Så är gapet i opinionssiffrorna ännu något mindre. Det svarar väl mot den senaste veckans diskussioner som har handlat om regeringsalternativen. Eller rättare sagt det ena regeringsalternativet. Det andra finns ju faktiskt inte. Inte ens när det borgerliga samarbetet var som svagast lät man bli att fotografera sig och förklara att man ville regera tillsammans. Men Löfven vill inte ens fotografera sig före valet med dem han ska regera med efter, om det blir rödgrön majoritet.
Det finns inget rödgrönt alternativ, bara rödgröna partier. Det finns inget regeringsprogram som säger något om budget, om skatter, om mångfalden i välfärden, om energipolitiken, som näringslivet, om jobben och skatterna, om arbetslösheten och reformerna för att ännu fler ska få jobb, om Europapolitiken, säkerhetspolitiken, försvarspolitiken eller utrikespolitiken.
Detta i en tid då Europa ska forma en ny energipolitik, en ny klimatpolitik, möta rysk aggression mot Ukraina och Europas gränser, stötta återhämtningen av den europeiska ekonomin och se till att alla dem som nu vill och kan arbeta får ett jobb. Det är obegripligt att Löfven inte har förmått samla sig och de rödgröna till något gemensamt.
De riktigt svåra frågorna har Löfven besvarat med att han vill göra överenskommelser med allianspartierna om. Försvarspolitiken, vapenexport, energipolitik, Bromma och Förbifarten, skolan och skatterna. Men en regering regerar med hjälp av sitt parlamentariska underlag. Vare sig vänsterpartiet eller miljöpartiet kommer att acceptera att regeringen i de svåra frågorna gör upp med allianspartier för att de som del av regeringen ska bli överkörda.
Det innebär att ingen vet vilken politik en rödgrön regering ska föra. Inte Löfven som vill bilda den och inte någon annan heller. Löfven kan i och för sig ursäktas med det faktum att han inte heller verkar veta vilken politik S själva vill driva.
Och det är denna frånvaro av politiskt alternativ som frågan om regeringskris diskuteras. Den har diskuterats hela valkampanjen så länge de rödgröna har haft ledningen och den diskuteras fortfarande. Men det är inte valresultatet som sådant som leder till regeringskris utan att ett rödgrönt valresultat saknar regering och politik. Det finns inget regeringsalternativ.
Och därför blir ett rödgrönt övertag kaos. Inte på grund av det mandat väljarna i så fall ger de rödgröna utan för att de rödgröna inte har något gemensamt. Inte ens ett fotografi över dem som ska ingå i regeringen.
Det är obegripligt och det är oanständigt mot dem som man söker stöd från.