Nyhetsbrevet Frihetens värden 2007-06-18
Kära läsare,
I detta brev lite om polska kvadratrötter inför Europeiska rådets toppmöte i Bryssel över midsommar, samt andra frågor kring ett nytt fördrag, något om en utbrytarstat ur en stat som ännu inte finns, något om vad som sker i parlamentet, samt frågan om det svenska förändringsbehovet. När detta skrives sitter jag på gruppmöte med med EPP-ED gruppen inför veckan och noterar bland annat att våra franska vänner att valet i Frankrike inneburit att National Front, det vill säga Le Pens parti, har förlorat sin ställning i fransk politik förutom att Sarkozy nu fått en tydlig majoritet för sin politik.
== En midsommarnatt med udda blommor för Fredrik ==
Den kommande veckan kommer mer än något annat att präglas av Europeiska rådets toppmöte från torsdag till fredag och kanske lördag. Inte minst kommer polska kvadratrötter prägla eventuella drömmar kring sammanträdesbordet snarare än svenska ängsblommor.
I skuggan av detta sammanträder Europaparlamentet i Strasbourg http://www.europarl.europa.eu/sides/indexPartSession.do?reference=2007-06&language=SV och kommer bland annat att besluta om min bredbandsrapport, hur vodka ska definieras, en fråga som väcker känslor som får fördragsfrågan att blekna, ny lagstiftning kring flyttbarhet för frivilliga tilläggspensioner HYPERLINK ”http://www.europarl.ep.ec/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+REPORT+A6-2007-0080+0+DOC+PDF+V0//SV”http://www.europarl.ep.ec/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+REPORT+A6-2007-0080+0+DOC+PDF+V0//SV_samt rapporter som ger grönt ljus för Malta http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/670/670827/670827sv.pdfoch Cypern http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/670/670826/670826sv.pdfatt bli medlemmar av euron 2008. Det ska också bli ett stopp för import av katt- och hundpäls, med några smärre undantag för vetenskap med mera.
I det industriella utskottet röstas i kväll måndag ett antal viktiga energifrågor och bland annat kommer där frågan om unbundling, http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/659/659924/659924sv.pdf det vill säga frikoppling av ägande av företag som säljer olja, gas och el samt själva distributionen av detta. Detta är en viktig konkurrensfråga som blir desto viktigare om man sätter in den i den bredare energipolitiska debatten om Europas beroende till Ryssland för gasleveranser. En frikoppling av ägande minskar kundernas beroende till den enskilde leverantören, det leder till en bättre konkurrens och också, om den utförs rätt, till bättre investeringar och underhåll av infrastrukturen. För Europa som helhet innebär det ytterst att Gazprom måste upplåta sina gasledningar även för andra leverantörer om man vill leva upp till europeisk konkurrenslagstiftning.
I ekonomiska utskottet röstas också i kväll måndag om utvärderingen av den fortsatta utvecklingen av den gemensamma marknaden http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/653/653983/653983sv.pdf för finansiella tjänster, där den socialistiska rapportören har en vilja att vilja reglera hur konkurrensen ska se ut snarare än att verka för att öppna upp för mer konkurrens.
Men som sagt, allt såväl bredband, hundar och katter, som vodka och pensioner står i skuggan av den kraftmätning som Europeiska rådet innebär när det gäller att lägga grunden för ett nytt europeiskt fördrag.
== Ett fördrag för EU, inte en konstitution för Europa ==
Det är genom att dra ner på symboliken som det nya fördraget tydligt blir ett nytt fördrag för EU istället för att framstå och kunna framställas som lanseringen av något nytt statsbegrepp i Europa.
Det nya fördraget är en fortsättning av utvecklingen av EU-samarbetet som i grunden beror på att EU har lyckats så väl med de uppgifter som man har tagit på sig att antalet nya medlemmar har ökat liksom antalet ansökningar om att få bli medlemmar och det ansvar som faller på EU som ett framgångsrik samarbete.
Hade EU inte fungerat hade vi inte haft några problem. Då hade vi inte fått se nya medlemmar och nya medlemsansökningar och vi hade inte fått se en utveckling där EU just på grund av sin förmåga också får ett ansvar för att ta ansvar. För säkerheten på Balkan, där det i början var USA som tvingades gripa in. För klimatpolitiken där EU är ledande. För möjligheten till utveckling i afrikanska länder som slits sönder av massakrer och stamkrig, där EU kunnat, liksom på Balkan, genomföra egna militära operationer.
De utmaningar vi nu står inför energipolitik, klimatfrågan, en utrikespolitik som gör att unionen kan stå upp för sina intressen också när det bara handlar om ett enskilt lands intresse, organiserad brottslighet med mänsklig slavhandel eller narkotika och terrorism med sikte på europeiska städer – ställer nya krav på beslutsfattande gemensamt samtidigt som ett ökat antal medlemmar ställer krav på en förnyelse av den gemensamma stadgan för hur man ska fungera. Och det är detta som fördraget gäller.
Det innebär inte att EU som sådan får en egen makt, bara den makt som medlemsstaterna överlåter. Det innebär inte en europeisk stat, lika lite som dagens fördrag har upphävt Frankrikes, Tysklands eller Sveriges existens som självständiga stater. Men det innebär att gemensamma beslut ska kunna kontrollera och övervakas, att de ska prövas demokratiskt och i det öppna, inte vid nattliga sammanträden mellan ministrar som skyller ifrån sig på de andra dagen efter och det innebär att det ska vara klart vilka som är EU:s kompetenser och vilka som är medlemsstaternas och hur subsidiariteten ska skyddas.
Det frågan nu gäller, efter Frankrikes och Hollands nej och det senaste årens mer övergripande tystnad, handlar om att gå vidare med en steg för steg process i form av en regeringskonferens. Den regeringskonferensen en IGC, InterGovernmentalConference ska bygga på beslut som fattas av innehållet i sak under midsommar i Bryssel.
Där är det tre frågor som mer än andra dominerar.
== Polska kvadratrötter ==
Den första handlar om de stora staternas relativa inflytande. Där är det Polen som vill riva upp de röstregler som finns i förslaget till ett nytt fördrag, istället vill man ha ett kvadratrotsförfarande som mer utgår från Nice-överenskommelsen. Detta kan synas väl matematiskt och obegripligt men handlar om att platta till de stora medlemsstaternas inflytande. Istället för att bygga på en proportionalitet där beslut kan fattas om de har bakom sig 55% av medlemsstaterna och 65% av befolkningen vill polackerna tillämpa en kvadratrot på proportionaliteten.
Det vill säga, om det fanns en ett land med 16 miljoner invånare, ett med 9 och ett med 4 så skulle det första landet ha en egen majoritet i form av flest röster medan de två andra länderna skulle vara tvingade att gå i allians med det stora landet för att uppnå en beslutsmajoritet. Om man däremot tillämpar kvadratroten på denna proportionalitet får det stora landet 4 röster, de två andra 3 och 2. Det innebär att de kan få en majoritet med varandra eller med det stora landet.
Den polska kvadratrotsstriden handlar alltså inte bara om proportionaliteten utan också om vilka möjligheter som ett stort land har att förutom med stöd av sin egen befolkningsstyrka bygga allianser eller att blockera beslut. Och detta förstärks självfallet av att Polen har en mindre ljus syn på hur tysk dominans påverkar Polen, inte bara i historiens ljus utan också tillexempel i frågan om energipolitiken i allmänhet och gasledningen i Östersjön i synnerhet som man anser är att sätt för Tyskland och Ryssland att ställa Polen åt sidan och göra landet mer sårbart för rysk geopolitik.
Som av en ren slump innebär det polska förslaget att Polen får ett större inflytande än i dag.
Nu är det så att alla modeller för beslutsfattande har för- och nackdelar, vinnare och förlorare. Det är därför hopplöst att förändra principen för den föreslagna modellen och den har sin rimlighet i att den tillämpar proportionalitet mellan ländernas befolkning vilket ur demokratisk synpunkt är rimligt. Dessutom kommer utvidgningen att spä ut Tysklands relativa roll även om antalet möjliga allianspartners ökar. Som av en tillfällighet finns det ju som känt också ett betydande tyskt och franskt motstånd mot Turkiets medlemskap.
Men med detta, att utvidgningen spär ut Tysklands dominerande roll, kommer inte polackerna att låta sig nöja. Tvillingbrodern Kaszinsky som är statsminister och inte president har sagt sig hellre offra livet än att ge sig i denna fråga. Sannolikheten för att han kommer hem levande är betydande utan han för den skull får det som han vill. En möjlighet som kan hanteras inom ramen för det nu föreslagna systemet skulle kunna vara att platta till nerifrån istället, det vill säga ge de mindre länderna fler medlemmar i Europaparlamentet och kanske också fler röster än nuvarande förslag. Det urholkar ju de stora ländernas dominans utan att man frångår proportionaliteten, när väl alla fått sin minimiandel.
== Utvidgningskriterier i lag ==
Den andra frågan handlar om att föra in Köpenhamnskriterierna i fördraget. Det vill holländarna som ett sätt att skapa en tröghet för utvidgningen. Det vill däremot inte fransmännen som snarare ser det som en signal om fortsatt utvidgning.
Det finns goda skäl för att se till att Köpenhamnskriterierna inte kommer in i fördraget. Det skapar nämligen en möjlighet för olika länder att bromsa utvidgningen utan att själv ta de politiska kostnaderna, samtidigt som frågan om att juridiskt fastställa om uppfyller kriterier av detta slag är en politisk bedömningsfråga och inte juridisk vetenskap.
== Sociala rättigheter och brottsbekämpning ==
Den tredje frågan handlar om Storbritanniens motstånd mot att föra in det rättsliga samarbetet under de frågor som beslutas med majoritet och med medbeslutande av parlamentet och den sociala rättighetsstadgan.
Det kan väl leda till att Storbritannien får ett undantag, vilket är negativt eftersom detta är en metod som lätt rör sig i riktning mot ett tvåhastighetseuropa, där i det långa loppet de som rör sig snabbast bestämmer agendan, även för Storbritannien. I det här fallet kommer ett undantag för Storbritannien leda till att samarbetet i övrigt utvecklas och så får Storbritannien förhålla sig till detta. Så demokratiskt och bra är inte detta för britterna i det långa loppet.
För Storbritannien spelar också förslaget om den sociala rättighetsstadgan roll, huruvida det blir bindande eller ej. De kommer inte acceptera att en EU-rättighetsstadga, vid sidan av Europeiska rådets stadga för mänskliga rättigheter vilken redan gäller, ska driva fram förändringar i arbetsrätt eller sociala förmåner. Där har de stöd av fler länder och har rätt i det att detta är frågor som medlemsstaterna ska besluta över. Förmodligen löses detta genom en referens till stadgan med en oklar juridisk giltighet.
Utrikesministermötet som förbereder toppmötet har konstaterat att stora frågor återstår:
http://www.eu2007.de/en/News/Press_Releases/June/0617AARAAAuftakt.html
Financial Times har en artikel om toppmötet http://www.ft.com/indepth/eusummit som reflekterar över de frågor som nu är aktuella, inklusive frågan om hur en eventuell ny ordförande för Europeiska rådet ska se ut. Där det de senaste dagarna har kommit att talas om Tony Blair. Så blir det nog inte, och det är hela svagheten med detta förslag istället för dagens rotation. Det kommer inte bli de starkaste ledarna som får ett mandat utan de som framstår som mindre svaga samtidigt som värdet av denna förändring snarare är negativ när det gäller att understryka allas likvärdighet och del i EU-projektet.
På onsdag nästa vecka kommer Angela Merkel till Europaparlamentet för att avrapportera Europeiska rådet och det tyska ordförandeskapet. Vi kommer då, och även innan, veta hur långt vi är på väg och hur väl Tyskland har lyckats.
== Socrates blir nästa ordförande för Europeiska rådet ==
Då blir det det portugiska ordförandeskapet med premiärministern Socrates som får föra stafettpinnen vidare. Blir det en överenskommelse i helgen i konfliktfrågorna blir handlar det om att leda en regeringskonferens där man kommer överens om de juridiska skrivningarna, om inte blir det fortsatta diskussioner kring rösträtter med mera, och det kommer det portugisiska ordförandeskapet vara mindre förberett för.
Under fredagskvällen som var träffade jag tillsammans med några kolleger i EPP-ED gruppens presidium det kommande portugisiska ordförandeskapet, med premiärminister, utrikesminister och ministern för social rättvisa( det heter så).
Portugal kommer att sträva efter att sätta sin egen profil på sitt halvår med ett toppmöte med Brasilien, ett för Afrika och ett för Mellersta Östern. Det kan vara bra, framförallt är det bra att Portugal använder sitt fönster mot Brasilien till att stärka relationer med ett av världens största länder och en av de mer snabbväxande ekonomierna. Kanske är däremot beredskapen för att hantera de frågor som lägger sig i knäet på ett ordförandeskap och som är av mindre protokollär art något mindre. Portugal framstår som långt ifrån Ryssland, inte bara geografiskt utan också när det gäller att förstå vad förfallet i demokratin ställer för krav på ett Europa som vill ha en stabil partner. Det räcker inte med dialog utan med tydliga mål för vad som ska sägas och uppnås med denna dialog.
När det gäller Lissabon-agendan finns det av naturliga skäl ett intresse för att nytända denna men det finns lite konkret att göra det med. Portugal är ett av de länder i Europa som har sämst tillväxt beroende på att man har gjort och gör för lite. Kanske kan energifrågan och frågan om just unbundling bli en profil för Portugal, som har frikopplat distribution och produktion redan. Men om det inte blir en framgång nu med Europeiska rådet och fördraget finns det risk för att det blir ett halvår mer präglat av konsolidering av vad som tidigare har gjorts än nya steg framåt. Omvänt, om problemen löses i midsommar kommer Portugal kunna vara det land som för det nya fördraget i hamn, kanske då i form av Lissabonfördraget.
== Systemförändringar eller gamla system? ==
PJ Anders Linder skrev i går som vanligt klokt och intressant om systemskiften och politisk förändring
http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_15834078.asp med utgångspunkt för att de stora systemförändringarnas tid är förbi och att det är socialdemokraterna som står för systemförändringarna.
Jag håller med honom om att det är socialdemokraterna som fört politiken bort från det rimliga inom ett antal områden på ett sätt som gör att frågor om det ska löna sig att arbeta, om kapital ska kunna stanna i Sverige och om barn ska lära sig kunskaper i skolan har blivit kontroversiella frågor.
Men ordets makt över tanken är stort. Om man med systemskifte menar det som socialdemokrater ofta har gjort, nämligen att vända upp och ner på allt och dessutom med helt andra värden än trygghet och stabilitet som grund, så är det sant. Men så har det alltid varit. Om man med systemskiften, eller systemförändringar menar att förändra system, har vi många kvar att förändra.
Det mer övergripande är att gå från ett samhälle där staten det offentliga styr skeendet i samhället till att medborgarna, individerna, själva gör det. Det har en omfattande ideologisk betydelse, inte för sakens skull utan för att det handlar om med vilken utgångspunkt Sverige ska förändras och utvecklas.
Skolpengsreformen, pensionssystemet, Riksbankens oberoende, telemarknadens avreglering, transportsystemets avreglering, elmarknaden, posten, Öresundsbron och EU-medlemskapet är alla exempel på hur ett övergripande paradigm har ersatts av ett annat. Och det har gett resultat, både vad gäller ekonomisk tillväxt och människors frihetsgrader.
Förändringarna av transfereringssystemen, den avskaffade förmögenhetsskatten och minskad inkomstskatt är andra förändringar som självfallet kan beskrivas som att de sker inom ett visst system men de bygger på en annan utgångspunkt. Frågan är då om detta räcker. Sverige har just nu en av de högsta tillväxttakterna i Europa, högst bland EU: s 15 äldre medlemmar. Innebär detta att förändringsbehovet snarare handlar om att utveckla och finslipa det bestående eller kommer det krävas större förändringar. Det finns en risk att den tillväxt Sverige nu har, som mer än något annat är ett resultat av den globala ekonomins omvandling, där den nya regeringen har genomfört reformer som bidrar till en snabbare sänkning av arbetslösheten, skyler över våra förändringsbehov i en värld som inte bara har hög ekonomisk tillväxt utan också en mycket snabb förändringstakt.
De produkter och tjänster som Sverige i dag kan exportera kommer i morgon vara de produkter och tjänster som de nya framväxande ekonomierna kommer att konkurrera om att tillverka eller utföra. Globaliseringen kommer att ställa krav på att ett land som Sverige snabbare än i dag rustar sig som kunskapssamhälle.
Vi behöver till exempel gå i täten när det gäller forskning, det gör vi inte i dag och kommer inte göra med dagens sätt att fungera. Sjukvården måste utvecklas för att både ge patienterna mer men också att bidra mer till dynamik och utveckling. Människornas möjligheter att själva välja inom sjukvård, skola, äldreomsorg och barnomsorg behöver fortfarande utvecklas och på sina håll etableras.
Rörligheten på arbetsmarknaden måste utvecklas samtidigt som vi måste bli bättre på att snabbt säkra människors tillhörighet på arbetsmarknaden genom en konkurrens även inom detta område. Den statliga budgetens fokusering på transfereringar kommer med all säkerhet bestå men behöver breddas till andra områden som är mer avgörande för tryggheten i framtiden, till exempel arbetet på att göra Sverige till en ledande forskningsnation. Människors eget ägande behöver kunna byggas upp och stimuleras mer med sådana reformer som en gång ledde till att Sverige blev ett av de länder i världen med flest aktieägare.
Ja, inget av detta tror jag står i strid med PJ Anders Linders reflektioner, men jag tror att vi kommer att behöva ändra många system och strukturer i Sverige för att människors vardag ska stå sig trygg. Det kommer inte att räcka att acceptera gamla utgångspunkter i en värld som förändrar sig kring nya utgångspunkter.
== Utbrytarstaten som bryter sig ur en stat som inte finns ==
Situationen på Västbanken och i Gaza har snabbt förändrats och försämrats. Vi har nu sett en utbrytarstat växa fram ur en stat som ännu inte finns. Det finns ingen som har något att vinna på detta, allra minst de palestinier som nu kommer i kläm mellan Hamas iver att förstöra Israel och dess iver att att själv ta makten över den stat som man ännu inte har.
Den tystnad som vi i dessa dagar ser från Palestinagrupperna är talande. Det är president Abbas som har en majoritet bakom sig, det har inte Hamas, som visserligen fick fler röster än Fatah i valen, men långt ifrån en majoritet. Det är också han som har ansvaret för att föreslå en regering och att företräda den palestinska myndigheten utåt. Detta har Hamas mött med en statskupp på Gaza, präglad av plundring och nya raketbeskjutningar.
EU och USA kommer nu, med en regering för den palestinska myndigheten som inte syftar till att bedriva krig med ett annat land för att utplåna det, återuppta hjälp http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/6762777.stm
och stöd till den palestinska myndigheten. Det anser jag vara rätt under förutsättning att den nya regeringen klargör att man vill förhandla, stoppa terror på det egna territoriet och erkänna Israels rätt att finnas till. Det är i grunden vad motsättningarna nu handlar om och det bör också prägla hur omvärlden möter den nya regeringen.
Det vi hitintills har sett av denna utveckling är inte slutet utan början på en process som erbjuder mer osäkerheter än möjligheter. Den kommer att ställa stora krav på EU och dess förmåga att erbjuda samarbete som ger stabilitet och säkerhet. På det viset är det en tydlig demonstration av behovet av ett nytt fördrag.
Hälsningar,
Gunnar