Valresultatet i USA är mer än något annat en förlust och ett bakslag för Barack Obama. I europeiska media, och inte minst i svenska, försvinner lätt det faktum att det är i USA som amerikanska politiker väljs. Där har Obamas passivitet och förlamning i en lång rad olika frågor, inrikes liksom utrikes, skapat besvikelse och frustration. USA har tagit många steg tillbaka på den internationella arenan men den amerikanska administrationen har också tagit många steg tillbaka vad gäller reformpolitik, budgetpolitik och strategi.
Låsningarna i budgetpolitiken skadar USA och landets anseende men skapar också en osäkerhet om förmågan att förändra det amerikanska samhället. USA är underinvesterat när det gäller högre utbildning, forskning och infrastruktur samtidigt som budgetlåsningarna skapar en osäkerhet om den ekonomiska politiken. Det drabbar också välfärdspolitiken i ett vidare perspektiv även om denna ligger på delstaterna.
Nu kanske en klarare majoritetssituation kommer att tvinga Obama att bryta de låsningar som har skapat ett stillastående. Det kräver att han inser en ny politisk verklighet. Det kräver också att republikaner noterar att den framgång man har fått beror på att man inte gett efter för Tea Partyrörelsens dogmatik så som man gjorde inför de närmast tidigare valen.
Det kräver en politik som ligger i mittfåran mellan det demokratiska och republikanska. Knappast i att Obama kommer att föra en utrikespolitik eller inrikespolitik som utmanar majoriteten i kongressen som någon statsvetare i en av våra dagstidningar framförde som förment expert. Obama kommer enbart kunna föra en politik genom att samla de moderata republikaner och demokrater som har det gemensamt att de vill att USA ska vara starkt och aktivt i världen, bejaka fri handel samt reformera budgeten.