Hoppa till innehåll

Om en framgång för Internets frihet

am_internet1

Talade precis i plenum om telekompaketet. Det är i stora delar en framgång. Jag hade gärna sett att vi hade fått igenom tydligare regler för konkurrens och mångfald. Frågan om att stänga av användare, som inte berörs i lagförslaget men som har diskuterats inte minst från franskt håll, har fått en tydlig lösning. Det ändringsförslag som kallas 138 har jag och andra drivit igenom nu står i början i den första paragrafen, med de krav på rättslig process som måste uppfyllas enligt grundläggande konventioner. Även i konsumentdelen av paketet finns detta nu inskrivet. Det är i vår grupp vi har kunnat driva igenom ett brett stöd som gjort detta möjligt och det var för mig som ordförande i den grupp som beslutade om inriktningen i denna fråga ett krav att en kompromiss skulle kunna samla de stora partigrupperna och rådet, med det syfte som fanns i 138. Det är nu fixat.

Därutöver ökar användarnas frihet genom större valfrihet och mångfald. Vi har säkrat större konkurrens på telekommarknaden och på nätet. Vi har nu en lagstiftning som inte accepterar Telias kvarvarande faktiska monopol hem till hushållen. Det kommer därmed bli lättare att byta operatörer och välja nya tjänster.

Vi har lagt fast att konkurrens ska råda över de nya frekvenser som öppnas genom digitala sändningar och vi har fått parlamentet bakom oss att klargöra medborgarnas rätt till internat och frihet på nätet.

Nu finns det inget hot om regler som innebär att användare kan avstängas utan en rättslig process som uppfyller grundläggande rättighetskrav. Jag är stolt över att ha fått igenom klara regler som klargör vad som ska gälla. Det är ett framsteg som vi moderater har drivit igenom.

Det framsteget vill jag inte vi ska förlora genom att nu underkännna paketet i dess nuvarande skick.

När jag och andra väl har fått igenom de klargöranden som krävs, och som EU kan göra enligt fördraget, vore det jättekonstigt att riskera det genom en text, den så kallade 166, som inte uttrycker något annat syfte men som innebär att EU-lagstiftning skulle ta överhanden över utformningen av svenskt rättsväsende och den form av juridisk process som vi har. Det vore vare sig att värna internets frihet eller den avgränsning av kompetens mellan EU och medlemsstater som jag bestämt värnar om.

Skulle trots detta det ändringsförslag som det handlar om gå igenom fortsätter förhandlingarna. Då får vi för det första inte de liberaliseringar som stärker användare under överskådlig tid, men vi riskerar också en annan debatt kring de frågor som Internets frihet handlar om. Jag vet att många vill lägga till ytterligare kring det som är tillagt, men det skulle inte innebära något tillägg, bara en fördröjning och en risk.

Det jag har uppnått vill jag inte riskera, och hoppas de som värnar både Internets frihet och konkurrens och mångfald gillar det resultat som har krävt ett viss arbete och inte så lite konflikter för att nå vägen till tydlighet. Det är bara genom att ena den största gruppen i parlamentet som det har varit möjligt att nå detta resultat.

Samtidigt är jag förvånad över att Eva Britt Svensson från vänsterpartiet vill införa en överstatlighet när det gäller hur Sveriges rättsväsende och straffrätt ska fungera. Hennes ändringsförslag innebär i praktiken att hon agerar för ett Lissabon III, med en överstatlighet som ingen hitintills har krävt, samtidigt som hon säger sig vara emot Lissabonfördraget. I förlängningen innebär det om hon skulle få sin vilja igenom att franska krav på svenskt rättsväsende skulle kunna få en majoritet någon gång i framtiden. Det är befängt att en EU-motståndare kämpar för att utvidga EU-makt över svenskt rättsväsende. Tycker jag, och det gynnar inte Internets frihet.