Nyhetsbrevet Frihetens värden 2008-02-24
Kära läsare,
I detta brev lite om Kuba och mediers syn på skiljelinjen mellan demokrati och diktatur, om det nya Ryssland och den nya ryska intressesfär som nu växer fram i Europa, och vad det ställer för krav på oss. Något om beslut i Europaparlamentet när det gäller den inre marknaden och Lissabonstrategin, Fredrik Reinfeldt på besök i parlamentet samt forskningsfrågor och något lite mer. Rätt så kort denna gång, vilket understryker att frågan om vad som är långt och kort alltid är relativt.
== Efter Fidel fortsatt diktatur, tillsvidare ==
Under söndagen samlas den kubanska eliten i det som kallas nationalförsamling. Det är en struktur valda av kommunistpartiets olika strukturer och grupperingar. När jag bläddrade i dagens tidningar och såg på TV slog det mig hur väl den kommunistiska diktaturen har lyckats dölja sitt väsen. I den ena tidningen beskrevs det politiska tillståndet på Kuba som mindre brister i mänskliga fri- och rättigheter och så kan man ju kalla en diktatur som definitionsmässigt innebär inga fri- och rättigheter. På Kuba är det [ http://www.pcc.cu/pccweb/ ]http://www.pcc.cu/pccweb/ kommunistpartiet som är det enda tillåtna och det som styr, som avgör vad som får sägas och inte sägas. Det är helt enkelt en kommunistisk diktatur.
Därför blir det också lite besynnerligt att höra den ena TV-kanalen beskriva frågan om efterträdare till Fidel Castro som en fråga för parlamentet som ska samlas i dag.
I all sin enkelhet avslöjar språkbruket kring Kuba och Castro som i 50 år har styrt och förtryckt sitt folk hur svårt det är för alltför många journalister att förstå skillnaden mellan demokrati och diktatur och vad som avgör skillnaden. En maktkamp inom kommunistpartiets olika riktningar är inte en demokratisk process och den syftar till att makten ska behållas utan demokrati även i framtiden. Formuleringar som regimen motsätter sig tortyr i fängelserna är också av samma nebulösa slag. Tortyren i fängelserna och de politiska dissidenter som sitter i fängelserna gör det för att regimen ansvarar för förtrycket.
Frågan om det blir Fidels yngre bror eller någon annan i den inre kretsen är självklara och snarare en lämplighetsfråga i ansträngningarna för att förena fortsatt makt för kommunistpartiet med ekonomiska reformer för att förhindra att regimen tappar kontrollen på grund av fattigdomen.
== Det ryska presidentvalet likväl säkrare än det kubanska ==
Likväl är det värt att notera att det finns en något större osäkerhet kring den kubanska regimens framtida ledning än kring den ryska regimens. Presidentvalet i Ryssland är mer förutsägbart – SvD hade en bra genomgång av läget i söndagens tidning [ http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_905413.svd ]http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_905413.svd -än maktöverlämnandet inom det kommunistiska partiet på Kuba. Det säger mer om den ryska demokratins förfall än den kubanska demokratins existens.
Den ryska regimen ersätter nu demokratisk öppenhet med en allt hårdare nationalistisk styrning som också präglar landets utrikespolitik. Sovjetunionens fall och friheten för de stater som förtryckts ses som ett bakslag och Ryssland utmålas som omgärdat av en fientlig omvärld som konspirerar och hotar landets intressen.
== En ny rysk intressesfär växer fram ==
På DN debatt [ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=745115 ]http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=745115 skrev jag i fredags om detta och påpekade bland annat: Från Kaukasus till Balkan över Central-Europa och upp till de baltiska staterna ser vi hur Ryssland flyttar fram sina positioner för den politik som präglar regimen Putins inrikespolitik. Diskussionen om Kosovo, Georgien, gasledningen i Östersjön, påtryckningarna mot Polen och Tjeckien i frågan om missilutplaceringar, konflikten med Storbritannien om Litvinenkoaffären och blockaden av produkter från Polen och Moldavien är några framträdande exempel på en konfrontation mellan ett alltmer nationalistiskt Ryssland och europeiska värden.
Det är en utveckling som svensk försvars- och säkerhetspolitik måste förhålla sig till, jag utvecklar resonemangen kring detta i artikeln. Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken måste kunna hantera både utvecklingen i vårt närområde och se de utmaningar som där växer samtidigt som vi bidrar till det internationella samfundets ansträngningar för fred och stabilitet. Det låter som en schablon men det är alldeles definitivt så att vår säkerhet formas både av hur väl vi kan bidra till stabilitet i andra delar av världen och hur väl vi kan upprätthålla den i vår egen.
Det gäller i allra högsta grad i Kosovo som nu har kommit att bli en maktkamp mellan ryska och serbiska intressen på Balkan och europeisk demokrati och integration. På min blogg gjorde jag följande kommentar efter självständighetsdeklarationen http://gunnar.moderat.se/?page=19&use=blogg&id=557
Demonstrationerna som urartade till intrång i framförallt den amerikanska ambassaden visar på allvaret i den utveckling som vi nu bara är i början av, med ett problem som nu ligger i EU´s knä. Det är bra att det knäet finns, men det är också ett tungt ansvar för att situationen kan länkas in fredliga banor.
Vinner det nationalistiska på Balkan för att EU inte kan stå enat, agera snabbt och kraftfullt med de medel vi har så är det inte bara ett bakslag för europeiska värden där utan för europeiska värden som sådana och med risk för att samma utveckling kan krypa närmare oss själva, något som vi under våren såg en föraning av i samband med oroligheterna kring den sovjetiska statyn. Europa och EU måste visa att vi kan hantera de utmaningar som våra tidigare framgångar har lett oss fram till och som tidigare bakslag har tvingat oss till.
Det gäller också i Tchad. Kan inte EU bidra till stabilitet där och i Sudan kommer andra att göra det och det innebär en framväxande internationella ordning som mindre bygger på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och mer på ren ekonomisk och politisk makt. Det vore välgörande om den svenska amfibiestyrkan inte bara kan stanna under torktid utan även när regntiden kommer, det kommer nämligen flyktingarna som ska skyddas göras, och det måste kunna lösas genom att den ordning som innebär att militära insatser som är av uppenbar biståndskaraktär finansieras genom biståndsanslaget.
I samband med förra försvarsberedningen föreslog jag att internationella operationer skulle finansieras genom ett anslag utanför den traditionella försvarsbudgeten, för att säkra att försvarets förmåga finansieras på ett sätt och dess användning på ett annat. Annars blir situationen att ju mer det används desto mer måste det krympas eller att vi hoppar från budgetkris till budgetkris.
== Europaparlamentet och Fredrik Reinfeldt ==
I förra veckan röstade Europaparlamentet igenom ett så kallat varupaket med förenklingar inom en lång rad olika områden när det gäller framförallt små företags möjligheter att exportera över gränserna. Vidare beslutade parlamentet om en resolution http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P6-TA-2008-0057+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN om Lissabonstrategin inför Europeiska rådets möte i mars som jag varit med om att utarbeta i parlamentets särskilda Lissabongrupp.
Det är en resolution som mer än tidigare pekar på det som måste göras annorlunda än tidigare, inte minst mot bakgrund av att något mer dystra ekonomiska tider visar att än så länge har strategin inte gett nödvändiga resultat. Det blir klart inte minst om man ser till de underskott som några av de stora länderna har redan innan den ekonomiska försvagningen är på väg att träda in. Har man stora underskott i högkonjunktur är man inte rustad för lågkonjunktur. Har man som många andra länder en tendens både mot stigande inflation och vikande ekonomi med högre arbetslöshet understryks även så reformbehovet när det gäller att få ut fler på arbetsmarknaden och att öka rörligheten på den.
Utan rörlighet och fler utbildade kommer efterfrågan på arbetskraft vara inflationsdrivande, inte minst inom områden som mer följer den internationella utvecklingen än den regionala europeiska eller den inhemska nationella ekonomin. I den delen har den nya svenska strategin, att öka antalet som tillhör arbetsmarknaden, varit en riktig och i stora delar framgångsrik satsning. Men behovet av att bidra till ökad rörlighet och fler som kan och vill ta jobb med högre utbildningskrav gör att det finns mycket som måste göras mer. Det gäller bland annat marginalskatter.
Ur svensk synpunkt var det mest intressanta självfallet Fredrik Reinfeldts http://www.europarl.europa.eu/news/public/story_page/008-21499-168-06-25-901-20080215STO21490-2008-16-06-2008/default_sv.htm besök i parlamentet och hans anförande som kan läsas eller lyssnas på genom länken ovan. Det blev ett mycket tydligt budskap om svensk syn på ett starkt Europa, om vår öppenhet för utvidgning och vår syn på budget och vad EU ska göra.
I mitt inlägg http://gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=1529 efter Fredrik tryckte jag också på öppenheten som ett gemensamt uppdrag för det nya Europa.
== Solvency II
Under nästa vecka accelererar arbetet med det nya försäkringsdirektivet Solvency II där jag har goda förhoppningar om att få igenom förändringar som är avgörande för att svensk försäkringsindustri ska kunna klara de framtida solvenskraven, inte för att den inte är solvent utan för att sättet att definiera eget kapital strider mot hur vi i Sverige har definierar det tillgängliga egna kapitalet.
==Elmarknadslagstiftningen ==
På onsdagen blir det en första debatt om parlamentets rapport om elmarknadsdirektivet där jag är rapportör för EPP-ED gruppen Kommissionens förslag http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/com/com_com(2007)0528_/COM_COM(2007)0528_sv.pdf innebär framförallt åtskillnad av produktion och distribution, något som inte är älskat i Frankrike och i Tyskland men likväl en nödvändighet för utvecklingen av en modern elmarknad. Men viktiga frågor är också hur vi kan få fler gränsöverskridande ledningar och en bättre europeisk implementering och översyn av marknaden.
I den socialistiska rapportören Morgans rapport http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/com/com_com(2007)0514_/COM_COM(2007)0514_sv.pdf bejakas separationen samtidigt som det föreslås ett politiskt prissättningssystem som skulle stå i strid med både en fungerande marknad och med möjligheter att stimulera framtida investeringar i produktion av el.
Under veckan blir det också möte med svenska forskningspolitiker som kommer ner för att uppdatera sig vad som sker i den europeiska forskningen. Eftersom jag var med och formulerade lagstiftningen för det sjunde forskningsprogrammet ansvarar jag nu också för uppföljningen av det. För en tid sedan talade jag på den europeiska universitetsassociationens konferens kring finansiering av universitet och framförde då det som också blev till en artikel i Barometern http://gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=1528 , nämligen att vi måste se till att finansiera universitet och högskolor så att de kan utveckla en större frihet och mer av mångfald och dynamik. Det är ett spår som jag hoppas vi kan beröra med forskningspolitikerna från riksdagen.
= I veckan som kommer i övrigt ==
I morgon deltar jag i en debatt i morgonsoffa kring säkerhet och energi med miljöpartiets Peter Eriksson, om jag är rätt underrättad, därefter blir det styrelsesammanträde med Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Television, Radio och Utbildningsradion. Och sedan lite diskussion inför kommande EU-nämnds möten och resa ner till Bryssel för ytterligare ett sammanträde.
Lite mediafrågor blir det under veckan när de europeiska public service bolagen har ett lunchmöte kring det nya telekom direktivet och några konkurrensfrågor av mer allmänt slag blir det under torsdagen i diskussion med kommissionen. På fredagen är det moderat EU- diskussion om bland annat den inre marknaden och hälsan samt långtidsbudgeten. På lördag firar Estland sin nationaldag i Stockholm med anförande av Mart Laar och mig i Jabobs kyrka.
Slutar jag här blir det ett relativt kort brev denna gång,
Hälsningar,
Gunnar