Kära läsare,
Det var Hamas som drog kriget över palestinierna och Gazaborna. Genom att genomföra en omfattande raketbeskjutning, mot civila mål och med syfte att döda civila tvingade Hamas fram ett militärt israeliskt gensvar. Det är tyvärr många som inom media och i samhällsdebatten som sådan som lägger skulden på Israel. Den skulden och ansvaret ligger på Hamas och är en funktion av att Hamas är inte för Gazabornas väl. Syftet är att utplåna Israel till de kostnader i liv och skador det innebär.
Det blev på många sätt en tragisk vecka. Tragisk för palestinier och tragisk för israeler. Raketbeskjutningarna mot Israel tog liv och anfallen för att slå ut Hamas militära installationer och ledningscentra än fler. Ett avgörande skäl för detta är att Hamas använder civila som sköldar. Extremister offrar gärna andra människors liv för sin sak.
Det finns självfallet skäl att kritisera hur den israeliska regeringen och israeliska myndigheter har agerat i de motsättningar mellan araber och judar som vuxit fram i Israel. Men det finns inget i detta som motiverar kriget och de offer som det innebär. Det sägs nu efter att eldupphör har etablerats, dels genom amerikanska påtryckningar och dels genom att Hamas förlorat för mycket i form av militär förmåga för att vilja fortsätta, att båda sidorna utropar sig som vinnare. Sanningen är att ingen av dem är vinnare.
Israel har fått uppleva en otrygghet som skakar om samhället. Palestinierna i Gaza har fått se en del av sin framtid sönderskjuten av Hamas raketer och motangreppen. Militärt är det ingen tvekan om att Israel var vinnare i den bemärkelsen att man slagit ut en stor del av Hamas underjordiska gångar, installationer och ledningscentraler. Men politiskt har man fått motsättningar i Israel som är till skada för det israeliska samhället. Livet kommer med denna medvetenhet att återgå till det normala i Israel, men med en större misstänksamhet mellan israeliska judar och israeliska araber.
På Gazaremsan kommer det däremot att dröja och insikten om att Hamas inte kan förändra något till det bättre kommer att växa sig starkare under den yta som förtrycket utgör. På Västbanken fortsätter frustrationen över det fortsatta ockupationstillståndet och den palestinska ledningens kombination av oförmåga och korruption, samtidigt som fredsprocessen ser än mer svår ut. Det är uppenbart för de flesta att Israel inte kan och inte kommer att leva med en Västbank som utvecklas som Gaza. Det vore döden för Israel. Det är bara genom nya ledare som kan väcka palestiniernas och Israels förtroende som en fredsprocess kan leda till ett resultat. Hamas kan det inte och i grunden har den palestinska ledningen på Västbanken visat sin oförmåga.
Det är i den delen som det finns en strimma av hopp i resultatet av det som nu hänt. Hamas har visat sin oförmåga att uppnå något annat än död och förstörelse. Och på Västbanken vågar man inte ens ha ett försök till val. Kanske kommer ur detta en misstro mot de gamla ledarna och ett utrymme för en ny idé om hur palestinier kan etablera en egen stat som lever i fred med Israel, istället för ständigt krig.
En viktig del i en sådan process är att omvärlden ser på Hamas och Hizbollah som de terrororganisationer de är. Samtidigt bör man ställa krav på frihet och demokratisk utveckling och fördöma den antisemitism som mitt i vilsenheten är den drivkraft som palestinska ledare har istället för framsteg och reformer.
I veckan arrangerade Frivärld ett panelsamtal med anledning av situationen i Israel och Gaza. Syftet var att besvara frågor kring konfliktens bakgrund, politiska konsekvenser, hur omvärlden bör reagera samt hur stämningen i vardagens Israel är just nu. De medverkande var Benjamin Katzeff Silberstein, fellow på Frivärld och bosatt i Israel, Katarina Tracz, chef på Frivärld samt undertecknad.
Samtalet kan ses i efterhand här.
I Svensk Tidskrift skrev jag om hur vi ser på Israel som demokrati och på diktaturerna och terroristerna i dess grannskap.
Klimatfrågan är ständigt aktuell. Ett problem som präglar den svenska klimatdebatten är att symbolpolitik ofta prioriteras framför faktiska åtgärder. Sverige behöver en ny politik för att kunna ta ett ledarskap när det gäller att möta klimatutmaningarna. I Södermanlands Nyheter föreslår jag fem åtgärder för framtidens klimatpolitik.
Frivärld driver sedan ett år tillbaka projektet Den grå zonen. Det ledde nyligen till publiceringen av antologin Gråzon. Den understryker att vi måste ta de säkerhetspolitiska utmaningarna som är en verklighet redan nu på allvar. Vi lever i en ständigt pågående krigföring som sker i en gråzon inom den formella fredens ram. Den stora säkerhetspolitiska utmaningen är att utforma försvaret för inte enbart morgondagens hot, utan för dagens pågående attacker, dolda krigföring och påverkanspolitik. Om detta skrev jag i Norran.
Boken kan beställas här.
Så kan vi nu notera att den sociala pelare i EU som LO och nu svenska socialdemokrater, med regeringen i spetsen drev fram nu har blivit till det hot mot den svenska modellen som jag och andra varnade för. Så här såg det ut för fyra år sedan när LO officiellt kommenterade den sociala pelaren.
Och nu skriver samme skribent, fortfarande som företrädare för LO så här: ”Jo, just nu ser det ut som att EU inom kort kommer att införa ett direktiv om minimilöner som kommer att omfatta alla EU-länder.
Det vore ett grundskott mot den svenska arbetsmarknadsmodellen där fack och arbetsgivare gör upp om löner och anställningsvillkor genom att sluta avtal. Vad vi tjänar och hur vi har det på arbetet är helt enkelt inget politikerna ska bestämma. Allra minst politiker i Bryssel.” Hela texten finns här.
Stefan Löfven, Marita Ulvskog och alla de andra, de visste inte vad de gjorde och nu skyller på EU för det de gjorde. Och ledande LO-företrädare menar att man ska se över om vi ska vara med i EU. Enklare vore att se över vilken regering och vilken Europapolitik vi ska ha.
Trevlig helg!
Gunnar