Nyhetsbrevet Frihetens värden 2005-06-28
Kära läsare,
I detta brev skriver jag lite om läget i Europa, konflikterna i EU och uppbrottet från det gamla sexländerssamarbetet, det nya ordförandeskapet, den ekonomiska politiken och den svenska räntesänkningen. Till detta kommer att Iran har sjunkit ännu mer tillbaka i den brutala diktaturregim som svenska regeringsföreträdare har så svårt att kritisera.
Frågan är vad Carin Jämtin tycker om ett land som systematiskt använder sig av tortyr, förtryck och brutalt grymma straff samt en medeltida rättsordning i sin syn på brottslighet. Den antisemitism och det hat mot Israel och mot väst som präglar regimen gör den till den största utrikespolitiska utmaningen för EU. Bifogade länk till BBC har sitt intresse när det gäller vem den nye makthavaren är [ http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/4626081.stm ]http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/4626081.stm
==Tony Blair i parlamentet ==
På torsdagen inför midsommarafton presenterade den brittiske premiärministern Tony Blair i ett tal http://www.fco.gov.uk/Files/kfile/UKEUPresidency2005_Sp_PM_EuropeanParliament_230605,0.pdf
i parlamentet det kommande brittiska ordförandeskapets http://www.fco.gov.uk/Files/kfile/UKEUPresidency2005_PresidencyPriorities_EN,0.pdf
inriktning.
Det var en välgörande skillnad mot den slutsummering som den luxemburgske premiärministern Jean-Claude Juncker gjorde i parlamentet dagen dessförinnan. De två presentationerna gav tillsammans ett gott argument mot att Europeiska rådet skulle ha en vald ordförande istället för dagens rotation med nya infallsvinklar och nytt tänkande för varje halvår.
Junckers anförande var humoristiskt och elegant tal men samtidigt bittert och präglat av att det luxemburgska ordförandeskap inte blev lyckat för det nya EU vilket inte minst kommer till uttryck i konklusionerna från toppmötet [ http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/sv/ec/85346.pdf ]http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/sv/ec/85346.pdf Där finns inte mycket att hämta. Det har inte varit en bra vår för EU. Det beror inte så mycket på att Juncker inte har varit en kompromissernas man utan på det är just det han är. Och det räcker inte för det nya EU som måste växa fram.
Stabilitets- och tillväxtpakten har urholkats genom kompromisser. Tjänstedirektivet och Lissabonprocessen har fått sina deklamationer men i övrigt hindrats och bromsats som en följd av kompromisser mellan nationella intressen. Det blev ett nej till fördraget och det blev ingen långtidsbudget.
Långtidsbudgeten finns det gott om tid för och den kommer nu diskuteras ännu mer på djupet. Det nya fördraget kommer att ta sin tid men kommer att utformas så att det kan vinna väljarnas stöd eftersom det är demokratins och EU´s villkor. Tyvärr kunde Juncker inte låta bli att se tillkortakommandena som resultatet av konflikten mellan ett Europa som vill slå vakt om trygghet och solidaritet i form av en politisk union och ett Europa som reducerar sig själv till ett frihandelsområde.
== Ett gammalt och ett nytt synsätt ==
Medan Juncker hävdade att den viktigaste uppgiften för EU var att slå vakt om den europeiska sociala modellen ställde Blair frågan vad det är för modell som ger 20 miljoner arbetslösa i Europa. Juncker band sig fast vid att solidaritet på europeisk nivå är dagens bidragssystem medan Blair ifrågasatte både den brittiska rabatten och den nuvarande jordbrukspolitiken som en kombination EU måste reformera. Där Juncker uttryckte tveksamhet till utvidgningen slog Blair fast att det var en av vår tids stora framgångar. Juncker var bitter på britterna och länder som Sverige och Holland som inte köpt budgetens nivå och inriktning medan Blair talade för en modernisering av den. Juncker ville att unionen skulle ta det lugnt och vänta in medborgarnas ja till det EU som de skall gilla, medan Blair ville förändra för att unionen skall göra det som Europa behöver i en global konkurrens.
Det var två skilda synsätt på EU som kom till uttryck under dessa två dagar. Det första har inte varit alltför framgångsrikt som sagts. Bakslagen i folkomröstningarna ledde till att så många talade upp en krisstämning så att det framstod som extra nödvändigt att slutföra budgetförhandlingarna, trots att de så uppenbart inte var färdiga. Och när det inte blev någon budget spädde detta ytterligare på föreställningen om en växande kris i EU. Det riskerar att skapa en stämning som snarare paralyserar snarare än stimulerar en politik som medborgarna känner är relevant för de problem och utmaningar Europa står inför. Inför toppmötet skrev jag i Göteborgsposten om detta http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=220654
Utan att underskatta de problem som både hanteringen av ett nytt konstitutionellt fördrag och långtidsbudgeten innebär finns det skäl till ett något bredare perspektiv på EU än det som krisstämningen ger uttryck för.
== Ett Europa bättre än någonsin ==
Under de senaste 15 åren har EU tagit in 13 nya medlemmar. Det är ett samarbete som i antal medlemsstater har mer än fördubblats. Med den senaste utvidgningen den 1 maj 2004 knöts det Europa som delades efter andra världskriget samman på nytt. Med det kan också sägas att både spåren efter andra världskriget och det kalla kriget nu är avtryck i det förflutna snarare än det nuvarande, även om skillnaderna mellan öst och väst fortfarande består.
Samtidigt tillför utvidgningen förra året unionen en dynamik och en utvecklingskraft som stärker konkurrens och omvandlingstryck och Europas roll i den internationella ekonomin. Där det förr fanns fiender och väpnade förband beredda att sättas in över gränserna finns i dag människor som inom ramen för samma rättssystem har samma möjligheter och rättigheter som individer och medborgare. Utvidgningen och den inre marknaden har varit unika framgångar för just de syften som är Europasamarbetets. Det är detta Europa som just nu växer och utvecklas, alltmedan toppmöten avlöser varandra.
Värre än så är trots allt inte det krisernas Europa som många nu ser framför sig. Och den som i resultatet av utvidgningen tycker sig se argument för att nu stänga dörren förtränger de resultat den gett och faller efter för dem som hellre odlar motsättningar mellan förmenta kortsiktiga nationella intressen.
Det är detta perspektiv man bör ha när krisprofeterna försöker övertrumfa varandra om det elände som nu präglar Europasamarbetet. Till en betydande del är dessa reaktioner en konsekvens av det kortsiktiga perspektiv som har präglat mycket av beslutsfattandet i EU de senaste åren. Har man bara ett kortsiktigt perspektiv ser man bara de politiska problem man själv som politisk ledare står inför, inte det som har uppnåtts och kan uppnås genom gemensamma beslut. Och då blir problemen i den politiska beslutsprocessen en kris som överskuggar allt annat.
== Om skogen och träden ==
Det är förvisso viktigt att kunna se träden och inte bara skogen men det skadar aldrig om man inte låter träden dölja skogen. Och just nu har många politiska ledare sprungit in i ett träd och vet inte riktigt hur de skall kunna ta sig runt det, delvis för att de inte vet var de är, hur skogen ser ut och vart de skall. ( Jag känner att Metaforpolisen snart griper in med en arrestorder om jag utvecklar detta spår med att nämna något om Alice i underlandet som ju inte visste vart hon skulle och därför behövde fråga om vägen.)
Krisöverdrifterna beror delvis på att så mycket av EU´s politiska arbete tenderar att handla om formerna för den politiska processen istället för om innehållet. Till en annan del är det just det kortsiktiga politikersperspektivet där politiska ledare i ett tunnelseende fångas av problemen och konflikterna i EU och förväxlar dem med utvecklingen i Europa samhället eller i världen omkring.
De borde istället med glädje konstatera att Europa i dag bättre än någonsin, tack vare utvidgningen och den inre marknaden. Det borde vara viktigare att hävda i den fortsatta utvidgningsprocessen än att utpeka polacker, ester eller vilka det kan vara som sociala turister och sociala dumpare.
== Ett bättre Europa men ett svårare EU ==