för lite lunchtennis. Europa behöver fler serve-ess.
Och senare i veckan kommer Ulf Kristersson ner hit för att bland annat möta europeiska ledare inför toppmötet. Europa är en del av den svenska politiken liksom den svenska är en del av den europeiska. Både Örebro och Bryssel är delar i detta.