Det har blivit populärt att utmåla valfrihet som något negativt som får en mängd negativa konsekvenser. En kolumnist i Svenska Dagbladet ägnade häromdagen sin spalt till att beskriva hur stressande det var att kunna välja skola åt sina barn förutom att det enligt henne ledde till segregation.
Nu skulle man ju kunna tänka sig att föräldrar uppskattar att kunna välja det som man tror är bäst för de egna barnen. Det finns skilda intressen, skilda behov och olika möjligheter växer fram för var och en när man kan välja. Men om man inte vill kunna göra dessa val för sina barn, eftersom det är stressande att ta ansvar och försöka göra det bästa för dem som man känner bättre än vad offentliga förvaltningar gör så kan man ju frånhända sig ansvaret på många olika sätt. En möjlighet är att man helt enkelt väljer den skola som kommunen anvisar eller helt enkelt den som ligger närmast. Det blir visserligen riktig segregation.
Eller så kan man gå samman med andra föräldrar som känner likadant och tillsätta ett råd av personer som man anser kan göra valen bättre än vad man själv kan: ”De lite klokares råd”. Eller så kan man ringa närmaste socialdemokratiske politiker som i vilket fall som helst ändå anser sig veta bäst om vad som är bäst för andra.
Men man bör också löpa hela linan ut och bekämpa allt annat som tvingar oss att ta ansvar för oss själva och våra familjer. Frågan om boende kan lätt bli stressande. Det finns många alternativ att välja på. Stor eller liten lägenhet, hus eller villa, tegel eller trä? Dessutom gör möjligheten att välja att folk tenderar att bo på olika ställen som de föredrar vilket verkligen skapar segregation. Det skulle i så fall skötas bättre av en kommunal nämnd som avgör frågan om boende för den enskilde. Då kan man också få en bättre övergripande planering av vilka som bor var.
Därmed kan en svår faktor till stress för den som inte vill bestämma över sitt eget liv avvecklas, nämligen valet av tapeter, kakel, golv och köksutrustning för att inte nämna möbler som det finns många alternativ av.
Ja, så har vi kläder att köpa när man ska klä sig vilket lätt kan gå fel om man ska välja själv. Och bil! Och allt annat. Friheten att själv kunna bestämma kan utmålas som stressande när man vill haka på den gamla överhetens föreställningar om medborgarna som mindre vetande. Men för den enskilde är det enkelt. Vill man något annat än det man gjort tidigare väljer man som man vill. Annars kan man göra som andra har sagt till en eller som man gjort tidigare.
Men kolumnister har det alltid svårare. De måste ju i ett fritt samhälle bestämma sig för vad de ska skriva om nästa gång. Den stressen kan bara jämföras med stressen att inte få skriva vad man vill. Då märker man nämligen mycket konkret att ofriheten på alla sätt är värre än friheten. Om man nu inte kan uppskatta friheten som sådan.