Hoppa till innehåll

Frihetens värden 2014-09-05

  • av

Kära läsare,

Valrörelsen drar nu in på sin sista vecka och det är uppenbart att mycket kan komma att hända. Osäkerheten inte bara bland väljarna utan också osäkerheten bland de rödgröna om vilken regering som ska komma vid en rödgrön majoritet eller övertag, om de vill bilda regering och med vem och kanske framförallt vilken politik som ska föras är av den arten att mycket kan hända och mycket kommer att hända.

Det som för mig är en avgörande utgångspunkt är den framgång som har präglat alliansens ekonomiska politik. Ser jag det utifrån ett europeiskt perspektiv finns inget annat land som har klarat den ekonomiska krisen så som Sverige. Lågt budgetunderskott som tillåter ekonomin att stimuleras, stabila offentliga finanser med en allt lägre statsskuld, sänkta skatter som stärkt familjer och hushålls efterfrågan och en unik utveckling av nya jobb som har gett Sverige Europas högsta sysselsättning och störst arbetskraftsdeltagande.

Den arbetslöshet vi har i Sverige beror inte på att vi har förlorat sysselsättning utan på att en ökad sysselsättning också förenats med att allt fler vill och kan söka jobb. Den svenska arbetsmarknaden har blivit större vilket innebär en avgörande utmaning och långsiktigt en tillgång för hela samhällsekonomin. För den enskilde som är arbetslös är det ingen skillnad men det är en viktig sak att veta att vi har en politik som har kunnat bidra till 300 000 fler jobb. Skriver mer om detta i en Op- ed i Svenska Dagbladet ”Svensk jobbpolitik i EU:s topp”

För min del har denna vecka varit den första veckan i Bryssel efter sommaruppehållet. Det är med stor glädje, och lite stolthet, som jag blivit utsedd att vara parlamentets rapportör i frågan om lagstiftning om bankstrukturer. Det är det numera gamla så kallade Likanenförslaget om att splittra upp banker i investeringsverksamhet och traditionell in- och utlåning som det handlar om. Kommissionens förslag som nu lagstiftningsarbetet i Parlamentet och Rådet kommer att handla om är något mindre dogmatiskt i kraven på att splittra banker.

Min utgångspunkt är att lagstiftningen ska utgå från de problem som kan finnas om någon bankstruktur skapar onödig riskexponering samtidigt som man också ska ta hänsyn till att banker som bedriver båda slagen av verksamhet också kan ha en stabilitet i detta. Det kommer ta sin tid med detta arbete och det ska det också göras. Vi ska inte ha några regleringar som kommer av en allmän regleringsiver utan som bottnar i en analys av problem och möjligheter.

I veckan som var utfrågades också Italiens utrikesminister Mogherini, blivande utrikeskommissionär, om sin syn på Europas utrikespolitiska utmaningar, i sin egenskap av företrädare för ordförandelandet Italien. Då sades också det uppenbara som varit klart under en längre tid, nämligen att Ryssland inte längre kan betraktas som en strategisk partner utan är en strategisk utmaning.

Ryssland bedriver som bekant krig i Ukraina och det innebär en uppenbar ny epok i europeisk utrikespolitik. Tanken på att Europa kan möta denna utmaning utan gemensamt samarbete är främmande för de flesta, utom för dem som av olika skäl inte motsätter sig en ökad rysk dominans över sina grannländer. Häromdagen skrev jag på min blogg om Nato-mötet i detta mer långsiktiga perspektiv. ”En ny epok kräver sin politik för fred” 

En viktig utgångspunkt för debatten om europeisk utrikespolitik och Ryssland är det enkla faktum att Ryssland har en BNP på 2 biljoner euro medan EU har en på närmare 17 biljoner, att ses tillsammans med USA som har en BNP på drygt 16 biljoner. Det är vår bestämdhet snarare än vår förmåga som blir avgörande för effektiviteten i Rysslandspolitiken.

Kommissionen är nu nominerad och under den kommande månaden kommer utfrågningarna av kommissionärer ta vid. Det ser ut som om mitt förslag att göra en vice-ordförande till ansvarig för arbetet mot byråkrati och bättre reglering. Juncker har allmänt annonserat detta och det ser nu ut som det blir resultatet. Det blir bra för den inre marknadens förmåga att fungera liksom för Europas ekonomiska dynamik som sådan.

Europeisk ekonomi behöver som bekant reformeras. Det är framförallt i de länder som har skjutit på reformer som krisen slagit som hårdast och bitit sig fast. I Frankrike ser vi idag en regering som bedriver en blåkopia av det som en rödgrön röra i Sverige skulle åstadkomma. Mer om den rödgröna röran skriver jag i dag i Svensk Tidskrift ”Ratatouille där, rödgrön röra här”

Nu står vi inför en spännande och viktig vecka som kommer att avgöra hur svensk ekonomi och svensk utrikespolitik kommer att utformas. Det har i sin tur en avgörande betydelse för hur Europa ska kunna påverkas att möta sina utmaningar.

Det handlar om frihandelsavtal med USA, telekomfrågan och över allt annat hur vi utrikes- och säkerhetspolitiskt möter det hot som Ryssland utgör mot Europas säkerhetsordning. Kriget mot Ukraina är ett krig mot ett europeiskt land och europeiska gränser. Det bottnar i ett tänkande i Kreml som är en utmaning för var och en som vill värna ett öppet, fredlig och demokratiskt Europa. Så enkelt och så avgörande är det.

Det finns anledning att återkomma till detta och mycket mer. Men nu gäller att vi ska vinna ett val som kan vinnas och som behöver vinnas.

Gunnar