Nu måste kraven ställas hårt och tydligt på Ryssland att lämna Georgien. Annars kommer vi i Europa se hur gränser ritas om som en följd av militär aggression. Konsekvenserna av det skulle riskera bli många.
Under våren 2007 bedrev Ryssland en hård påtryckningspolitik gentemot Estland mot bakgrund av de oroligheter som då präglade framförallt situationen i Tallinn i samband med att en sovjetisk soldatstaty flyttades från centrum av staden till en kyrkogård. Den estniska ambassaden i Moskva kom i praktiken att belägras utan att ryska myndigheter ingrep samtidigt som ryska uttalanden handlade om att skydda den ryska befolkningen i Estland från olika påstådda övergrepp.
Då stannade påtryckningarna vid en lång rad olika cyberattacker som kunde spåras till Ryssland, vid en retorik som uttryckte en rysk syn på att man hade rättigheter i Estland samt upplopp mellan ryska grupper i Tallinn och estnisk polis, med både estnisk och rysk bakgrund.
Det som då skedde visade två olika saker. Den ena hur den mer nationalistiska tendensen i Ryssland leder till anspråk på politiken i andra länder med rysktalande befolkning, den andra att ryska företrädare inte är rädda för ett dåligt internationell rykte, snarare att man värnar om ett hotfullt rykte.
Under det gångna året har vi sett hur ryska påtryckningar har kommit att fortsätta. I Ukraina pågår ett maktspel som handlar om den gamla elitens intressen tillsammans med rika oligarker som dominerar energiproduktion och distribution. Den orangea revolutionen som gav en väg mot demokrati är sannerligen inte vunnen utan löper ständigt en risk att undermineras, just nu genom korruption och en konsekvent underminering av regeringen Tymosjenkos reformansträngningar och genom allt öppnare krav på att lägga sig under den gamla flottbasen Sevastopol under ryskt styre.
Från Kaukasus i öster, via Moldavien, Kosovo och Balkan genom Central-Europa och ytterst också till det baltiska området och Arktis har vi sett hur Ryssland allt tydligare har sökt etablera en rysk intressesfär i konflikt med europeisk integration och demokratiska värden. Det har skett genom energipolitiken och dess påtryckningar liksom genom Gazproms målmedvetna investeringar i europeiska energiföretag i syfte att skapa en allt starkare kontroll över tillförseln av gas till Europa. Gasledningen på Östersjöns botten är ett led i dessa ansträngningar liksom köpet av halva det serbiska vattenfall tidigare i år, liksom en lång rad andra investeringar.
För några månader sedan skrev jag om denna utveckling i Dagens Nyheter