Hoppa till innehåll

Om en trängd regim som låter osanningen bli princip för propaganda

Det ryska propagandapåståendet om att man infört inresesanktioner mot vissa europeiska medborgare, bland annat mig,  på grund av att dessa stött det man kallar statskuppen i Ukraina lider, som alla osanningar som nu kommer från Kreml, av en lång rad logiska kullerbyttor. Förutom det enkla faktum att ingen har kunnat ens om man så önskat stödja en statskupp som aldrig ägt rum annat än i den ryska propagandan.

För det första var det ingen statskupp utan ett demokratiskt beslut i Ukrainas parlament att avsätta en president som hade beordrat avsiktliga dödsskjutningar av hundratals demonstranter för att landet skulle hålla fast vid parlamentets beslut att söka närmare samarbete genom ett frihandels- och samarbetsavtal med Europeiska unionen. Den som avvek – efter ryska påtryckningar – från detta demokratiskt fattade beslut var presidenten Janukovitch som under sin tid vid makten hämningslöst skott sig och sin familj med offentliga medel. Han försökte med våld slå ner demokratisk opposition för att kunna bryta med demokratiskt fattade beslut. Demokratiskt förankrade beslut är inte statskupp utan demokrati. Försök att med våld slå ner demokratiska meningsyttringar och demokratiskt fattade beslut är däremot inte förenliga med demokratins grundläggande villkor. Putin var den som stödde våldet, Janukovitch maktkoncentration och tvärvändningen i strid med parlamentets beslut.

För det andra har Ukraina sedan man avsatt sin president hållit nya val i en process som visar att man trots alla yttre och inre förutsättningar kan hålla fast vid den demokratiska processen. Den som söker störa denna demokratiska process är Putin.

För det tredje är det Putins invasion och ockupation av Krim som strider mot internationell lag och rätt samtidigt som det tillsammans med den fortsatta krigföringen i östra Ukraina syftar till en konstitutionell förändring eller regimförändring. Det är Putin som med våld och med rysk militär försöker genomdriva en statskupp i ett annat land.

För det fjärde skulle det rimligtvis vara ukrainska myndigheter som införde ett reseförbud om det att människor från andra delar av Europa de facto hade stött en statskupp. Det skulle om någon logik rådde då vara ett inreseförbud till Ukraina. Nu är det istället Ryssland som manifesterar sin orättmätiga roll och påverkan på ett suveränt och fritt land genom att söka bestraffa dem som stött den demokratiska omvandlingen och som stöder Ukrainas frihet genom inreseförbud till Ryssland. Om Ryssland inte såg sig själv som en part i konflikten i Ukraina, vilket strider mot internationell rätt, så skulle självfallet inte utrikesminister Lavrov och Putins andra män agera med inreseförbud till Ryssland. Hade den ryska regimen accepterat Ukrainas självständighet och frihet hade man inte infört reseförbud till Ryssland som ett straff för det man påstår skulle ha skett i ett annat land.

För det femte så kan man säga mycket om svenska kronofogdemyndigheter. Men de upprätthåller rättsäkerhet och lagen i vårt land. När Lavrov hävdar att kronofogdemyndighetens generaldirektör fått inreseförbud för att ha stött en icke genomförd statskupp i ett land som Ryssland inte har någon jurisdiktion över men som man Ryssland däremot i strid med internationell rätt har invaderat biter han huvuden av så många skammens troll att man ska komma ihåg att allt detta bara är en del av ett propagandakrig där sanningens enda roll är att den förnekas.

Det Lavrov säger borde inte ge något ingångsvärde för svenska media utan utgångspunkter för kritisk analys över en allt mer trängd auktoritär regim som försöker blanda bort sig själva i kort man konstruerar.