[BILD1]Igår gjorde Europaparlamentet värnet av mänskliga rättigheter till en partipolitisk bedömningsfråga istället för en fråga om rättstat och fördömande av övergrepp. I den långa så kallade CIA-rapporten har olika grupper tävlat om att på olika sätt misstänkliggöra USA och därmed fört in frågan om faktiskt konstaterade övergrepp i en dimma av en mängd andra påståenden, kan inte uteslutas etc och därmed suddat ut ansvaret till att vara något som man kan ha olika uppfattningar om.
Vi moderater avstod att rösta för eller emot denna rapport, dels för att vi anser att de övergrepp som har gjorts och också är konstaterade inte kan och inte ska försvaras, dels därför att rapporten suddar ut skillnaden mellan det som är konstaterat och det som är mediauppgifter till samma sak, med de möjligheter det gör för skyldiga att fly ansvaret med hänvisning till att det bara handlar om påståenden.
Men en viktigare sak är att rapporten är skriven som om medlemsstaternas regeringar är ansvariga inför Europaparlamentet och skyldiga att överlämna hemliga uppgifter om underrättelseverksamhet till ett tillfälligt utskott. Så är det inte. Den nationella underrättelseverksamheten, liksom säkerhetspolisiär verksamhet är medlemsstaternas och enbart medlemsstaternas kompetens. Medlemsstaterna har vare sig någon skyldighet, eller de flesta fall någon rättighet, att utelämna uppgifter till någon annan än behöriga myndigheter i det egna landet. Så gjorde vi i Sverige när utlämningen av två egyptiska medborgare diskuterades och kritiserades av konstitutionsutskottet och justitieombudsmannen.
Har man då i rapporten konstaterat att något medlemsland har brutit mot gemensamma regler om hemliga fångläger? Nej. Det innebär inte att det inte har förevarit sådana aktiviteter men det faktum att rapporten istället bygger på mediauppgifter och påståenden gör att framtida bevis kommer att ställas i samma dager som mediaskvaller. Det är en otjänst mot den uppgift som varje parlament ska slå vakt om, nämligen rättstat och mänskliga rättigheter.