Ut ur krisen kommer en annan global ekonomi med förutsättningar som växt fram under de senaste 30 åren och som nu vänder upp och ner på den bild av världsekonomin som alltför många fortfarande odlar.
Kinesiska Geelys köp av Volvo Personvagnar är en symbol för detta men bara ett av många exempel. Den tråkiga nedläggningen av SAAB och kinesiska BAIC´s köp av SAAB` verktyg och rättigheter för äldre modeller är ett annat, kinesiska Huawei´s konkurrens gentemot Ericsson i Sverige och på världsmarknaderna ett ytterligare.
Och mönstret går igen inom andra områden och med andra geografiska förtecken. Stockholmsbörsens ägande från Dubai och Nasdaq är liksom den indiska stålindustrin Mitals dominans i Europa tecken på en förändring som vuxit fram under en lång tid men som nu när världen gradvis träder ut ur krisen kommer att visa oss en ny världsekonomi.
Den är inte sämre, tvärtom. Den är bättre för den bygger på att antalet människor med ett relativt välstånd har ökat från en miljard i mitten på 1980-talet till fyra miljarder i dag. Att den ekonomiska kris vi nu går ur varit global beror inte på att den varit värre än tidigare kriser utan på att välstånd i dag är en global angelägenhet och inte bara en fråga för det som en gång var den första världen. Kan vi inte möta dessa förändringar kommer vi få se fler nedläggningar som för SAAB men också köp av svenska och europeiska företag i kris. Och de riskerar ske inom en annan logik än den som industriella som vi sett under decennier. Kinesiskt ägande är liksom ryskt en integrerad del av en statsapparat som står fjärran från demokrati och öppenhet.
Det var avregleringar och en framväxande global finansekonomi som gjorde de gångan decenniernas osannolika utveckling möjlig. Och när vi i dag blickar på krisens konsekvenser och de svagheter som våra finansiella institutioner uppvisade handlar det om att på en gång så snabbt som möjligt komma tillbaka till tillväxtens spår men med mer stabila finansiella regelverk präglade av öppenhet och gränsöverskridande övervakning och tydligare krav på offentliga ekonomier och handel i balans.
Den världsekonomi som vi nu ser resa sig i spåren efter krisen ser annorlunda ut än den som vi gick in i krisen med. Det är en vittnesbörd om att det inte var bankbonusar och kreditvärderingsföretag som orsakade den utan mer fundamentala förändringar som vi nu måste utveckla vår ekonomi och konkurrenskraft för att kunna möta och bidra till.
Det handlar inte om att fintrimma de gamla systemen och uppnå en gammal tids stabilitet utan att reformera och uppnå en dynamik och förändring som står i klan med den nya tiden.