Medan Belarus präglas av fortsatta demonstrationer för demokrati, kriget i Ukraina fortgår, rysk upprustning, desinformation och påtryckningspolitik fortsätter, Kina fortsätter sin aggressiva politik mot demokratier, det demokratiska valresultatet i USA fortsatt ifrågasätts av landets president, den globala ekonomins centrum allt längre bort från Europa och pandemin skapat ett fall i den av historiskt slag fortsätter förhandlingarna på övertid mellan EU och Storbritannien om utträdet.
Utan avtal, vilket risken i dag är betydande för, kommer båda sidor drabbas men allra värst den redan hårt utsatta brittiska ekonomin. Europa som en stark kraft för demokrati i världen kommer att drabbas. Europas säkerhet försvagas. Europas ekonomi kommer oavsett utgången i kväll eller fram till onsdag försvagas. Storbritannien som redan lever i en kris kommer ta steget ut i en ytterligare kris med det beroende till andra som det skapar. En gång tänkte sig Boris Johnson att med Trump som vill se ett splittrat och försvagat Europa få ett stöd vid sidan om det normala. Det visade sig vara en fåfäng förhoppning eftersom det bara var ord och saknar nu värde överhuvudtaget.
Förhandlingarna nu handlar om fiske men också om tillgången till den inre marknaden, de handlar om den irländska gränsen men också om tilltron till Storbritannien som en trovärdig partner eftersom regeringen självmant har sökt en lagstiftning som bryter mot utträdesavtalet.
Så här var det aldrig tänkt att bli när brexitanhängarna drev sin kampanj. En starkare ekonomi, ett starkare Storbritannien och inga problem att få ett avtal som garanterade UK tillgång till den inre marknaden utan några krav på London.
Resultatet nu blir ett Storbritannien som än en gång devalverat sin internationella roll, som med nästan 20% budgetunderskott förlorar kraft och förmåga att styra sin framtid som man själv vill. Ett svagare Europa och ett Storbritannien som ställt sig vid sidan om ett inflytande inte bara över Europas framtid, som man är en del av oavsett Brexit eller ej, som redan förloratlångt mer i värde, pensioner och tillväxt än de kommande årens medlemsavgifter.
Mitt i allt detta söker den brittiska regeringen låtsas som att man inte har ett problem med ett avtalslöst förhållande. Det är de brittiska väljarna som har lurats och som nu luras när den brittiska regeringen spelar med deras framtid.