Om utstationeringsdirektivet och rörligheten över gränserna – anförande i plenum

För EPP-ED-gruppen. – Herr talman! Jag ska be att få tacka kommissionären för hans presentation och jag välkomnar att han understryker vikten av ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna och det ansvar som medlemsstaterna har för att implementera utstationeringsdirektivet korrekt.

Jag tycker att det kan vara skäl att i denna diskussion understryka en sak och det är att vi sedan 2004 har fått en snabb förändring av den europeiska arbetsmarknaden. Vi har fått en ökad rörlighet. Det är viktigt att säga att de olika skräckscenarier som då spreds vad gäller konsekvensen av ökad rörlighet har visat sig vara felaktiga. Det talades om social turism och en mängd andra problem.

Sakläget är att det idag finns 1 miljon européer utstationerade i olika länder. Och i de medlemsstater där vi haft den största öppenheten har vi också haft den bästa utvecklingen på arbetsmarknaden och när det gäller lönebildning. Utstationeringsdirektivet har bidragit till enskilda människors bättre möjligheter men också bidragit till europeisk ekonomi och till europeisk arbetsmarknad. 1 miljon människor!

Det ska vi ha i åminnelse när vi diskuterar tre olika rättsfall. Därför att när domstolen har dömt där så ser vi också att det är olika situationer i olika fall. Men vad som också är viktigt är att det inte finns någonting i detta som säger att det inte finns något hinder för olika stridsåtgärder i de olika medlemsstaterna. Det finns ingenting i de domsluten som innebär att de står i konflikt med olika typer av kollektivavtal eller annan lönebildning? Däremot så ställs det krav på att medlemsstaten ska ha en lagstiftning och att samhällen ska fungera så att de uppmuntrar och tillåter rörlighet. Det är i det sammanhanget som jag också tycker att det är viktigt att vi nu utvecklar bättre samarbete och att de olika medlemsstaterna ser till att implementera och utvärdera detta, så att vi förenar rörlighet med social säkerhet och trygghet för var och en i Europa. Vi ska inte skylla på EU för de problem som finns, utan vi ska ta på oss ansvar i de olika medlemsstaterna och vi ska vara glada för den ökade rörlighet och den välfärd vi kan se som en möjlighet av utstationeringsdirektivet.