Kära läsare,
Veckan inleddes med Europadagen som inföll på söndagen den 9 maj och som mer konkret manifesterades på måndagen. På Svenska Paneuropaföreningens sida skrev jag några rader om vad Europadagen innebär och på min egen hemsida om vad den påminner oss om i dag.
Det som den dominerar den globala scenen just nu är skeendet i Israel, Gaza och Västbanken. De händelser som blossat upp i Jerusalem handlar om motsättningar mellan olika historiska äganderättigheter – som faller ut olika beroende på när man vill börja räkna – och än en gång frågan om tillgång och tillträde till al-Aqsamoskén har utnyttjats av de extrema grupperna som finns på bägge sidor. För dem som inte accepterar den andre finns ingen fredlig process framåt. Men det handlar inte främst om religiös fundamentalism utan det hat som islamistiska grupper försöker rättfärdiga genom motsättningarna.
För Hamas som styr över Gaza, utan att något val har hållits och med sharialagstiftning som grundläggande lag, blev motsättningarna i Jerusalem en möjlighet att rättfärdiga en ny offensiv med raketbeskjutning. Fattigare än så är inte Hamas styre än att man har kunnat utveckla avancerade raketer och betydande resurser för de militära installationer som behövs för deras uppskjutning. Omfattande tunnelarbeten har genomförts, inte för att göra livet i Gaza bättre, utan för att underlätta krigföring mot Israel.
De politiska krafter som i Israel gärna vill se motsättningar mellan judar och araber har gett Hamas de förutsättningar som nu lett till en uppskalad militär konflikt. Från början sköts över 200 raketer mot Israel innan de första israeliska flyganfallen kom mot de militära installationerna, mot Hamas ledningscentraler och mot tunnlarna. Eftersom Hamas systematiskt väljer att placera sin krigföring bland civilbefolkning så blir det civilbefolkningen som drabbas av krigföringen. Det är mer sällan man hör reaktioner från den svenska regeringen, Svenska kyrkan eller andra som helst fördömer att Israel försvarar sig.
Nu är det så att en varaktig fred och slut på ockupationen bara kan komma när det finns ett förtroende för att Västbanken inte ska sluta på samma sätt som Gaza – som en militärbas riktad mot Israels möjligheter att överleva – och det innebär att det är bara när det internationella samfundet genom konsekvens kan vinna båda sidors förtroende. Då är det inte förenligt med fredsprocessen att kritisera Israel för att man försvarar sig och blundar för de övergrepp som Hamas och PLO gör mot sina egna invånare och i viljan att med terror döda judar. Som det ser ut är den israeliska armén på väg att gå in i Gaza för att där slå ut militära installationer för raketbeskjutningen, militära ledningscentraler, cybercentra och tunnlar. Det finns för Israel inget att vinna där, annat än att slå sönder de institutioner som vill döda israeler just för att de är judar och lever i Israel.
Det är en tragedi eftersom det stora flertalet palestinier, liksom israeliska araber, vill leva i fred och utan våld. Men extremisternas förtryck tillåter inte den fredliga processen. Någon gång måste svensk Mellanöstern-politik adressera extremismens hat, snarare än det våld som extremismen tvingar andra till. På min blogg skrev jag om hur vi måste se på Israel och dess grannar för att kunna utveckla en politik som kan bidra till en fredlig process.
Dagens Eko och Sveriges Radio har fått betydande problem efter att det visat sig att en av medarbetarna har inlett en personlig relation med en av de utvisade personer som inte bara misstänks för terrorism, finansiering av terrorism och rekrytering utan också dömts för mordhot. Rapporteringen som blev till Ekots rapportering gick ut på att han var missförstådd och att det saknades grund. Nu kan mycket sägas om att man mörkade vad som hade hänt och att man inte har gått på djupet av de många implikationer som detta har för säkerhet och för den rapportering man gjort.
I ett blogginlägg skrev jag lite om pressfriheten och om hur alltför många inom media tolkar pressfriheten som en legitimitet åt det man säger, som ska stå fritt från kritik, när det i själva verket är tvärtom. Pressfriheten syftar till ett öppet samhälle där kritisk granskning är självklar, även av fria media.
I Frivärlds serie Europa Nu, som tar fasta på den politik och de beslut Europa och EU nu behöver fatta lanserade vi i veckan Karin Svanborg-Sjövalls essä ”Idén om Europa – broderligt samarbete och fredlig rivalitet”, i vilken hon undersöker den gemensamma idén om EU. Är unionen primärt ett mellanstatligt samarbete mellan självständiga nationer som syftar till ekonomiskt utbyte? Eller är den snarare en slags förening, där den liberala demokratins grundprinciper är den minsta gemensamma nämnaren? För min del väcker hennes viktiga och intressanta frågeställning tanken att vi behöver både och samt det ena inte står emot det andra.
Essän kan läsas i sin helhet här.
I samband med lanseringen anordnade Frivärld även ett digitalt panelsamtal. I det medverkade Karin Svanborg-Sjövall, frilansjournalist och tidigare vd för Timbro, Emanuel Örtengren, tillträdande chef Frivärld, samt undertecknad. Samtalet modererades av Katarina Tracz, chef Frivärld. Det kan ses i efterhand här.
I år är det 30 år sedan Estland, Lettland och Litauen blev fria länder. I dag är de medlemmar i Nato och i EU, tryggt förankrade i ett stabilt och demokratiskt Europa. Deras frihet är det yttersta beviset på att Nato fungerar. Det blir därför väldigt konstigt när Sveriges utrikesminister Ann Linde i dag på fullt allvar hävdar att Sverige inte bör gå med i Nato eftersom Ryssland inte skulle gilla det. Det är att ge främmande makt rätten att diktera över den egna nationens säkerhet. Om detta skriver jag i Norrköpings-Tidningar.
Och så lite som slutet på veckan bemötte jag i Altinget Vänsterpartiets företrädare som replikerade mot min artikel om varför Sverige behöver bli medlem i Nato.
Deras replik bottnade i den gamla vanliga utgångspunkten att det är USA, och i viss mån EU, som är hoten mot freden i Europa, inte Ryssland. Det är en blindhet som i det närmaste framstår som politiskt genetiskt betingad. Slutreplik finns här.
Ha en trevlig fortsättning på helgen!
Gunnar