Det är bra att de socialdemokratiska europaparlamentarikerna med Marita Ulvskog i spetsen går in i debatten om kapitaltäckningsregler. Det är värt att notera att de stöder krav som för familjer med normala bolån ger ökade räntekostnader med 20 000 till 50 000 om året.
Samtidigt viftar de undan farorna med en krympande lånemarknad. Ordföranden för Baselkommittén, som ansvarar för översynen av kapitaltäckningsreglerna har bedömt att de nya reglerna kan minska den globala tillväxten med 1 % på årlig bas. Det handlar om gigantiska belopp som framförallt i krisekonomier skulle underminera politiken för stabilitet.
Det handlar inte, som Ulvskog&co tycks tro, om att kapitaltäckningsregler skall införas eller avskaffas utan om man ska ställa lika höga krav på boendeutlåning i Sverige som på företagsutlåning i Storbritannien, trots helt skilda risknivåer. Det innebär att just Sverige som har en mycket hög andel bankutlåning till boende – med mycket låg risknivå – skulle drabbas särskilt hårt till skillnad från banker som har mer riskfyllda lån. Det blir inte större stabilitet av att svenska hushåll ska betala högre räntor för lägre risker.
Det handlar inte heller om man ska göra något efter finanskrisen eller ej. I Europa var problemet bristande likviditet, förtroende och fallande tillgångsvärden snarare än bankernas och försäkringsbolagens soliditet. Därför bör vi utveckla dagens riskbaserade regler för kapitaltäckning och samtidigt ställa högre krav på säkerheter i högkonjunktur för att inte tvinga fram massförsäljning när tillgångsvärden sjunker i lågkonjunktur.
Socialdemokraterna bortser från att den kris som nu drabbar de europeiska finansmarknaderna beror på stora budgetunderskott. I Europaparlamentet har de röstat för att man ska vänta med att ta itu med underskotten. Det är en politik som leder till Aten. Och mot den hjälper inga kapitaltäckningsregler i världen.
Gunnar Hökmark (m) är ledamot av Europaparlamentets ekonomiska utskott och vice ordförande i EPP-gruppen.