Trollen på näten kommer ibland från de finaste rummen. Sedan i tisdags har det på nätet cirkulerat påståenden om att mörka krafter i Europaparlamentet har röstat ner en resolution om sexualupplysning, preventivmedel, icke-diskriminering, säkra aborter och HBTQ-personers rättigheter. Och några troll har hävdat att jag har bidragit till det. Och alltihopa är fel och påminner om att det finns skäl att vara kritisk mot dem som använder sig av nätet för att snabbt sprida påståenden i förhoppningen om att de inte granskas.
Resolutionen det handlar om har inte röstats. Därför har den inte röstats ner. Om mörkrets krafter hade varit i majoritet hade dessa säkerligen velat rösta ner den. Vilket alltså inte gjordes. Om den hade röstats hade den däremot med all sannolikt gått igenom eftersom majoriteten är relativt klar i dessa frågor.
Den resolution som det handlar om återremitterades till utskottet. Att det fanns en majoritet för det berodde inte på sakfrågorna utan på att man ansåg att den borde beredas bättre i utskottet. Sådant händer i riksdag liksom i Europaparlamentet. Ett skäl till att den ansågs behöva mer behandling var att en lång rad ändringsförslag borde kunna hanteras inom ramen för normal utskottsbehandling. Till detta kommer att utskottet under ledning av vänsterpartisten Mikael Gustafsson inte klarar av att hålla ordning på subsidiaritetsfrågorna.
Abortfrågor liksom större delen av de andra frågorna är nationell kompetens av det enkla skälet att vi svenskar till exempel inte vill att Irland eller Malta ska bestämma över svensk politik inom dessa områden. Min avsikt liksom övriga moderaters var likväl att med en röstförklaring rösta för de uppfattningar som fördes fram i resolutionen. Däremot fanns det många andra ledamöter inom min partigrupp och inom andra grupper som av dessa skäl ville rösta emot på grund av subsidiaritetsskäl, i alla fall om man inte gav utskottet en chans till. Det innebar att en resolution som normalt, liksom många gånger tidigare i samma frågor, får en majoritet med sig av formella skäl skulle röstas ner.
Om det finns en stor grupp som vill återremittera och det kan leda till en större majoritet kan det finna skäl att göra det. Kanske är det en prestigeförlust för Mikael Gustafsson som ständigt har svårt med subsidiariteten och gärna vill att de frågor han sysslar med ska beslutas i Bryssel och i Strasbourg men det är ingen förlust i sakfrågorna och ej heller en framgång för det som kallas mörkrets krafter. När vi röstar nästa gång kommer det av allt att döma vara en motsvarande majoritet som andra gånger vi har röstat om dessa frågor. Kanske en något större än det annars hade blivit i dag.
Det som stör mig är att så många vill utnyttja nätet för att sprida felaktigheter. Denna gång inte de anonyma som döljer sig under konstiga namn utan parlamentariker och medarbetare som vill skapa en ideologisk motsättning av en återremittering. Men jag anser också att även de kunde visa något större respekt för dem som har en annan uppfattning än att kalla dem mörkrets krafter. Bara för att människor från Polen, Slovakien, Irland eller Malta inte delar våra nordiska uppfattningar är de inte mörkrets krafter. Den etiketten bör Cecilia Wikström, och Mikael Gustafsson, med flera reservera för dem som står för mörker istället för en religiös tro och övertygelse.
Vi har i parlamentet fullfjädrade kommunister som hyllar oktoberrevolutionen, som anser att murens fall var ett misslyckande, fascister och främlingsfientliga som hatar människor för att de är av annat ursprung eller av annan religion.
Låt oss reservera begreppet Mörkrets krafter åt dem istället för att visa förakt för människor som kommer ur en annan tradition och har en annan religiös övertygelse än vår. Tolerans kräver inte bara något av andra utan också av oss själva. Och låt aldrig mer en återremiss till ett utskott målas ut som en seger för mörkret. Det är att slarva med ord och begrepp som gör allt grått. Det förlorar alltid ljuset på.