En dag som började med en frukost tillsammans med en grupp nyexaminerade kroatiska diplomater. En diskussion som kretsade kring hur slutfasen av medlemsförhandlingarna målas upp som en motsättning mellan EU och Kroatien men som i själva verket syftar till att göra Kroatien bättre för sina medborgare och underlätta ett snabbt medlemskap. Jag poängterade vikten av att man ser utvidgningen som en förändring som gör det kroatiska samhället till en del av det gemensamma europeiska samhället, inte till något som är underordnat Bryssel.
Därefter en snabb genomgång av läget med att utforma parlamentets rapport om Global Governance, där min avsikt är att sätta fokus på att det är globala institutioner som är gemensamma för alla som ska vara basen för den globala diskussionen om vilken ordning som vi ska ha.
Ett gruppmöte som handlade om bland annat kärnkraftens roll inför framtiden och hur vi ska ta vara på lärdomarna från Japan. Diskussionen kom också att präglas av att socialistgruppen motverkar reformer för den inre marknaden genom att kräva en likformning av sociala regelsystem som en förutsättning för att öppna marknader. Så reglerar man sönder välfärd och jobbmöjligheter.
Ett lunchanförande om Europas utmaningar på sikt. Ett delegationsmöte med behandling av den kommande veckans ärenden. Därefter ett styrelsesammanträde med European Friends of Israel. Följt av ett möte kring spektrumfrågan. Därefter ett inlägg på Kangaroo group och paneldiskussion kring hur vi säkrar kommunikationsstrukturer inom ramen för mobila nätverk och spektrumfördelning.
Och så en middag med Medelhavsunionens ambassadörer, där insikten om reformbehovet var slående men där det likväl var viktigt att slå fast att politiska reformer är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, inte något som ska komma som ett resultat av en tillväxt. Fri- och rättigheter har sitt eget värde men det är också frånvaron av dem som har lett till regimer som under årtionden har försummat möjligheter för sina medborgare.
Lite arbete av kontorsslag har det blivit också. Bland annat har jag svarat två miljöpartister som hävdar att den finansiella transaktionsskatten är pytteliten men ändå ger 200 miljarder euro. Det är mer än EU:s budget. För att vara motståndare till EU är det inte illa att MP-ledamoten Carl Schlyter vill fördubbla EU-budgeten. Själv vill jag prioritera utgifterna bättre. Då slipper man höja skatterna med ”pyttesmå” belopp som 200 miljarder euro. Man fasar lite för när Mp ska höja skatterna lite mer rejält.