Hoppa till innehåll

Nyhetsbrevet Frihetens värden den 15 april 2013

Kära läsare,

Nu i Strasbourg, en trevlig stad som dock inte borde vara Europaparlamentets. Men så är det enligt fördraget att parlamentet ska ha 12 sammanträden här, och det är inget som franska presidenter verkar vilja ge upp.

== Banker, spektrum och Kroatien ===

Förra veckan handlade för mig om möten i Bryssel för att förhandla om de kompromisser kring banklagstiftningen som jag hoppas kunna få ekonomiska utskottets stöd för när vi röstar den 24 april. Men det blev också tillfälle att i Stockholm på Post – och telestyrelsens marknadsdagar presentera de krav som jag nu följer upp gentemot kommissionen när det gäller fortsatta steg på spektrumpolitiken, för att Europa ska kunna återvinna en ledning när det gäller bredband och mobila internetlösningar.

Och så möten i Dubrovnik om den ekonomiska politiken och anpassningen till medlemskap. Det är en framgång för Europa att vi mitt i den ekonomiska krisen kan fortsätta utvidgningen med den stabilitet och säkerhet som det innebär. Det är inte länge sedan Västra Balkan var en påminnelse om hur krigets tragedier kunde inträffa även i vårt Europa. Och i söndags hölls också det första valet i Kroatien till Europaparlamentet. 

== Den ekonomiska politiken ===

Idag presenterades regeringens vårproposition. Det handlar om lägre tillväxt och en svårare arbetsmarknad än vad som var förhoppningen för bara ett halvår sedan. Och det som hänt sedan dess är att prognoser i både Sverige, bland annat Konjunkturinstitutetsoch i Europa har skrivits ner i takt med att situationen i Sveriges omvärld fått en dystrare framtidsbild.

Men lika viktigt, och viktigare för svensk politik, är att Sverige tillsammans med ett fåtal andra länder skiljer ut sig genom stabila offentliga finanser, möjlighet att öka offentliga investeringar i infrastruktur och med tillväxt, trots omvärldens betydligt svårare utveckling. Jämfört med övriga länder i den europeiska ekonomi, som är vår, klarar sig Sverige liksom Tyskland bättre. Stabila offentliga finanser samt en tillväxt på 1,2 % och för 2014 2,2 % är för de flesta ett drömscenario. EU–kommissionens årliga prognos ger en bild av europeisk ekonomi som är viktig i detta sammanhang.

De allra flesta länder i Europa hade upplevt dagens vårproposition som ett befriande glädjebesked. Det är därför intressant att notera att det är just tysk och svensk ekonomisk politik som döms ut allra mest av europeisk och svensk socialdemokrati.

Det är inte den franska politiken de kritiserar, som just nu för Frankrike allt djupare in i krisen och som är huvudbidrag till dagens mörkare ekonomiska scenarios i Europa. Och det var heller inte utgiftspolitiken i Spanien, Portugal och Storbritannien som de kritiserade. De kritiserade alliansregeringen för att inte stimulera genom ökade utgifter och de utmålar Tyskland, inte Frankrike, som problemet. Till och med franska socialister skyller Frankrikes problem på Tyskland.

En huvudtes för dem är att vi bara kan få tillväxt genom offentliga satsningar och genom större budgetunderskott. Om det är något som vi kan lära av de senaste årens kriser är det att växande underskott och växande skuldbördor drar ner länder ännu djupare i krisen. Om underskott vore lösningen vore Europa den mest problemfria kontinenten. Den svenske ekonomen Anders Åslund, som är verksam vid Peterson Institute for International Economic i Washington reflekterar över dessa frågor i lite vidare bemärkelse.

Och det är mot denna bakgrund som socialdemokratisk kritik mot vårbudget och den ekonomiska utvecklingen i Sverige ska ses. Verklighetsbefriad. Utan verklighetskontakt. Utan förståelse för att vi är en del av en europeisk ekonomi. Det är mot den bakgrunden inte så underligt att den stora stridsfrågan på S-kongressen var hur man ska hindra nytt företagande, stoppa vinster och stärka den offentliga sektorns kontroll över ekonomin.

I  Socialdemokraternas värld har tillväxtekonomierna blivit bovarna och vinsten i företagen problemet. Och runt om i Europa ser vi länder som har eliminerat dessa problem genom ökade utgifter, ökade bidrag och större underskott. Där brister det sociala skyddsnätet och där rasar sysselsättningen. Vi ser just nu ett fundamentalt politiskt haveri i den socialdemokratiska verklighetssynen. Mot den hjälper inte att man vill sänka arbetslöshet. Det ville man i Grekland, Storbritannien, Spanien och Frankrike också. Men det fick den omvända effekten, som vi har sett.

Ett skäl till detta är att Europas stora utmaning inte i första hand ligger i våra egna offentliga finanser utan hur vi klarar av konkurrenskraften och tillväxten i en global ekonomi som erbjuder helt andra och större marknader än någonsin tidigare men också en betydligt svårare konkurrens och en innovationshastighet i andra delar av världen som vi aldrig tidigare har sett.

Kanske kan man i det perspektivet se på debatten om Margret Thatcher efter hennes bortgång. Hon vände utvecklingen i ett land som var på Greklands väg. Och världen kom att förändras genom den politik och den våg av reformer som hon bidrog till att bryta ny väg för. Economist skriver om 1979 som ett vändpunktsår och om Thatcher.

Nu finns på nytt ett stort reformbehov i Europa. Det behövs en ny syn på reformer, på EU-budgeten och på våra nationella budgetar, det behövs marknadsreformer inte minst i södra Europa men också i vår del av den globala ekonomin, om vi vill vara i ledning.

===S-kongressen ==

Socialdemokraterna valde på sin kongress ett annat spår, nämligen hur man ska kunna hindra företag att växa fram i välfärdssektorn. Men inte bara det. Man anslöt sig till önskepolitikens många politiska partier i Europa. Och man kom tyvärr anser jag att hamna i den fälla av strukturella uppfattningar om andra som man ansåg präglade det svenska samhället.

Med lanseringen av målet att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet, som om detta vore den förlösande åtgärden, bytte Stefan Löfven plats mellan mål och medel i tron att det är nog att önska och hoppas. Men ett parti som anser vinster som ett problem och företagande något som man ska motverka i rimliga former saknar medel för att nya jobb ska växa fram och fler ska få arbete.

Ett politiskt parti och en regering som lever på hoppet och på sina önskningar skiljer sig inte från alla dem som hoppades att ökade offentliga utgifter skulle ge tillväxt och fler jobb. Södra Europa är idag ett tragiskt monument för att hoppets politik förliser på verklighetens klippor.

== Om det strukturella ==

Och samma gäller integration och öppenhet i vårt samhälle. I sina framträdanden inför S kongressen hävdade Stefan Löfven att det svenska samhället lider av en strukturell rasism. Han lyckades inte riktigt förklara vad han menade och om det också gällde socialdemokratin.

Dock får nog sägas att han tragiskt nog fick rätt när det gäller socialdemokratin när man plötsligt bestämde sig för att rösta en företrädare för den muslimska gruppen i vårt samhälle, just bara för att man ansåg att man därmed hade en företrädare för landets muslimer. Därmed kunde man bortse från hans personliga värderingar men man reducerade också alla andra muslimer i Sverige till att tillhöra en grupp som företräds av någon som är muslim.

Genom att betrakta muslimer i Sverige som en likformig grupp som kan företrädas genom en muslimsk företrädare hemföll S till vad som nog måste sägas vara strukturell rasism. Författaren Quaisar Mahmood skriver i dagens Svenska Dagbladet tänkvärt om detta.

Genom att dra alla muslimer i Sverige över en kam förnekar man inte bara att alla muslimer i Sverige är personer med lika många enskilda politiska uppfattningar som vi har i varje annan del av vårt samhälle. Men man klistrade också omvänt på alla dem Omar Mustafas värderingar om antisemitism och syn på kvinnors och mäns rättigheter.

Genom att se honom som en representant för andra muslimer skapar man också bilden att andra muslimer tycker som han. Och så är det inte.

De som har kommit till vårt land har gjort det allra oftast som ett uppbrott från värderingar och ett samhällssystem de inte ville leva i. Och det är förhoppningsvis en starkare kraft än den förminskning eller osynliggörande av de enskilda som låg bakom det plötsliga valet av en muslimsk företrädare, inte på grund av hans kvaliteter utan på grund av dem han ansågs representera.

Socialdemokrater vare sig är eller ska anklagas för rasism. Men något strukturellt är det när man hamnar i denna situation. Det svenska samhället är förhoppningsvis bättre än den struktur som säger att grupper av människor kan företrädas av någon bara för att han eller hon tillhör samma grupp.

I Strasbourg kommer vi nu rösta om budget, utsläppsrätter, ny kapitaltäckningslagstiftning med mera. Och så arbetet med att slutföra bankkrislagstiftningen, där inte minst Cypern visar på behovet av ett legalt ramverk som är rättsäkert och förutsebart, och som skyddar de vanliga spararna.

Hälsningar från Strasbourg,

Gunnar