Ett slående intryck från Folk och Försvars konferens är den entydiga bild som nu finns av det hot som Ryssland är gentemot sina grannar och sin omvärld. Att Kina med sin framväxande alt större ekonomi och aggressivare beteende också är ett hot även mot det svenska samhället. Den kinesiske ambassadören har förvisso gjort vad han har kunnat för att sätta denna bild men större är hur Kina utvecklas som land och dess strävan att vara en supermakt.
När det gäller Mellanöstern finns det på motsvarande sätt nu en förståelse för att Iran har en för det egna landet och sin omvärld destruktiv regim, präglad av den totalitära diktaturens alla kännetecken.
Ovanpå detta en väldigt tydlig medvetenhet om värdet av USA:s närvaro, i Europa men även i Mellanöstern. Den tid då socialdemokraterna gick till val på Vänsterpartiets krav på att Sverige skulle kräva att USA drog sig tillbaka från alla baser utomlands är långt borta.
Inte ens Vänsterpartiet vågar säga det även om man heller inte förmår se skillnad mellan USA och den religiösa despotins Iran. Ett parti som inte förmår att med avsmak skilja en regim som ligger i topp för avrättningar, som förföljer alla som den som ser avvikande må det vara religion, sexualitet eller politik förutom kvinnor som förtrycks som en andra klassens människor från ett land som varit ett stabilt försvar för demokrati borde inte vara samarbetspartner för någon som vill värna Sverige mot demokratins hot.
Medvetenheten om hur hoten mot oss har växt är stor, liksom medvetenheten om den krigföring som redan i dag pågår, mot oss och andra, samtidigt som medvetenheten om vad vi måste göra är mindre. Försvarsberedningens linje är att Sverige 2025 ska använda BNP 1,5% av BNP. Regeringen har å sin sida valt att från denna nivå exkludera de svarta hål som redan i dag finns. Men vad värre är att man inte tänker sig så mycket mer.
2005 hade vi 1,5% av BNP till försvaret. Det som nu framställs som en gigantisk höjning är en återgång till denna nivå. Inte mer. Det var från den nivån som den nedrustning skedde som de flesta nu tar avstånd från. Men det är också från 2005 som upprustningen kring oss har ökat, hoten vuxit och den subversiva krigföringen påbörjats. Det är en verklighet idag. Att mot den bakgrunden hävda att en återgång till det som var 2005 års nivå är en kraftfull höjning är att lura svenska folket.
Redan i dag behöver vi mer värnkraft än så. Och 2025 är risken stor att hoten i vår omvärld, upprustningen och spänningarna är än värre än idag. Och långt värre än de var 2005. Den enighet som finns bland många kring denna återgång till en för låg nivå är allvarlig och gynnar inte svensk säkerhet. Vi bör ha ett försvar som svarar mot de hot vi möter, mot de attacker vi redan i dag måste kunna möta och som har en storlek som motsvarar det som en angripare kan sätta in mot oss där vi är som svagast. Två procent är i det perspektivet ett minimum, inte ett tack. En återgång till 2005 års anslagsnivå uppfyller inte det kravet. Vare sig i dag eller 2025. Värnet av demokratin och vår frihet kräver mer än så.