ett seminarium om den nya telekomlastiftningen som jag arrangerar tillsammans med de nya konkurrenterna på telemarknaden, en session om den nya försäkringslagstiftningen, några träffar med europeiska energiföretag, paneldebatt med ett portugisiskt universitets Brysselprogram, diskussioner med staden Istanbuls företrädare om denna stads aktiviteter för att lyfta fram det europeiska kulturarvet, vilket ju bland annat grundar sig på att här låg det som en gång i praktiken var Europas huvudstad i form av Konstantinopel, och lite annat. På torsdag bär det i väg till Göteborg för anförande där och vidare till Stockholm innan det på fredagen är dags för Borås och en västsvensk konferens. Det blir med andra ord lite av varje denna vecka.
I lördags talade jag på Moderaterna i Blekinges 100-årsjubileum som avhölls där man en gång grundades, nämligen i Ronneby. Det var ett spännande arrangemang med bland annat en minnesbok som presenterades.
== En svunnen tid med ett Europa som var på väg till dagens ==
I mitt anförande kom jag att tala om det Europa som fanns 1907, som hade vuxit fram ur 1800-talets liberaliseringar och nationella frihetssträvanden, om det som följde på denna tid av fantastiska förhoppningar med de reflektioner som kan göras på de utmaningar som vi i dag står inför. Nu 2007 har vi med utvidgningen till även Rumänien och Bulgarien – slutligt lämnat det Europa som kom att formas av det elände som kom att följa 1900-talets början. Tillbakablicken på det som kom att ske ger oss en insikt om hur viktigt det är med ett politiskt ledarskap som bygger starka institutioner och värnar demokratins ideal också i verklig handling och inte bara i ord.
År 1907 hade Sverige precis lämnat bakom sig de sista spåren av den gamla stormaktstiden. Vi lämnade slutgiltigt tillbaka Wismar 1903 till Mecklenburg-Vorpommern. Unionen med Norge hade upplösts år 1905. Och under 1907 utgavs den andra delen av Nils Holgerssons underbara resa, en bok som kom att ge oss en ny bild av det Sverige som nu var vårt och som i bokens form bands ihop till ett land där de olika delarna var varandras förutsättningar, från kornboden i söder till malmen i norr och däremellan landets trädgård i form av Blekinge och däremellan rätt mycket annat som den gode Nils upptäckte på sin gåsarygg. Han står för övrigt numera staty längs vägen mellan Ystad och Malmö när man passerar Skurup som efter 1970-talets kommunreformer är hans hemkommun. Det hade nog aldrig Selma trott. Samma år blev det första fortet i Bodens fästning klart och SKF startades.
Det var i en dynamisk period av Europas utveckling. Den allmänna rösträtten för män bröt fram och kraven på kvinnlig rösträtt blev lanserade. Finland blev det första europeiska landet att införa kvinnlig rösträtt 1909, långt före Sveriges 1921. Den allmänna rösträtten för Sveriges beslutades första gången just 1907 och praktiserades första gången 1911, om jag inte tar fel i skrivande stund.
Perioden som sådan var en dynamisk period i både Sveriges och Europas historia. Gränserna var öppna och de nya nationerna identiteterna växte fram, på Balkan, i Finland under Tsarstyre liksom i Estland, Lettland och Litauen. Polen fanns inte men hade några år innan fått ett grundämne uppkallat efter sig genom Maria Sklodowskas upptäckt som hon valde att ge namn Polonium – efter sitt hemland som då fortfarande var delat, något som hon som Marie Curie också fick sitt första Nobelpris för.
St Petersburg var en av Europas mest dynamiska städer med en mycket snabb ekonomisk tillväxt i hela en Nordvästra delen av Ryssland. Här hade Ericsson och bräderna Nobel kontor och här gick skeppen i pendeltrafik mellan de olika Östersjöhamnarna. Riga var en av Östersjöns rikaste städer. Det svenska lantbruket hade full avsättning för sin spannmål till storstäder som London där taxitrafikens drivmedel hette spannmål och inte bensin. Det var dessutom vår i särklass största industrisektor med närmare 60% sysselsatta i lantbruket och dess sidonäringar.
Sverige genomgick då en omvandling från ett tidigare fattigt bondesamhälle till ett av världens rikaste länder. Från 1880-talets början och till 1920-talets slut var Sverige Europas ekonomiska under och den mest avreglerade ekonomin. Det var en grundartid både inom näringsliv, ekonomi, kultur och politik. Vid utgången av denna period hade Sverige Europas näst högst betalde industriarbetare och ett antal av världens ledande företag inom sina områden. Ericsson, Atlas Copco, SKF som senare också blev basen för Volvo, Scania, Alfa Laval, Aga för att ta några exempel. Men under denna period växte också fram några av vår moderna tids största kulturskapare. Inom litteraturens område Strindberg, Lagerlöf, Karlfeldt, Siegfrid Siwertz, Hjalmar Bergman, Karin Boye för att ta några namn. Inom målning Liljefors, Zorn och Carl Larsson, skulptur Milles, inom musik Alfvén och filmen Stiller och Sjöström. Stadsteatrar byggdes och Dramaten blev till. Folkrörelser och politiska partier bildades under dessa decennier samtidigt som den allmänna folkpensionen kom till och den allmänna rösträtten blev verklighet.
== En tid som lovade så mycket kom att förlora allt ==
Både i Sverige och i Europa var det en lovande tid. Demokratin var på väg att bryta igenom och det moderna samhället gjorde sin entré samtidigt som nya nationer var på väg att växa fram i demokratins spår. Men det gick så fel. Under en galen sommarvecka mobiliserades arméerna på ett sätt som ingen kunde hejda och första världskriget bröt utvecklingen. Resultatet blev fyra års dödande i skyttegravar, användningen av kemiska stridsmedel, kulsprutan och stridsvagnen samt stridsflyget.
Och mellankrigstiden var skör. Den saknade politiskt ledarskap och präglades av eftergivenhet mot de nya diktaturerna. Nya nationer som Jugoslavien, Tjeckoslovakien och Lettland blev till liksom Finland som för första gången blev en självständig nation parallellt att Polen och Litauen återuppstod. Det fanns ingen som slog vakt om att upprätthålla den internationella ordningen och Tyskland rustade för att sedan tillsammans med Sovjetunionen dela upp östra Europa mellan varandra. Och så blev en ny katastrof ett faktum.
Det var demokratins och den mänskliga värdighetens nederlag. Och efter andra världskriget delades Europa på nytt. De nya nationerna från slutet av första världskriget blev förlorade sin frihet med Finland som det stora och fantastiska undantaget. Och så levde vi i 50 år i en värld som var befängd och i grunden pervers. Det är den världen som mer än något annat har format vår världsbild, så mycket att vi lätt tror att det är den som är det enda alternativet till den fred och demokrati som vi nu ser i Europa. Så är det inte. Det fanns en tid före det kalla kriget som innebar andra hot och utmaningar, som inte var lika uppenbara som konflikten mellan Öst och Väst men som likväl kunde leda oss in i fördärvet. Det som gör det kalla kriget till ett undantag är snarare att den stora ofreden inte bröt ut under denna epok. Det gjorde den däremot under det tidiga 1900-talet och efter mellankrigstiden, då ingen tog hoten på allvar och lät nedrustning och eftergivenhet gå före säkerhet och en stark internationell ordning.
I den tid vi nu lever i är utmaningarna annorlunda. Men de kräver politiskt ledarskap av Europa, ett försvar för en internationell världsordning präglad av demokratins värden och en utveckling av Europa som gör att vi kan spela en ledande roll, inte i kraft av vårt historiska arv sedan århundraden som under 1900-talet utan i kraft av vår förmåga till förnyelse och försvar för ideal. Om vi mindre ser på vår tid som tiden efter Sovjet och det kalla kriget och mer som en tid i början på en ny utveckling ställer det tydligare krav på ledarskap och förändring till det värld som nu växer fram.
Det gäller hur vi ska utveckla vårt kunskapssamhälle, hur vi ska vara ledande i forskning, hur vi ska utveckla den moderna tidens arbetsmarknader, hur vi ska göra våra värden gällande i en global värld, nytt företagande och en försvars- och säkerhetspolitik som inte bara fokuserar på det kalla krigets hot som inte längre är. Blicken tillbaka säger oss något om hur många vägar framtiden kan ta och vad den kräver av oss själva.
== Ett steg framåt för freden i Annapolis ==
I morgon träffas företrädare för Europa, USA, arabvärlden, Israel och den palestinska myndigheten för att diskutera nya steg i fredsprocessen. Per T Ohlsson har i Sydsvenska Dagbladet skrivet om några av förutsättningarna inför detta http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article282296.ece möte.
Det finns i dag en bred förståelse både i det internationella samfundet och i Israel om behovet av en tvåstatslösning. Problemet är i dag de som företräder en enstatslösning. De finns framförallt på den palestinska sidan, bland väpnade terrororganisationer som Hamas och Hizbollah och regimer som Iran.
De finns också, men i en väsentligt mindre omfattning och av mindre politisk betydelse bland de grupperingar i Israel som säger nej till att acceptera en palestinsk stat. Men skillnaden är att på den palestinska och arabiska sidan är de som säger ja till en tvåstatslösning få och svaga medan det är denna grupp som i Israel har den breda majoriteten och den politiska makten med sig. Skillnaden är också att Israel är en demokrati som existerar men som förnekas, den palestinska staten måste växa fram genom att dess ledare tar sitt ansvar.
Det innebär inte att det för någon sida är lättare att kompromissa och göra eftergifter men det innebär fundamentalt skilda utgångspunkter. Men man lurar sig om att detta kan reduceras till en fråga om motsättningar mellan israeler och araber. Fredsfrågan är en fråga som i grunden handlar om motsättningarna inom den arabisk/palestinska sidan, mellan de moderata krafterna och de extrema.
Det är en motsättning som inte bara finns när det gäller frågan om Israel och palestinier. Det är en motsättning som präglar alla Mellersta Österns olika konflikter. Den terror och de spänningar som präglar Irak, Afghanistan, Pakistan, Iran, Somalia, Sudan, Algeriet, Saudiarabien och Algeriet handlar om moderata krafter mot radikala islamister. Ingen av dessa konflikter kan likställas men de präglas likväl av en motsättning som följer ett gemensamt mönster. Det måste vara den demokratiska världens viktigaste uppgift att bidra till fred genom att göra de moderata krafternas kamp mot extremismen till en gemensam uppgift oavsett i vilken konflikt det gäller. Det gäller i frågan om Israel och palestinier men också i alla andra delar av Mellersta Östern och dess angränsande regioner denna konflikt skapar död och elände. Det är inte Israel och palestinier som är konflikten, de är en del av en större konflikt som måste få sin lösning.
I Dagens Nyheter skriver Carl Bildt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=718855 om hur ett misslyckande nu kan få långsiktiga konsekvenser medan en framgång kan stärka dagens ledare.
Den förutsättningen finns där nu men jag anser att den kräver att den demokratiska världen ser den konflikt mellan demokrati och totalitär samhällssyn som förgiftar denna region. Det är den motsättningen som måste hanteras om man ska kunna bidra till fredsprocessen.
Economist http://www.economist.com/opinion/displaystory.cfm?story_id=10177115 understryker i sin ledare den möjlighet som George Bush har vid detta möte, att skapa ett gemensamt tryck på både palestinska och israeliska ledare att det är tvåstatslösningen som de måste acceptera och förhålla sig till.
I grunden handlar det om att alla de som samlas i Annapolis måste skapa en tydlig bild av att det är tvåstatslösningen som alla inblandade måste förhålla sig till. Det är utifrån den lösningen som förhandlingar måste föras och det är utifrån den som land måste bytas mot land och säkerhet mot öppenhet. Men framgången ligger i att göra fredsprocessen till en allians mellan regionens och moderata krafter med ett gemensamt intresse att begränsa extremismens krafter. Den politiken behöver samtliga av Mellersta Österns konflikter.
== Arbetet i Parlamentet ==
För min del börjar nu arbetet med kommissionens förslag till ny energilagstiftning, det så kallade energipaketet som handlar om en bättre inre marknad, en ny energimyndighet och tydligare regler för konkurrensen vad gäller aktörer från andra länder. http://ec.europa.eu/energy/electricity/package_2007/index_en.htm När det gäller elmarknadens avreglering kommer jag att vara EPP-ED gruppens företrädare i denna fråga, som bland annat när det handlar om separation av ägande av infrastruktur och leveransen av el eller gas kommer att vara rätt känsliga frågor. Som vanligt är jag glad för olika synpunkter och kommentarer.
Under veckan börjar också en lång rad informella diskussioner kring telekompaketet http://ec.europa.eu/information_society/newsroom/cf/itemlongdetail.cfm?item_id=3701 som ännu inte har börjat behandlas i utskott men som däremot diskuteras på seminarier och konferenser som en upptakt till det parlamentariska arbetet. Det kommer att handla både om separation mellan operatörsverksamhet och nät, en europeisk regleringsmyndighet och fördelningen av frekvenser.
För min del kommer jag i båda frågorna verka för separation, eller ”unbundling” samtidigt som jag är mån om att regelverk anpassas till de skilda förutsättningar som finns.
För någon vecka sedan var jag i Rio, med betydande regn vill sägas, för att diskutera de globala internetfrågorna. Mitt paraply från Reforminstitutet väckte självfallet stort intresse på gatorna, och jag tror, nu är min portugisiska lite dålig, att många var intresserade av de rapporter som Reforminstitutet en gång publicerade, eller så sa de bara hej. Jag var http://www.intgovforum.org/Rio_Meeting/Chairman%20Summary.FINAL.16.11.2007.pdf där i min egenskap av parlamentets rapportör i frågan om bredbandspolitiken. Som vanligt var det en motsättning mellan de länder och organisationer som vill ha ökad offentlig kontroll och de som vill ha ett Internet som är fristående från politisk påverkan. Länder som Ryssland, Kina och Iran men även andra vill ogärna se den administration som i dag står utanför politik och offentlig administration. Denna gång blev denna fråga inte så dominerande utan snarare handlade det om frågor som handlar om anpassning till olika språk, domännamn, tillgänglighet och möjligheten till ökad användbarhet som inte saknar kontroversiella ämnen när man väl borrar i dem. Några beslut fattas inte men ordförandeskapet summering finns ovan.
== Dumaval på söndag är inte osäkert =
Om man normalt brukar konstatera att ingen vet hur det går gäller det motsatta för det ryska valet till Duman den 2 december. Då går Ryssland till val där Putin kommer att transformera sitt maktinnehav från att vara president till att leda en majoritet i Duman som under hans ledning kan garantera att nästa president fortfarande är en del av Putin-regimen.
Det är därför inte ett särskilt demokratiskt val som det handlar om på söndag. De små oppositionella grupper som har agerat mot Putin har blivit hindrade, stoppade och arresterade samt marginaliserade i de regeringskontrollerade media som utgör huvuddelen av ryska media.
Medan världen i övrigt har rapporterat om hur demonstrationer har hindrats och både Kasparov och Nemtsov blivit arresterade syns det inte särskilt mycket av detta, i alla fall inte i Moscow Times http://www.mnweekly.ru/national/20071122/55291910.html som hellre i hyllande form beskriver Putins stormöte.
Det nya Ryssland som vi ser under Putin ägnar sig åt hard power och soft power för att nå sina politiska syften gentemot grannar och mot det övriga Europa. Det gäller gasledningar, monopolisering av distribution, hot mot Estland, Georgien, Polen och Tjeckoslovakien liksom stöd till Ahmadinejad och den vitryska regimen, liksom stöd till utbrytarregioner i Moldavien och Georgien och hinder för en självständighet för Kosovo, en region som genom långvarigt FN-engagemang intar en särställning.
Det finns många svåra frågor nu för europeisk utrikespolitik. Iran, Kosovo, Georgien samt själva relationen mellan EU och Ryssland. http://www.ecfr.eu/content/entry/commentary_pr_russia_power_audit/ Den nya think tanken European Council for Foreign Relations diskuterar i en ny rapport hur Europa förhåller sig till Ryssland och visar, milt talat, att det behövs en gemensam Rysslandspolitik om EU ska kunna uppnå något gentemot detta land som i dag är på väg att åter hedra sitt gamla stalinistiska förflutna.
== Förtryckets vänner lär sig aldrig ==
En som glatt hyllade Stalin vid hans död intervjuas i senaste Norrskensflamman i en intervju som är värd att läsa. Den gamle kommunistledaren CH Hermansson hoppas på att klimatfrågan äntligen ska motivera människorna att även i Sverige ställa sig under planhushållningsstyre:
– Jag tror Dagens Nyheter och andra har rätt när de fruktar att vänstern ska använda klimatfrågan. Den frågan fordrar en planering av ekonomin. Det är en oerhört viktig fråga som vänstern inte får försumma. Det borde gå att skapa bred folklig enhet kring den. Några av våra största folkliga organisationer är Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen. Då når man över de gamla klassgränserna och kan mobilisera en mycket stor del av befolkningen för en bättre politik.
Inte för att planekonomin är bra i sig utan för att det kan vara så att klimatfrågan ger ett tillfälle att införa planekonomin. Hans förhoppningar sträcker sig också dit människor har det som svårast, det är där han ser det största hoppet, inte för att människor ska få det bättre utan för att socialismen ska få en ny chans:
Det bedrövliga är att varken den revolutionära eller den reformistiska arbetarrörelsen har lyckats genomföra sitt program. I något samhälle. Det som ger hopp är utvecklingen i Latinamerika.
I det fattiga och instabila Latinamerika, där ser han hopp. Inte att människor ska få det bättre utan att socialister ska få det lättare. Det är Castros och Chavez samhällen som ger honom hopp. Det är i grunden stötande att han anses som en gammal mysgubbe, en person som i årtionden hyllade det vidrigaste förtrycket och det fokuserade mördandet av människor som inte ville planekonomi och ofrihet.
Läs intervjun: http://www.flamman.se/inrikes.php?id=4884 . Det är inte den värld där frihet och välstånd råder som ger denna man hopp utan där ofrihet och fattigdom kan bädda för socialism.
På onsdag är det som sagt minisession http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+AGENDA+20071128+SIT+DOC+XML+V0//EN&language=EN i Bryssel med ärenden enligt länken. Det är dels TV-direktivet som nu slutligt ska beslutas. Det innebär att det skapas större utrymme för reklam, att principen om att det är ursprungslandets lagar som ska gälla för gränsöverskridande sändningar slås fast samt att reglerna för produktplacering förtydligas. En svaghet med direktivet är att det gör en stor sak av skillnaden mellan det som kallas linjära och icke-linjära sändningar, det vill säga sändningar som sänds traditionellt i realtid och sändningar som till exempel finns tillgängliga via nätet och tas emot när den enskilde vill det. I praktiken är den skillnaden med modern teknologi irrelevant och därför inte meningsfull att använda som grund för att ha olika regler för reklam och just produktplacering. I vilket fall som helst är detta ett steg framåt och kommer att underlätta för europeisk TV- och filmindustri liksom för europeiska tittare.
Under sessionen kommer bland annat frågan om flexibel arbetsrätt diskuteras, vapeninnehavsfrågor och järnvägstransporter, det senare med syfte att över gränserna underlätta för snabbare transporter på räls.
Hälsningar,
Gunnar
==================================
För mer information: http://gunnar.moderat.se
För att avbeställa din prenumeration skriver du i ett mail till listserv@listserv.moderat.se:
signoff friekonomi
Mail om avbeställning måste skickas från den adress du prenumererar till.