Det är ondskans krafter som i dag slog till i Bryssel.
Ondska eftersom den är hänsynslös mot mänskligt liv och vill uppnå mänskligt lidande. Syftet var att döda, stympa och skada. Och det är många tragedier som de uppnått.
Ondska eftersom man vill bana väg för ett ondskans samhälle där människors liv och frihet saknar värde.
Så är det. De som valt att mörda har gjort ett val som saknar förklaring eller ursäkt. De agerar med hatet som drivkraft för att skada och döda. Det finns inget att förklara eller relativisera lika lite som det finns skäl att lägga skuld eller ansvar på religion eller politik. Det är hatets och ondskans krafter som söker gömma sig bakom religion och ett politiskt förakt för det öppna samhället.
Det är denna terrorism som nu hotar Europa.
Det kommer säkert finnas dem som vill förklara terrorismen med att det öppna samhället är som en provokation, att det finns dem som lever i utanförskap och det finns andra som kommer säga att det i själva verket inte är denna terrorism som hotar Europa utan någon annan terror.
Och det kommer fortsatt finnas de som menar att utpekandet av islamistisk terror och ISIS – som har tagit på sig ansvaret för dåden i Bryssel – är ett led i islamofobi och att vi egentligen inte bör tala om terrorism i dessa termer, utan i andra termer och att vi genom att rusta oss för att möta denna terrorism utmanar och utmålar islam som en fiende och ett hot. Redan under dagen kunde man i Aftonbladet läsa att det i själva verket är extremhögerns terror som är den farliga.
Det är mångfaldigt fel.
För det första har vi ett ansvar för att möta och bekämpa den terror som tar människors liv och som hotar än fler liksom den hotar vårt öppna samhälle.
För det andra kan vi inte bekämpa terrorismen genom att låtsas som att den saknar identitet och ansikte. Det har den. Den finns bland dem dem som deltagit i terrorns krigföring i Syrien och i Irak och återvänt till Sverige och i de grupper som förklarat ett krig mot det öppna samhället.
För det tredje är det underlåtenhet mot terrorns krafter som hotar rättsstaten och dess förmåga att upprätthålla lag. De som vill se en underlåtenhet mot terrorns krafter underminerar rättsstaten.
För det fjärde är utpekandet av islamistisk terror inte något utpekande av islam eller av muslimer utan av dem som utövar terror i namn av Islam mot muslimer liksom mot andra. ISIS har mer än något annat mördat muslimer och det är från ISIS och från Assad människor i Syrien och i Irak flyr.
De som inte vill utpeka islamistiska grupper i tron att man därmed utpekar Islam har lika fel som de som sätter likhetstecken mellan islamistisk extremism och muslimer.
Ska vi kunna skydda det öppna samhället och bekämpa terrorismen måste vi också definiera det hot vi står inför. Det har sina rötter i Mellersta Österns slutna samhällen, bland religiöst hat och extremism som präglar de motsättningar som i dag river sönder samhällen och länder.
Bryssel och Europa är en del av det slagfält som dessa grupper ser framför sig. Här finns för dem fiender i form av öppna och sekulära samhällen.
I Bryssel har under lång tid terrorister uppenbarligen kunnat dölja sig och förbereda terror. Efter parisdådet har det blivit svårare och svårare. Förra veckans jakt på de skyldiga ledde till att en av dem som planerade Parisdådet kunde gripas. Därmed blev de planer som uppenbarligen funnits tidigarelagda men likväl kanske inte av den omfattning som var tänkt, svårt som det är i dag att tänka sig att attackerna skulle ha drabbat än fler människor.
Nu måste ISIS och terrorister bekämpas och slås ut. De måste bekämpas i Syrien och Irak för att kunna bekämpas här. Det måste göras gemensamt och i varje del av EU liksom genom internationellt samarbete. Det kräver militära insatser och stöd till detta där ISIS har sina baser och det kräver polisiära insatser i varje del av våra samhällen. De som funderar på att ge sitt stöd till dem måste veta att de träder över en gräns för vilket det inte finns någon acceptans.
Var och en som ger dem sitt stöd förråder det svenska liksom det europeiska samhället och demokratin. Rättsstatens alla medel ska användas emot dem. Och det är de skyldiga som ska straffas, inte någon annan. Genom att straffa dem klargör vi att det är deras brott som vi angriper, inte människor av en viss tro eller från en viss del av världen. Genom att delta i kampen mot ISIS frigör vi dem som allra mest lider av förtrycket och barbariet