Sverige är ett fritt och öppet samhälle, för fria medborgare med respekt och tolerans för varandra. Vårt samhälle vilar på rättsstatens grund och vi är ett rättssamhälle. Det innebär att våra rättigheter och friheter har vi som individer, oavsett vilka vi är eller varifrån vi kom. Friheten och rätten att tycka, skriva och uttrycka oss som vi vill har vi därför alla, oavsett vad vi tycker, och oavsett vad vi tycker om vårt samhälles frihet och öppenhet. Ett samhälle som många söker sig till har uppenbarligen en del kvaliteter att vara stolt över, annars hade så många människor inte sökt sig hit ur ofred, förtryck och fattigdom.
En del ogillar friheten, andra öppenheten medan de allra flesta vill värna den. Själv vill jag bo i ett land som är så fornstort att det vågar, kan och vill ta emot människor på flykt och som förmår göra öppenheten till en styrka. Vi har uppenbarligen lyckats förena öppenhet med tillväxt och dynamik. Det innebär inte avsaknad av bekymmer och utmaningar men likväl ett så uppenbart faktum att det borde ligga till grund för mer av våra diskussioner. Lika väl som de bekymmer och problem som vårt samhälle möter bör diskuteras för att kunna hanteras inom rättsstatens och välfärdssamhällets ramar.
Jag är glad att jag har vuxit upp här, det är av uppenbara skäl när vi ser oss runt om i världen ett privilegium. Jag är stolt över de förmågor det som är vårt samhälle kan utveckla, alltifrån tolerans till telefoner. Fotboll till forskning. Stolt är jag också över det som vi har kunnat göra för människor på flykt. Vi är alla en del av det.
Sedan finns det en del historia som jag är mer stolt över än andra delar. Jag känner en liten historiestolthet över det Sverige som en gång var liksom över den industrination som växte fram, liksom över entreprenörerna, även om jag aldrig själv varit småföretagare. På samma sätt känner jag stolthet över den likhet inför lagen vi har liksom den jämställdhet som präglat vårt samhälle mer än andra. Som individ har jag egentligen ingen självklar del i allt detta men på något sätt finns det ett samhällskitt som binder samman oss med dessa och många andra erfarenheter.
Jag är mer stolt över de vita bussarna än över Sveriges hållning under andra världskriget. Jag är ostolt över bland annat baltutlämningen liksom den tredje väg Sverige efter andra världskriget valde politiskt, men stolt över att vi såg till att ha ett starkt försvar för friheten. Den militära insats i värnpliktsförsvaret som var min och de flesta andras känner jag glädje men också stolthet över.
Och kanske är det så att i ett nordiskt kallt land, ändå lite längre bort från de vanligaste konflikthärdarna på vår kontinent bidrog till ett rationellt, tålmodigt och öppet sinnelag i samhället som vi alla i dag kan känna glädje över. Kanske är det också så att männisor från andra länder har gjort oss lite mer flexibla och öppna för det nya. Kanske är det allt detta som gör oss både till en välfärdsnation och till en nation i världen, som gjort oss till fristad för många och som ger medborgarna en stat som värnar frihet.
Det är i vilket fall som helst den friheten jag på riktigt känner mig stolt och glad över. Om någon vill skriva att han eller hon inte alls är glad för detta får vederbörande gärna göra det. Om han eller hon vill ha en ursäkt för vad som skedde för 100 år sedan eller för 500 år sedan eller för vad som sker i människors liv så är det så att i fria länder får man säga vad man vill, staten har inte ansvar för allt men den ska vara en stat som ger lika rätt till alla. Och som individer har vi alla olika ansvar. Om någon vill ha en annan rätt än den som följer av våra lagar är det en frihet som vi har.
Friheten mäts inte genom allt klokt som skrivs utan genom allt som får och kan skrivas. Och där drabbas vederbörande av ett eget litet moment 22. Rätten att få verka som en medborgare bland andra är det som vi bör fira en dag som i går. Ogillar man den friheten och rätten får man ogilla den. Det är just det man får och tycker man om att få säga vad man vill borde man gilla det. Och fira det. För friheten mäts inte av klokheten. Vare sig av min eller någon annans. Bara av vårt eget ansvar och respekt för andra. När vi säger det vi vill firar vi oavsett om vi vill eller ej.