S-kongressen bär fortfarande med sig ett antal frågetecken, om vad man beslutade och i några fall varför. Det gäller inte minst i politiken mot företagande inom välfärden, förutom att man vill motverka företagandet.
Valet av en ledamot till partistyrelsen, Omar Mustafa, som är ordförande i Islamiska förbundet med stadgar och värderingar som är svåra att förena med vare sig det svenska samhällslivet i stort eller svensk socialdemokrati har också skapat sina frågetecken.Inte om socialdemokratins förhållningssätt i dessa frågor men däremot i frågan om hur man drar gränser.
Valet, som skedde på bekostnad av Ylva Johansson, avslöjar en vit fläck hos socialdemokraterna när det gäller förmågan att reagera mot antisemitism och mot värderingar som är antingen direkt rasistiska eller oförenliga med en grundläggande syn på kvinnors och mäns rättigheter när de förenas med en bakgrund i en annan samhällskultur. Vi har sett det tidigare när Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu uttalat sig.
Så mycket bättre blir det hela inte av att kongressen utsåg just Ilmar Reepalu till valberedningens ordförande. Det bästa som kan sägas om hans förmåga att se och förstå antisemitism är att han inte ser och förstår den.
I morgon är det val i Kroatien till Europaparlamentet. Det är en stor sak av det enkla skälet att det är ett uttryck för att Kroatien blir medlem i EU den första juli i år och att man därmed lämnar det gamla Jugoslaviens historia bakom sig. Det är också en stark signal till de andra länderna på Västra Balkan om att medlemskap är en möjlighet även för dem och att reformer för öppna samhällen, marknadsekonomi och rättstat leder dit.
Under torsdagen var jag i Dubrovnik för en avslutande diskussion om den nya tillvaro som medlemskapet innebär och ett tema som präglade mina konklusioner var att medlemskapet i sig inte förändrar samhället men att det ger möjligheter att förändra och utvecklas inom ramen för en gemenskap som ger både stabilitet och en del av en öppenhet som gör oss alla starkare. Men det kräver likväl hårt arbete för ekonomiska reformer, fortsatt kamp mot korruption även om man kommit långt samt för stabila offentliga finanser.
Medlemskapet ger ingen genväg kring dessa utmaningar men bättre förutsättningar att ta itu med dem. Och så ser vi att medlemskapet för med sig en säkerhet och fred som i denna region inte varit någon självklarhet. Det blir ett bättre Europa av denna utveckling.