Nyhetsbrevet Frihetens värden 2007-07-09
Kära läsare,
På vägen till Strasbourg inför den sista sessionen inför sommaren noterar jag att Nicolas Sarkozy i sitt korståg mot konkurrens och för ekonomisk patriotism var just där förra veckan och hämtade hem att han nu anser sig ha uppnått en förändring i europeisk konkurrenspolitik genom att formuleringen i det föreslagna fördraget om att unionen ska ha som mål att präglas av fri och ostörd konkurrens ströks vid toppmötet i Bryssel. Det ger anledning till att på olika sätt följa upp vad och återkomma till vad som nu ska ske under regeringskonferensen, förutom det enkla faktum att det trots denna förändring är bra att en grund nu har lagts för att det till slut ska bli ett fördrag för det behövs om EU ska kunna leva upp till de nya krav och utmaningar som uppnådda framgångar leder till.
För övrigt fick jag under resan veta att jag blivit utsedd http://www.foretagarna.se/sverige/congressranking____91328.aspx till den svenske europaparlamentariker som gjort mest för företagande. Det känner jag mig hedrad av, även om jag vill understryka att inte minst vi moderater tillsammans – Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner och Anna Ibrisagic – gör en gedigen insats inom flera olika områden för att utveckla europeisk konkurrenskraft. Och det har vi uppenbarligen lyckats med.
Men, vad har konkurrensen gjort för Europa frågade sig Sarkozy både vid EU-toppmötet i Bryssel under midsommaren och nu senast när han talade inför medborgare i Alsaceregionen. Han kunde, där liksom på toppmötet, ha fått svaret att den fria konkurrensen mer än något annat bidragit till den franska revolutionens paroller om Frihet, Jämlikhet och Broderskap.
== Cher President! Liberté, Egalité, Fraternité! ==
Frihet eftersom det är den fria konkurrensen som mer än något annat raserade de gamla skrå- och privilegieväsenden, som band så många till fattigdom och några få till rikedom. Och det är den fria konkurrensen som är en förutsättning för fria och öppna samhällen, något inte minst de tidigare socialistiska ekonomierna i Europa är medvetna om.
Jämlikhet eftersom den fria konkurrensen förutsätter jämlikhet och mer än något annat bidrar till att göra verklighet av parollen. Den fria konkurrensen innebär nämligen att var och en, oavsett var man kommer ifrån eller vem man är, ska ha samma möjligheter. Nya tankar och idéer ska ha samma möjligheter som det gamla samhällets.
Broderskap eftersom den fria konkurrensen gör varje europeisk medborgare till en likvärdig broder eller syster i Europa. Hon eller han får inte missgynnas eller diskrimineras för att de kommer från Frankrike eller Sverige, är kvinna eller man eller jude, kristen eller muslim.
Den gör det också möjligt att binda ländernas ekonomier och näringsliv samman så att gränserna betyder mindre och människornas samhörighet mer. Det är när handel och investeringar växer över gränserna som vi möter varandra som de människor vi är, systrar och bröder i ett öppet europeiskt samhälle.
Liberté, Egalité, Fraternité! Det är vad konkurrensen har gett Europa!
Det finns däremot mycket kvar att göra om vi ska bli en ledande kunskapsekonomi med en öppen och inkluderande arbetsmarknad, med jobb och med lika möjligheter för alla och de bästa möjligheterna för nya företag.
Så nu blir det en utmaning för Sverige och för andra medlemsstater att under IGC-processen se till att konkurrensen står sig fri och ostörd. Det är självklart inget mål för mänskligt liv då är lycka, glädje, kärlek och frihet målen – men väl för EU att se till att var och en betraktas likvärdiga över hela unionen.
Det är uppenbart att vi nu står inför en framväxande politisk konflikt kring de frågor som gäller avreglering, konkurrens, fri etableringsrätt och öppna marknader. Det gäller inte minst eftersom Sarkozy samtidigt driver tesen om så kallad ekonomisk patriotism, vilket han menar inte alls ska förväxlas med protektionism. Men det är likväl inget annat än att gynna franska företag på andra företags bekostnad. Det är vare sig solidaritet, integration eller god europeisk politik. Det är tvärtom nya gränser och nya indelningar och diskriminering av utländskt till fördel för inhemskt.
== Konkurrenspolitiken är en grundläggande drivkraft för integration och tillväxt ==
Det som är helt klart är att det just nu, samtidigt som kommissionen prövar en lång rad olika konkurrensmål, finns ett ifrågasättande kring hur konkurrensreglerna ska och kommer att hanteras, inte så att det nu öppnats för godtycklighet och det omvända, men att den politiska symboliken som följer av förändringen kan ge resultat, till exempel när det gäller debatten om europeiska champions och deras förutsättningar.
I så måtto är det helt klart att det finns en trovärdighetsfråga, inte minst eftersom bollen inte stannar vid detta utan kommer att spelas fler gånger så länge det upplevs ge resultat för de regeringar som inte är så glada i att kommissionen driver konkurrensfrågan, också gentemot de stora länderna.
Energisektorn är ett uppenbart exempel där det går att finna flera stora länders regeringar som gärna går emot kommissionen och som självfallet kommer att kunna påverka ärendenas hantering. Om kommissionen upplever att man i sådana mål kan förlora viktigt politiskt stöd i andra frågor finns en risk för att vi får en asymmetrisk tillämpning av konkurrenslagstiftningen, med svagare krav på de starka och fortsatt starka krav på de små.
När kommissionen för två veckor sedan i Ekonomiska utskottet presenterade sin årliga konkurrensrapport för 2006 http://ec.europa.eu/comm/competition/annual_reports/2006/en.pdf föreslog jag till Nellie Kroess, konkurrenskommissionären, att nästa års rapport bör innehålla en inledning som klargör vad konkurrensen har gjort för Europa och dess medborgare, i frågor som låga priser, tillväxt, världsledande företag och säkra jobb, för att ta några exempel förutom den franska revolutionens paroller.
När nu konkurrenspolitikens trovärdighet är ifrågasatt ställer det desto större krav på kommissionen när det gäller genomförande av statsstödsregler, politiken för tjänster i allmänhetens intressen och allmänna konkurrensfrågor.
Det ställer också krav på arbetet med regeringskonferens som ska slutföra arbetet med ett nytt fördrag. Även om det står på 13 andra ställen i juridiskt bindande form i förslaget till nytt fördrag, att konkurrensen ska vara fri och ostörd, måste det nu bevisas bortom minsta tvekan att det är detta som också gäller, inte minst för att undvika ytterligare symboliska försvagningar. Sveriges regering har en viktig uppgift i denna fråga.
== Strasbourg som ett enda stort Visby ==
Sitter som sagt när detta skrives på planet från Köpenhamn till Strasbourg, med danska och sydsvenska Europaparlamentariker framför mig. Strasbourg är en sådan här vecka för Europa vad Gotland är för Sverige. Bara med den skillnaden att vi möts en gång i månaden. I övrigt är det mesta rätt likt. Politikerna, lobbyisterna, opinionsbildarna, media och vad det nu kan vara.
Som ett enda stort seminarium ska parlamentet diskutera och besluta en lång rad olika frågor. Och det handlar i stor utsträckning om konkurrens och den inre marknaden.
== Liberalisering av posttjänster ==
På tisdagen ett förslag till liberalisering av posttjänster, på basis kommissionens mycket bra förslag http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/com/2006/com2006_0594en01.pdf och en rapport http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A6-2007-0246&language=EN&mode=XML av den tyske CSU-politikern Markus Ferber. Den innebär tyvärr många steg bakåt, med målet om en posliberalisering uppskjuten till 2011 och dessutom med möjlighet för vissa länder att ha ett ytterligare undantag två år till. Förslaget innebär också att nya konkurrenter kan påläggas krav om skyldigheter som gör det omöjligt för ett nytt företag att utvecklas.
Det är framförallt länder som Luxemburg, Frankrike och Belgien som i både råd och parlamentet har stoppat och bromsat europeisk integration och ett effektivare postväsende. Alla vill ha konkurrens tills de får det. Man kan dessutom fråga sig hur ett land som Luxemburg kan tro att postväsendet skulle falla med liberalisering och konkurrens. Om inte annat kan man ju alltid överlämna brevet själv. En effektiv distribution av post och paket är en självklar viktig del av Lissabonagendan och de som nu bromsar liberalisering och konkurrens gör det inte för Europa och för europeisk tillväxt utan för särintressen som hellre vill ha gränser än öppenhet.
Det slutliga förslaget innebär också att man kan kräva ömsesidighet gentemot länder som inte har liberaliserat, det vill säga nej till franska postföretag så länge Frankrike inte liberaliserar för andra. Jag och andra kommer att försöka vrida förslaget i en mer konkurrensvänlig riktning men det kommer inte att bli lätt. Det som trots allt är en fördel med det som nu överenskommits mellan råd och parlamentets rapportör är att det finns en tydlig tidpunkt för när liberaliseringen ska ha blivit genomförd. Nämligen ett år efter att Europa skulle ha blivit världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi.
== Aktionsplanen för finansiella tjänster ==
På tisdagen debatteras också översynen av den finansiella marknadens fortsatta utveckling på basis av den holländska socialdemokraten Iike van den Burgs rapport http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A6-2007-0248&language=EN&mode=XML . Efter utskottsbehandling har den blivit något öppnare men bygger fortfarande på föreställningen att konkurrens är något som ska regleras och bestämmas, inte något som man ska öppna upp för.
I en tid då vi ser ett växande slag om var framtidens stora finansplatser ska vara förra året var det de kombinerade börserna Shanghai och Hong Kong som hade de största emissionerna, samtidigt som Shanghai och Shenzen tillsammans har nästan lika mycket kapital som New Yorkbörserna. Det som Europa behöver är en öppenhet för nya finansiella institutioner och instrument, inte regleringar som syftar till att reglera marknaderna som de är i dag och hindra framväxten av nya finansiella tjänster och produkter.
== Europeisk arbetsrätt? ==
Också på tisdagen kommer frågan http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A6-2007-0247&language=EN&mode=XML
om arbetsrättslagstiftning på europeisk nivå att diskuteras. Framförallt socialister är måna om att vi på EU nivå ska ha en lagstiftning om arbetsmarknadens villkor. Det är fel av två olika skäl.
För det första är detta en fråga för medlemsstaterna. Det av de svenska socialisterna framröstade arbetstidsdirektivet ger ett exempel på hur det blir när man lagstiftar i frågor som har skilda förutsättningar och traditioner i olika medlemsländer.
För det andra är detta frågor som bör diskuteras mellan arbetsmarknadens parter under de olika former de är organiserade i olika länder.
För det tredje finns det ingen anledning att på europeisk nivå definiera vad som är riktiga jobb, vad som är självanställd, det vill säga egenföretagare, och inte, lika lite som vilka villkor detta ska vara förknippat med.
Jag ha i denna process bidragit med förslag som mer syftar till att klargöra att detta är medlemsstaternas ansvar men att det finns ett gemensamt intresse av flexibilitet och rörlighet, att huvuduppgiften måste vara att se till at arbetsmarknaden är organiserad så att så många som möjligt kan få jobb och att lagar och regler tar hänsyn till hur kunskapssamhällets jobb växer fram. De förslagen kommer att föras fram till plenum varför jag hoppas att den slutliga rapporten blir öppnare och modernare än vad som nu är fallet.
== Även mindre seminarier ==
Men förutom det stora seminariet i plenum avhålls också mindre seminarier.
På måndagskvällen kommer industriutskottet att ännu en gång diskutera European Institute of Technology som nu håller på att vridas mot att bli mer av ett institut för samarbete mellan universitet och forskningsinstitut om innovationer, och som därför förmodligen får ett namn efter det. Fortfarande är det oklart hur det ska finansieras, en fråga som kommer att bli föremål för betydande diskussion den dagen det är meningen att verksamheten ska etableras på en slutlig nivå och inte bara den experimentnivå som nu diskuteras för de första åren. Det innebär att denna fråga blir en av många svåra frågor vid budgetöversynen 2008 till 2009, med svåra frågor, som även satellitprojektet Galileo och finansieringen av utvidgningen till Turkiets i knäet för just det svenska ordförandeskapet.
På tisdagen presenterar kommissionen ett av sina större och mer betydande förslag nämligen förslaget till nytt direktiv för försäkringsmarknadernas kapitaltäckning, som är ett slags försäkringsbranschens motsvarighet till Basel II. Det kommer att ge större flexibilitet och dynamik när det gäller analys över kapitaltäckningsvillkor.
I avvaktan på förslaget kan den intresserade ta del av Economists funderingar http://www.economist.com/research/articlesBySubject/displayStory.cfm?story_id=9447958&subjectID=348960&fsrc=nwl&emailauth=%2527%252A%2520%252E3%2521%252C%253B%255ES%2540%25234%250A Detta kommer vara en fråga som jag kommer att arbeta en hel del med och därför också ser fram emot synpunkter och förslag från svenska och andra intressenter och aktörer. Jag kommer i augusti försöka samla till en Round Table diskussion Ii Stockholm kring denna och andra frågor som har betydelse för de finansiella marknadernas vitalitet i Sverige.
== Sarkozy igen ==
Även de europeiska finansministrarna kommer att att i dag, måndag kväll närmare bestämt, samlas till ett seminarium, dock på annan ort, för att diskutera mer grundläggande ekonomiska stabilitetsfrågor och frågan om hur tillväxt- och stabilitetspakten ska tillämpas på franska. Även här är det Sarkozy som ifrågasätter grunder för hur samarbetet ska utvecklas. Han har nämligen bjudit in sig själv för att förklara varför Frankrike inte ska behöva tillämpa de bestämmelser som gäller för andra när det gäller budgetunderskott och varför de mål som man tidigare har accepterat inte ska gälla. Dessutom kommer han vilja diskutera penningpolitiken och växelkurspolitiken, vilket är ett steg 15 år tillbaka i tiden.
Det är nämligen genom att frågor om räntor och växelkurs har blivit en fråga för ansvaret att hålla ett stabilt penningvärde som vi har fått en ekonomisk stabilitet som skiljer sig dramatiskt från det budgetsönderfall som gällde på 1970-talet, överstimulanserna under 1980-talet och den finansiella krisen som följde i början på 1990-talet.
Det som är oroande med Sarkozys stormning mot finansiell stabilitet och konkurrens är inte att han får som han vill, men att han lyckas underminera trovärdighet och handlingskraft, ibland genom att få en eftergift, i bland genom en oklar formulering som resultat. Om jag känner Anders Borg rätt så har han en del fotnötter och avhandlingar att slå i bordet så att även Sarkozy kroknar i sitt korståg. Det är viktigt, för om regeln blir att Sarkozys möts med en kompromiss var gång grunderna för samarbetet utmanas, urholkas både tillväxtkraft och integration.
== Portugisiskt ordförandeskap ==
På onsdagen presenterar det portugisiska ordförandeskapet sina prioriteringar http://www.eu2007.pt/NR/rdonlyres/6C297B28-6A54-4C76-9E70-DDFD4C1B1B21/0/CadernoPrioridades_Ingles.pdf med anförande av premiärministern José Socrates.
Av sakens natur kommer mycket att för Portugal handla om att föra det mer juridiska arbetet med det nya fördraget i hamn, vilket inte behöver vara helt lätt, framförallt handlar det om att inte låta nya problem uppstå ur de gamla eller att låta överenskomna frågor bli föremål för ny diskussion. Men utöver detta så synes det portugisiska ordförandeskapet handla om Brasilien, Brasilien ( En titt på hemsidan ger en bra bild http://www.eu2007.pt/UE/vEN/Noticias_Documentos/ )
och kanske även toppmöte med Afrika, utan att det finns en riktigt tydlig agenda för vad som ska uppnås utöver dialog. Det blev väldigt tydligt när jag för en tid sedan träffade honom med övriga presidiet i EPP-ED gruppen.
Till en viss del har detta att göra med en traditionell socialist svårigheter att förhålla sig till den nya tidens politiska konflikter och utmaningar, inte minst när det gäller övergrepp mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Socrates har vid ett antal olika tillfällen uttalat sig förvånande överskylande när det gäller utvecklingen i det ryska samhället och Rysslands agerande gentemot sina grannländer.
När det gäller kommande toppmöte med Afrika samt tillhörande dialog finns det inget direkt politiskt mål annat än att föra dialog. Liksom när det gäller frågan om Zimbabwe verkar frågorna om mänskliga fri- och rättigheter, reformbehov och ett antal andra stora frågor vara undanskymda intresset för att vara det land som upprättar dialogen med Afrika.
När det gäller frågan om Ryssland leder detta till en prioritering av dialogen på bekostnad av dess innehåll. Det är allvarligt i en tid då budskapet till Ryssland måste vara konkret och konsekvent när det gäller regimens hantering av demokrati och rättstat liksom dess utrikespolitik, både mot EU och de enskilda medlemmarna.
Det kan ha sina effekter både på unionens budskap till Ryssland, även om detta verkar vara väl konsoliderat efter Merkels och Barossos toppmöte med Putin, och på hur länder som bland annat Polen uppfattar solidariteten inom EU-kretsen, något som i sin tur kan påverka bland annat Polens förhållningssätt till hur fördragets texter till slut ska utformas, och inte minst dess slutliga innehåll.
I en annan riktning går för övrigt den nya brittiska Brown-regeringen och den nye utrikesministern David Milliband http://www.ft.com/cms/s/3429b3fa-2d89-11dc-939b-0000779fd2ac.html i sin syn på EU och dess politik gentemot bland annat Iran, förutom en välgörande inställning att med EU har Storbritannien till skillnad med USA inga bilaterala förbindelser, man är medlem.
Det som oavsett ordförandeskap kommer att utsätta unionen för betydande utmaningar under kommande år, som väl är känt, är utvidgningen. För portugiserna kommer frågan om Kosovo och därmed också Serbien kräva en prioritering utöver de fönster man vill öppna till Sydamerika. En förutsättning för att Ryssland ska vilja medverka till att Kosovo får en självständig och suverän status är att Serbien vill medverka till det, och en förutsättning för det är att man i Serbien ser frågan om medlemskap i unionen som så pass möjlig och lockande att det man vinner med det är större än den nationella stolthet man kan förlora med Kosovo.
Det borde vara de kommande ordförandeskapens viktigaste uppgift att tillse. Annars står vi plötsligt inför en utveckling där Kosovos ledare ensidigt utropar sin självständighet, med växande konflikter mellan kosovoserber och kosovoalbaner som följd, och ett Serbien och Ryssland som inte alls kommer att vilja stödja vad världssamfundet i övrigt kan vilja göra.
Det finns med andra ord mycket att tänka på under sommaren, och någon reflektion kommer kanske även denna väg,
Trevlig sommar så länge, i den mån vikande regn ger något som normalt kan kallas sommar,
Hälsningar,
Gunnar