Med ofattbara 500 miljoner kilometers avstånd från jorden, och 10 års resa, frigjorde Europeiska Rymdorganisationens raket Rosetta sin landare Philea på kometen Churry, kallad så efter en av sina upptäckare Klim Churyumov. Långt borta och fantastisk. Kometen kallas Rosetta efter Rosettastenen som en gång i tiden, på 1700-talet, hittades i Egypten och gjorde det möjligt att dechiffrera hieroglyfer eftersom det också fanns antika grekiska bokstäver på stenen.
Nu kan Rosetta bidra till att dechiffrera universums djupaste mysterier, hur organiskt liv en gång för 4, 6 miljarder år sedan kom till. En teori är nämligen att det var med kometer som vatten och organismer en gång dunsade ner på jorden. Så ser vi hur resan ut i rymden kan förklara för oss det mest grundläggande med vårt eget liv samtidigt som resan tillbaka i tiden kan lära oss vad vi kunde ännu tidigare än så.
Någonstans finns i detta en utmaning som handlar om vetenskapens gränser som ständigt tänjs och som alltid erbjuder nya utmaningar. Och resan till Churry är i sig en vetenskapens triumf liksom landningen av Philea är en teknologisk.
Vill inte föra ner frågan till partipolitik men vi borde kunna bygga Förbifart, Slussen och behålla Bromma om vi lever i en värld där vi förmår färdas 500 miljoner kilometer och fortfarande hålla kontakten och observera hur det ser ut. Och vi borde bejaka den tekniska utveckling som gör att vi steg för steg lär oss mer och mer om oss själva och som utvecklar vår egen förmåga att möta de utmaningar vår planet ger oss.
Vi bör bejaka vår rymdplattform i Kiruna som är unik för Europa, det som kan bli ett globalt mineralcentrum i Luleå, vad som är ett potentiellt europeiskt aeronautiskt center i Linköping, unik Grafenforskning i Göteborg och nanoteknologi som kan växa fram på unika ESS och MaxLab4 i Lund, Life Science i Stockholm och Uppsala och det kraftfulla nätverk som kan binda samman och ömsesidigt utveckla dessa möjliga globala centra för ledande forskning. Där ingenstans avstånden är längre än en dryg timmes flyg.
Men det kräver både beslutskraft, att vi bejakar det modernas möjligheter, för vår del europeiskt samarbete och en nyfikenhet på det som ligger kring hörnet. Och på det som sedan ligger bakom nästa hörn. Det gäller inte bara ut i rymden utan också stamceller, genmodifiering, forskning i ny energi och den frihandel som binder världen samman. Utrota svält och sjukdomar. Lämna koldioxidproblemen bakom oss. Göra energi uthållig i en helt ny och vidare bemärkelse än vindkraft. Men låter vi inte vårt samhälle utvecklas kommer vi vare sig de första milen eller de sista på den långa resa det innebär.
Varje dag erbjuder oss en Rosettasten om vi bejakar att mänskligheten kan dechiffrera våra DNA och gener, nya materials sammansättning och de möjligheter som forskningen ger. Så kanske vi också kan möta Ebola, lösa resistenta bakteriers problem och utveckla nya energikällor ur dem vi har. För att ta bara några exempel på det som ligger närmare än 500 miljoner kilometer. Det är fascinerande. Och ger fantastiska möjligheter.