Det är klart att det finns svenska värderingar. Det finns nämligen många värderingar i Sverige och i det svenska samhället. Men det finns inga bestämda värderingar som är de ”svenska värderingarna” som råder över våra liv. I Sverige råder vi över våra egna värderingar.
Dels är det de värderingar som du har, och som skiljer sig från mina och från ytterligare andra, och som hänger samman med vår frihet att som individer utveckla och hävda våra egna värderingar, om det lilla och om det stora. Det är därför svårt att bestämma vad som är svenska värderingar. I Sverige har vi nämligen friheten inte bara att ha våra egna värderingar utan också att låta dem utvecklas tillsammans med andras genom yttrandefrihet och fria media.
Dels är de värderingar vi ofta menar när vi talar om svenska värderingar inte, som väl är, något exklusivt för svenskar och för vår nationella stolthet. Vi delar dem med stora delar av den fria världen och med alla dem som vill ha fria samhällen.
Dels är det inte vår uppfattning om vilka värderingar som är svenska som styr över oss utan svensk lag och rätt. Värderingar ska inte användas för att tillämpa den olika beroende på vilka värderingar vi själva har eller vilka värderingar vi anser dem som har begått brott mot lagen har.
Så är det fria och öppna samhället och så får det sin dynamik och vitalitet. Därför är våra värderingar i dag annorlunda än de var i början på 2000-talet och därför var de i sin tur annorlunda är den värderingar som härskade eller dominerade på 1960-talet, för att inte säga att värderingarna i Sverige efter andra världskriget var annorlunda än de som sedan kom att växla fram. Med friheten finns föränderligheten, blott stagnerade samhällen har fixa värderingar och slutna tankar.
”Det finns en alltmer utbredd retorik om att det i Sverige råder några bestämda svenska värderingar. Det är fel. I Sverige råder svensk lag. Den är inte en fråga om tyckande eller vädjande utan grunden för rättsstaten och därmed det öppna samhälle som garanterar oss rätten till många olika värderingar. Däremot finns det i vårt samhälle värderingar som gett oss de lagar vi har liksom de påverkar vårt agerande som människor i en mängd olika situationer. Men de råder inte över oss. Det gör lagen.”
Man kan tycka att detta vore en självklarhet. Men texten fick en ovanligt stor spridning, från vänster till höger. Inte minst ser jag fram emot kommande Gevalia-annonser på temat att Lars Ohly och Carl Schlyter uttryckte sitt gillande. Det har inte hänt så ofta måste jag säga. Men plötsligt händer det.
Kanske var de inte lika gillande inför att jag med detta menade och skrev att det inte får finnas utrymme för att låta värderingar avgöra hur lagen ska tillämpas. Lagen ska heller inte tillämpas olika eller beroende på vilka värderingar man anser att den som begått brott bär med sig.
Politisk korrekthet eller ett populistiskt medieklimat får inte leda till att polis eller andra rättsvårdande myndigheter drar sig för att ingripa mot brottslighet lika lite som de ska ingripa starkare mot brott som de i den politiska korrekthetens namn vill ogilla mer. Polisens eller medias ovilja att ange vem eller vilka som har begått brott när det kan misstänkas ge upphov till en etnisk identifiering, eller uppmuntra främlingsfientlighet får inte leda till att man lägger brottslighet åt sidan. Men omvänt får en enskild brottslings etniska hemhörighet inte leda till krav på strängare straff eller en misstänksamhet mot en grupp av människor bara för att de kommer från en viss del av världen eller har en viss religion. Rättsstaten har sina enkla regler. Den som är skyldig ska straffas. Den som inte är skyldig, eller som inte kan bevisas skyldig, går fri. Land ska med lag byggas.
Rikspolischefen har kommit att lyckas med att göra fel i båda delarna. De så kallade ”tafsarmbanden” är ett sätt att försöka skyla över ett problem som uppenbarligen hänger samman med en grupp för att istället vända det till en värderingsfråga för oss alla. Som alltid med aningslös välvillighet blir resultatet det omvända. Det förstärkte bilden av att ensamkommande unga flyktingar som grupp, individ för individ, ägnar sig åt sexuellt ofredande av kvinnor på allmän plats istället för att ta fast och döma de individer som är skyldiga.
Oviljan eller oförmågan att ingripa mot brottsligheten till förmån för en slags värderingsdialog drabbar alla och gynnar de skyldiga, på unga kvinnors bekostnad och på bekostnad av en grupp. Samma gäller Rikspolischefens bekymmer över vad som lett en mördare att mörda, snarare än att bekymra sig över den mördade och hennes familjs sorg. Och på bekostnad över den trygghet som människor oavsett varifrån de har kommit ska känna i Sverige.
Det andra är hans syn på att hans ämbetsutövning och ansvar hänger samman med regeringens politiska uppfattningar och att han skulle avgå om det någon gång blev en Sd-regering. Än en gång ett exempel på hur aningslösa försök till politisk korrekthet får omvänd effekt. Tanken att svensk polis, med sin chef i spetsen, inte skulle stå upp för svensk lag och för våra rättsvårdande institutioner beroende på vilken politisk inriktning en regering har står i strid med rättsstatens mest grundläggande utgångspunkt och i Sverige är den att i Sverige råder svensk lag.
Ett annat utslag av den så kallade värderingsdebatten, så kallad eftersom den inte har innehållit någon debatt om värderingar annat än att man är emot brottslighet och för det självklara att människor oavsett kön ska bemötas med respekt, är att den ibland förs som ett alternativ till politiska beslut, politiskt ansvar och krav på åtgärder för att säkra att svensk lag kan genomdrivas i varje del av vårt land.
Den brottslighet som vi ser, från stadsdelar eller kvarter, där alternativa rättssystem sticker fram, där brottslighet får råda mer eller mindre fritt så länge man håller sig inom vissa ramar, där kvinnor hotas av hedersvåld och mord beroende på sina livsval eller möter ett hotande förtryck, eller där räddningspersonal och polis möts med stenkastning, kräver åtgärd och inte tyckande. Tyckandet om kriminalitet, det emfatiska avståndstagandet gentemot en viss brottslighet eller fördömande av grova brott får aldrig vara en ersättning för rättsstatens åtgärder. I Sverige råder svensk lag. Punkt slut.
Inte värderingar, för värderingar råder inte över våra liv. Vi får lov att ha olika värderingar. Man får lov att vara feminist på en lång rad olika sätt utan att vara osvensk och man får lov att ha 1950-tals värderingar i synen på familj, kvinnor och män men man får inte bryta mot den lagstiftning som kommer utifrån de värderingar vi vill slå vakt om med lagens hjälp och stöd.
Dett finns inga bestämda svenska värderingar annat än de som vi har upphöjt till svensk lag. De sträcker sig över en lång rad olika fält, från skolplikten till myndighetsålder och makars lika rättigheter. Från arbetslivets regler till rätten till karriär och förbud mot diskriminering. Den personliga friheten att välja sin egen väg.
Det förhindrar inte en amerikansk familj, en fransk man, en tunisisk kvinna eller en ung man från något av våra storstadsområden att ha skilda värderingar från varandra och från andra. Vi kommer att finna att danskar och finnar har skilda värderingar kring hierarkier och tilltalsformer inom arbetslivet än de flesta svenskar. Men också att många svenskar har skilda värderingar sig emellan. En del har lite modernare och andra mer gammaldags eller traditionella. En del kanske går vilse i sin iver till modernitet medan andra påverkar oss alla.
Det finns inga bestämda svenska värderingar, annat än de som vi upphöjt till lag. Men det finns många värderingar som lever i vårt samhälle och som möter varandra. En del vinner och andra förlorar stöd och omfattning. Några är gamla och rätt lika men likväl föränderliga i formen. Du-reformen var en gång ett uttryck för en vilja att riva hierarkier, eller att göra dem mindre styrande för den enskildes förhoppningar, men var också ett uttryck för en gammal allmogevärdering som har påverkat det svenska samhället mycket, både vad gäller synen på en jämlikhet mellan oss alla och synen på att vi inte ska tro vi är något.
Faktum är att den viktigaste värderingen vi har är att vi har rätt att ha olika värderingar så länge vi inte bryter mot lagen. Vi är inte osvenska för att vi har fel värderingar för det finns ingen som bestämmer vad som är fel och rätt när det gäller dem, bara våra egna uppfattningar, reaktioner och känslor inför det nya och det gamla. Det är självfallet att vi har ett värderingsklimat som skiljer sig från andra samhällens.
Det finns de som på fullt allvar menar att det inte finns någon skillnad egentligen mellan de värderingar som någon som kommer från Afghanistan har jämfört med någon som vuxit upp i Sverige. Det kan hända i enskilda fall men det vore förvånande om män, och kvinnor, som vuxit upp i ett samhälle som är repressivt mot kvinnor och där kvinnors värde är mycket lågt, inte skulle ha med sig värderingar som skiljer sig från det som vi anser vara självklart i Sverige.
En fascination, och frustration, som jag finner i mitt arbete i Europaparlamentet är hur olika vi alla är, beroende på varifrån i Europa vi kommer. Ledamöter från Polen eller från Rumänien kommer från ett annat kulturarv än vårt, med kommunismens totalitära förtryck och långvariga band till religion som gör den levande på ett annat sätt än i vårt samhälle. Fransmän, tyskar och britter, för att inte tala om italienare eller greker, vi är alla olika och sannolikt är även vi svenskar olika. Det beror på att vi kommer från olika kulturer, traditioner, ekonomier och politiska system. De har format oss som grupp och därmed var och en av oss samtidigt som varje individ bär sina egna värderingar. Finns det polska värderingar? Eller finns det franska värderingar? I Polen står katolska värderingar högt och betyder mycket för den enskilde. I Frankrike står det sekulära högt och påverkar både värderingsklimat och den enskildes värderingar. Men är en fransk troende katolik ofransk medan en sekulär polack är opolsk? Är en djupt troende svensk osvensk medan en sekulär kommunist från tiden före schahens fall i Iran är mer svensk?
En krönikör i Expressen som jag inte tror hade läst min text utan twitterbildat sig hävdade att jag hade fel eftersom lagen inte räcker och det därför också krävs värderingar. Det är sant och det är precis vad jag skrev, bara med den viktiga utgångspunkten att det finns ingen som bestämmer åt oss vad svenska värderingar är, de formas inom oss alla genom den mångfald av värderingar som finns i ett fritt samhälle där rättsstaten ger oss rätten till mångfalden, yttrandefriheten liksom den personliga friheten ända tills denna kolliderar med lagen. För i Sverige råder svensk lag, inte diffusa formuleringar som vi alla är säkra på ända tills vi gemensamt ska definiera dem. Då märker vi lätt att vi alla var och en bär på de typiska svenska värderingarna men att vår definition är vår egen. Det är detta som gör ett fritt samhälle fritt och det är detta som rättsstaten värnar om.
Värderingarna, och det är just pluralis, och till skillnad från lagen inte singularis, är många och de förändras och utvecklas och de utvecklar och förändrar oss alla. Vi har självfallet ett klimat, ett mönster eller en kultur av värderingar som skiljer sig från andra länder. Men det är något mycket vidare och bredare än vad kan bestämma och det är ständigt upp till oss själva att utforma och utveckla de värderingar vi själva bär på. De är en del av vår kultur och vårt värderingsklimat men inte överordnade andras värderingar. Det är bara lagen som är överordnad.
Den utformas och förändras beroende på hur våra värderingar utvecklas och beroende på vad vi vill upphöja till lag. I Sveriges riksdag är det ständigt en debatt om hur de ska uttolkas och bli till lag. Det finns i grunden lika många uppfattningar om vad som bör vara svensk lag som det finns riksdagsledamöter. De är sällan eniga i detaljerna men i strävan. De som förlorar voteringarna, som inte får sina värderingar till lag eller som inte får lagen präglad av sina värderingar, är inte osvenska.
Men det finns alltför många som vill låta värderingar som vi har skilda uppfattningar ta över tillämpningen av vår lagstiftning, eller låta den ersätta lagstiftning som om dialog och diskussion motverkar brott och kan ersätta rättsstatens ansvar. Värderingar kan motverka brott men kan aldrig ersätta rättsstatens ansvar och kan aldrig överordnas till något ”svenskt”.
De värderingar som vi upphöjt till lag är nämligen inte så begränsat svenska som universella. Frihetens värderingar handlar om alla människors lika värde och varje individs rätt till frihet. FN-stadgan och Europarådets konvention om mänskliga fri- och rättigheter handlar om samma sak som de flesta oftast menar med ”svenska värderingar” men de är kodifierade i internationell rätt, och inkorporerade eller förenliga med svensk lag.
I den tid vi lever i är det snarare viktigt att understryka att rätten till frihet, respekten för demokrati, rättsstat och enskild frihet, jämställdhet mellan män och kvinnor och mycket annat är universella värderingar och inte ett lokalt påhitt som skiljer oss från andra. Det är viktigt att inte se dem som lokala kulturella företeelser utan förpliktigande för oss alla, bortom Sveriges gränser.
Bortom alla Putins, Trumps, Erdogans och Le Pens finns en rätt som skyddar oss mot deras nationalism och förmenta rätt att med sina värderingar fatta beslut som inskränker och relativiserar våra lagskyddade rättigheter. De värderingar som vi vill ska vara svenska, och som dominerar i Sverige och lag grund för vår lag, har en större styrka och bredd än att vara uttryck för en nationell kultur. Vi gör dem starkare genom att våra värderingar får mötas och vi upprätthåller dem och deras mångfald genom att i Sverige råder svensk lag. Värderingarna råder vi över själva. Punkt slut.