Det var i de här dagarna för 75 år sedan som 7000 danska judar flydde till Sverige. Natten mellan den 1 och 2 oktober skulle de ha internerats av de tyska ockupationsstyrkorna, för att sedan sändas vidare till det öde som väntade i koncentrationsläger, och som så oändligt många judar i Europa drabbades av. En ledande företrädare för den tyska ockupationsmyndigheten ville emellertid annorlunda och informerade under hand de judiska ledarna vilket gjorde det möjligt för nästan den hela judiska gruppen i Danmark att fly förintelsen.
Från Snekkersten och Humlebæk till Gilleleje, längs den danska kusten mot Sverige, flydde de sitt hemland till det som blev tryggheten i Sverige. Över Öresund till den andra sidan där skånska jordbrukare stod vid stränderna, fiskare mötte dem liksom poliser och militärer som tog ledigt från uniformen. Det civila samhälles hjältar räddade människor till livet.
Det gällde de danskar som gömde dem på flykten i Danmark och det gällde dem som från den svenska sidan såg till att de kom över till vårt land. Den judiska befolkningen i Danmark räddades nästan helt från Förintelsen. Små båtar, enskilda vanliga människor, små steg men stordåd. Värt att minnas att det var en genuin medmänsklighet bland människor som bodde i närheten till kusten som gjorde att man räddade en annan människa. Men det var också mod och moral som gjorde det möjligt. Oktober 43 är i Danmark ett begrepp för detta.
En viss stolthet över dem som gjorde det bör vi känna men framförallt en respekt för deras insats. Det finns också en lärdom i det. Modet och den individuella handlingen är viktigare än orden.