I våras pekade jag vid några tillfällen på de problem som den planerade gasledningen mellan Viborg och Greifswald innebär både för Östersjön och för ett antal av Östersjöländerna. Den byggs gemensamt av ryska Gazprom och bland annat tyska energiföretaget Eon men det är i grunden svårt att förstå den ekonomiska logiken om man inte sätter in den i ett större maktpolitiskt perspektiv. Ryssland vill kunna transitera gas utan att vara beroende till dagens transitländer som bland annat Polen. För den politiska möjlighet detta innebär, bland annat när det gäller att kunna använda distributionen av gas som ett politiskt maktmedel är ryska Gazprom berett att investera för mer än vad som normala företagsekonomiska kalkyler motiverar På dagens DN debatt beskriver Krister Wahlbäck, en av Sveriges främsta säkerhetspolitiska experter och tidigare ambassadör vid UD om de risker den nya gasledningen innebär för svensk säkerhet, miljön i Östersjön och europeisk energipolitik. Det bör Sverige reagera mot när planerna nu kommer att diskuteras med Östersjöstaterna, menar han.
Gasledningen kommer inte bara att gå över den svenska kontinentalsockeln utan kommer också att innebära mycket konkreta miljörisker, inte minst eftersom den kommer att gå genom gamla minfält från första världskriget och riskerar att frigöra bland annat senapsgas. De som vill värna Östersjöns miljö bör inte acceptera denna utbyggnad som bygger på rysk säkerhets- och utrikespolitik snarare än sunda företagsekonomiska bedömningar. Det kräver förmåga till konsistens och politiskt mod, större än det som krävs för att ryta till mot regimer långt bort.