Den mest akuta ekonomiska krisen är nu över i de länder som var som mest drabbade. Det innebär inte att problemen är över men att man vi nu måste ta sikte på hur vi ska komma ut ur de problem som krisen har lett till och hur vi ska utveckla en ny styrka som ger nya jobb och tillväxt. Där ger den ekonomiska krisen en god vägledning till frågan om vad Europavalet om 100 dagar handlar om.
Krisekonomierna hade under mer än tio år stora underskott gentemot andra länder. De konsumerade mer än de producerade, levde på en högre standard än man hade råd till. Istället för att anpassa mun efter matsäck, anpassa utgifterna till vad man hade råd med, eller reformera och förändra så man kunde fått ökad konkurrenskraft och fler jobb, valde man att låna för att finansiera sin överkonsumtion.
Det som händer när man lånar mycket är att lånen ökar och med det ökar räntekostnaderna. När räntekostnaderna ökar tränger de undan andra offentliga utgifter, för välfärd, skola eller investeringar i forskning. Samtidigt leder bristen på konkurrenskraft till att man förlorar jobb och skatteintäkter och istället behöver höja skatterna, vilket slår ut fler jobb. Och när man fortfarande inte anpassar utgifterna till inkomsterna tvingas man låna ännu mer, och betala ännu större räntor.
När statsskulden blir riktigt stor stiger räntorna och därmed räntekostnaderna ännu mer, samtidigt som de höga räntorna slår ut både investeringar, jobb, konsumtion och därmed efterfrågan. Då finns det allt färre som vill låna pengar till underskotten och då stiger räntorna ännu mer. Det är en variant på Lyxfällan. Till slut kan man inte betala vare sig lånen eller de utgifter man har. Det var detta som drabbade länderna i södra Europa.
Länderna i norra Europa gjorde denna gång tvärtom. Kring Östersjön finns med Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Sverige ett av världens mest konkurrenskraftiga kluster. Några länder drabbades likväl hårt av krisen men gjorde något åt problemen, som Lettland som nu har högsta tillväxten i EU. Tyskland har haft sjunkande arbetslöshet. Sverige har högst arbetskraftsdeltagande i EU och näst högst sysselsättningsgrad. Krisen märks i denna region men den präglas av konkurrenskraft och reformer.
Det intressanta, som gör Europavalet viktigt, är att socialdemokrater runt om i Europa ständigt har kritiserat den ekonomiska politiken i dessa länder men föreslagit en politik med ökade utgifter och större underskott för att stimulera ekonomin den vägen. Men om stora underskott vore lösningen på Europas problem skulle vi inte haft några problem.
Likväl hyllar de den politik som nu den socialistiska regeringen i Frankrike driver, som leder till snabbt växande arbetslöshet, de kritiserar den nya politiken i Portugal, Spanien och Storbritannien som lett till en vändning bort från krisen, de vill att Sverige ska öka utgifterna med mångmiljardbelopp och de vill att Europa i sin helhet ska bedriva samma politik som så uppenbart har misslyckats.
Ska Sverige och EU präglas av jobb, tillväxt och välstånd krävs en politik som ger investeringar, arbete och företagande. Inte större lån, bidrag och offentliga utgifter. Jag vill att EU ska utvecklas till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med reformer som ger företagande, forskning, rörlighet och öppenhet istället för krångel, detaljstyrning och byråkrati. Vår del av Europa har visat att det är möjligt. Om 100 dagar väljer vi.
Gunnar Hökmark
Ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval