Putin och Trump vill av olika, eller möjligtvis samma skäl, splittra EU. I grunden vill de ha ett svagare Europa. Det är för mig svårt att förstå varför det ständigt dyker upp dem som av vad de menar intellektuella skäl påstår att det ligger något i vad dessa två vill. Det som aldrig framgår vad som skulle bli bättre om Sverige lämnade EU eller om EU inte fanns.
Några menar nog, att det skulle öppna vägen för en libertariansk utveckling med avreglering och längre skatter, som om de aldrig har följt svensk inrikespolitik. Andra menar att det svenska skulle stå ännu starkare, som om de menar att svenskhet är slutenhet och avskildhet.
Det finns de som menar att bara just EU skapar byråkrati och detaljregleringar som ingen vill ha, som om de bortser från att det inte finns någon lag eller politiskt beslut som inte förutsätter att regeringarna och Europaparlamentet har enats. Så finns det de som menar att det är ett mystiskt väsen i form av EU som fattar beslut, ungefär som om besluten av fattas av något ovanför folkvalda, som om den svenska riksdagens beslut fattades av något Sverige höjt över politikens ansvar.
För det första bortser man oftast från vad EU är. Det är en gemenskap som format en inre marknad men också en gemensam politik inom allt från miljö till forskning. Det är en politisk gemenskap i värnet av frihet och demokrati. Utan EU hade de baltiska staterna varit ryska lydriken, för att ta ett exempel. Den gemenskap som vi formar med andra länder är också ett skydd av våra gemensamma intressen och en styrka för de beslut som behöver fattas.
Den inre marknaden är alternativet till en fragmenterad europeisk marknad med 31 olika nationella regleringar. Den innebär också att det är på gemensam nivå som vi beslutar om de regleringar som en marknad förutsätter. Det innebär, för att ta ett konkret exempel, att vi fattar gemensamma beslut om vilka utsläppsregler som ska gälla för bilar. Utan EU hade självfallet varje land fattat sina beslut om utsläppsregler.
I Sveriges fall hade det inneburit att den regering som ständigt lägger överbud hade lagt sina förslag till Sveriges riksdag. Kanske hade man tagit hänsyn till verkligheten ikring oss och anpassat de svenska reglerna till de regler som beslutats om i tyska Bundestag, eftersom den marknaden hade varit dominerande vad gäller regelutformning.
Eller så hade man gjort som man gjort i andra frågor, låtit symbolpoliltiken ta över verkligheten. Flygskatt utan hänsyn till omvärlden, mål för utsläpp långt bortom vad som skulle bli den europeiska verkligheten. Skatter och subventioner som hade omöjliggjort för svensk industri. Det faktum att den inre marknadens regler beslutas på europeisk nivå beror inte på att EU är särskilt reglerande utan på att vi bestämt att vissa frågor ska regleras gemensamt.
Innebär det att EU-regleringar blir bra? Nej, men det är bra att vi gör det tillsammans. Alternativet är att vi inte kunnat påverka det gemensamma och att vi antingen gått en egen väg eller tvingats anpassa oss till andras beslut. Genom den inre marknaden har vi fått ett fritt flöde av varor och tjänster liksom tydliga och tvingande krav på konkurrens över gränserna, avvecklade monopol och en öppnare ekonomi. Motsvarande gäller de finansiella marknaderna, som så uppenbart inte kan regleras nationellt i en europeisk ekonomi, telekommarknader där vi drivit igenom marknadslösningar som ger samma kostnader för surf och samtal som hemma i Sverige.
Jag har aldrig hört någon som klagat på att vi fått ner kostnader genom konkurrens och öppenhet, utom kommunister som vill planhushålla över det egna landet. Energimarknaderna måste nu utsättas för konkurrens, liksom järnväg och flyg, vilket lett till lägre priser, europeiska transportnät och större möjligheter för förnyelsebara energiformer.
En del av dessa lagstiftningar blir mer som jag vill ha dem, i andra fall i mindre utsträckning. Det beror på politiska majoriteter och inte på att EU finns. Precis som i Sveriges riksdag. Men jag förstår inte poängen med att vi inte ska ha en gemensam marknad driven av konkurrens och öppna gränser. Konsekvensen av lagstiftningar i 31 olika parlament skulle inte bli mindre regleringar utan fler och mer krångliga.
För det andra, skulle vi kunna möta de utmaningar vi står inför ensamma? Miljön? Klimatet? Transporter och telekom. Rysslands aggressioner? Kinesisk statskapitalism. Det är ett svagare Sverige, mer utsatt för andra länders maktpolitik som växer fram ur ett ensammare Sverige. De som vill försvaga Sverige vill underordna oss kollektiva värden som isolerar människor från andra. Konsekvensen att Putin och Trump blir starkare gynnar inte vårt land, lika lite som demokrati och frihet.
För det tredje, skulle det bli mer marknad utan en gemensam marknad? Med tanke på att Sverige liksom andra länder har avreglerat och öppnat upp för konkurrens genom den inre marknadens krav talar entydigt emot det. En regering som vill förbjuda vinstdrivande företag och vill att Sverige isolerat kan höja skatter och öka regleringar utan hänsyn till andra hade inte gjort Sverige starkare. De som starkast driver ett utanförskap är de som mest är emot öppenhet, marknad och konkurrens.
För det fjärde, besluten fattas inte av någon mystisk makt i Bryssel utan genom att regeringar gemensamt beslutar liksom parlamentet för att sedan jämka dessa resultat. Det sker i en form som gör kommissionen just till de tjänstemän de ska vara, eller som det numera heter nedsättande experter, men som leder till att lagstiftningen förändrar de förslag utifrån de krav som ställs från olika politiska grupper och från de krav vi möter från de länder vi är valda i.
Är då detta ett perfekt system? Nej, det finns inga sådana. Men det är ett system som innebär att vi fattar demokratiska beslut i gemensamma frågor utan att överlåta dem till dem som är starkast. Uppfattningen att demokrati på gemensam nivå är dålig innebär ett bortseende från att alternativen är sämre. Och att demokrati i sig alltid har en legitimitet ör den som är demokrat. Och vi står där i världen tillsammans med danskar, finnar, ester, letter, litauer, polacker, tyskar, fransmän och många fler. Det är de som är rädda för sin egen svaghet som räds detta.