I dag har för övrigt kommissionen presenterat sitt nya modifierade förslag
till tjänstedirektiv som på ett antal väsentliga punkter är en bra
uppstramning av de oklarheter som parlamentets beslut skapade, framförallt
när det gäller arbetsmarknad. Det modifierade direktivet finns här:
http://europa.eu.int/comm/internal_market/services/docs/services-dir/guides/amended_prop_en.pdf
En nog så viktig skillnad mot parlamentets beslut är att kommissionen nu
slår fast att medlemsländernas arbetsmarknadslagstiftning, som inte berörs
av tjänstedirektivet, ska vara förenlig med gemenskapslagstiftningen samt
att rätten att vidta stridsåtgärder har sin grund i unionens grundläggande
friheter. Det är skillnad mot parlamentets beslut som lämnade fältet fritt
för varje stridsåtgärd mot utländska anställda förutsatt att det fanns en
lag i landet som tillät detta. Därför är kommissionens förslag en
förbättring och så ska det vara, det innebär att frågan om Vaxholm lämnas
öppen vad gäller om Lex Brittania är förenlig med gemenskapens rätt eller
inte samtidigt som det klargörs, liksom tidigare, att tjänstedirektivet
inte påverkar vare sig rätten att förhandla eller förutsättningarna för kollektivavtal.
Kommissionen har i dag
http://www.europa.eu.int/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/06/152&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en
också beslutat att inleda en stämningsprocedur mot de medlemsländer som
inte infört den inre marknadens lagstiftning på energimarknaderna. Det är
bra att kommissionen tar medlemsländerna i örat för den dåligt fungerande
energimarknaden och hotar att stämma länder, som inte tar den inre
marknaden på allvar, inför EG-domstolen. Alldeles för länge har man låtit
medlemsländer slarva med genomförande av lagstiftning för en bättre
marknad. ~
Göran Persson bör ta fasta på kommissionens hot om stämning av Sverige i
stället för att hota med att åter reglera elmarknaden. Det ger vare sig
mer el eller billigare el och skulle göra att Sverige bröt mot den
gemensamma marknadens regler ännu mer.
== Anna Sjödin och bildäcken ==
Det är just nu protektionismen som dominerar den europeiska debatten, så
som det också var när tjänstedirektivet attackerades. Det handlar inte
bara om motstånd mot fri handel utan också om motstånd mot förändringar.
Protektionismen vill nämligen till sin natur skydda det bestående mot alla
de intryck och nya tankar som kan leda till förändringar. En gång i tiden
fanns det dem som var emot införandet av spinnmaskiner, andra som var emot
rationaliseringar och i dag ser vi dem som bekämpar globalisering och fri
handel. På modet just nu är skotullar efter debatten om textilkvoter samt
nationella hinder mot företagssammanslagningar över gränserna.
På Paris gator såg vi i höstas demonstrationer och kravaller som växte
fram ur den desperation som arbetslöshet och utanförskap har lett till i
ett samhälle där det är svårt att komma in, få jobb och bli accepterad.
Ett samhälle som slår vakt om det bestående leder också till utanförskap
och gränser, både utåt och inåt mot förändringens och mot det nya. Nu ser
vi nya kravaller och demonstrationer, nu till försvar för just det
bestående, de som hellre ser en arbetsmarknad som stänger ute många än en
som ger tillfällen till fler jobb. Det bränns däck, kastas sten och det
slås på gatorna.
Som av en ren tillfällighet går SSU-ordföranden i Svenska Dagbladet till
angrepp mot centern och hotar med brända däck även på Stockholms gator:
Hur många brända bildäck krävs för att centerpartiet ska fatta att inga
ungdomar varken i Sverige eller i Frankrike vill bli rättslösa på
arbetsmarknaden? [
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12277515.asp
]http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12277515.asp
Just Anna Sjödin skulle kanske i dessa dagar vara något mer försiktig med
att hota med att våldsamheter mot dem som går henne emot. Dessutom borde
hon vara mer bekymrad över den ungdomsarbetslöshet som är resultatet av
socialdemokratisk politik än att andra vill göra något åt den. Varför inte
istället hota Göran Persson med hårdhandskarna?
== Protektionismen hotar vår välfärd ==
Just protektionismen var föremål för diskussion när parlamentet i går
diskuterade Kommissionens årliga konkurrensrapport. I mitt inlägg pekade
jag på att kommissionen måste ta itu med protektionism och se till att
öppna marknader. Jag välkomnade därför också kommissionens initiativ att
nu föra de medlemsländer till domstolen som inte inför den lagstiftning
som krävs för att den inre marknaden för energi ska bli verklighet.
Anförandet finns här [ http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=110
]http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=110
== En utrikesminister som måste finna en utrikespolitik ==
Från att konsekvent ha utnämnt personer som saknar erfarenhet, kompetens
inom sakområdet och en egen politisk bas har Göran Persson nu lanserat en
helt ny filosofi för regeringsarbetet, nämligen att statsråd ska ha en
politisk auktoritet och en egen uppfattning inom det område de ansvarar
för. Det är ett lite udda förhållningssätt som låter intressant.
Det är i alla fall ett uppbrott från den ledarstil som ledde till att
Laila Freivalds blev utrikesminister, Leni Björklund försvarsminister,
Thomas Bodström justitieminister, Ibrahim Baylan skolminister, Ylva
Johansson äldrevårdsminister, Jens Orback jämställdhets- och
integrationsminister och Mona Sahlin samhällsbyggnadsminister. De fick
inte sina ministerposter för vad de stod för inom sitt ansvarsområde eller
för den politiska vision de arbetat för. Och de verkar heller inte veta
vad de vill göra med sitt ansvar. De fick sina poster för att fullgöra en
roll inom ramen för en politik som kontrolleras av statsministern. Det var
konsekvenserna av detta vi fick se i samband med Tsunamikatastrofen. Men
det är också konsekvenserna av detta som vi ser i frånvaron av reformer
och förändringar.
I den delen är Jan Eliasson ett undantag. Han har en politisk agenda, med
en egen auktoritet och han har ett nätverk och en bas inom
utrikespolitiken som ger honom tyngd som minister inom sitt område. Men
det är inom det området han har sin auktoritet, inte som politisk gestalt
och ledare, vilket krävs för ett regeringsarbete där alla statsråd har ett
ansvar. Men tanken att utnämna någon som kan något är likväl intressant.
Samtidigt har Eliasson inte fått sitt uppdrag för att driva en agenda som
han har gått i täten för. Han är i den bemärkelsen en utrikesminister som
blir överstediplomat. Som sådan har han visat på ett aktivt intresse för
den transatlantiska agendan och för utvecklingen av FN. Var han står i
synen på Sveriges roll i förhållande till mänskliga fri- och rättigheter,
synen på Ukraina och Vitryssland, en framtida europeisk Rysslandspolitik
och på Sveriges förhållande till diktaturregimerna i Mellersta Östern,
Iran med sin kärnvapenutveckling och Irak med ett växande behov av
europeiskt engagemang vet vi inte mer än vad den formella svenska
utrikespolitiken säger. Och det är inte mycket. Och den räcker inte om
Sverige ska kunna spela en roll i dessa frågor.
Sverige behöver en förnyelse av den samlade utrikespolitiska ansatsen. Den
har två arenor. Dels är Sverige en aktör av många i det internationella
samfundet, dels medlem i EU med en del i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.
Perspektivet för den svenska utrikespolitiken är ett helt annat än det som
den traditionella utrikespolitiken formades för. Den fördes inom ramen för
den alliansfria politiken och syftade till att vara diplomatisk även till
sitt innehåll. Utan att ta ställning allt för mycket skulle Sverige stå
för goda värden men utan att ta en konflikt för dem, vi skulle föra en
utrikespolitik mellan öst och väst men också mellan de fria demokratierna
och de slutna diktaturerna. Den självförhärligande roll vi tog på oss var
brobyggarens, vilket ställde krav på just obundenheten och en diplomatisk
utrikespolitik i en världssyn där rätt och fel inte existerade.
För att demonstrera obundenheten var det viktigare att markera mot den
fria världens företrädare än mot diktaturernas. Så blev Sverige ett land
som svek Raoul Wallenberg, lånade Sovjet miljarder, erkände den sovjetiska
ockupationen av de baltiska staterna och gav deras guld till Sovjet, teg
under årtionden av sovjetiskt förtryck men fördömde amerikansk
utrikespolitik. Det var de amerikanska utplaceringarna av
medeldistansmissiler som Olof Palme, Pierre Schori och Maj-Britt Theorin
fördömde, inte den sovjetiska upprustningen och försprånget med
medeldistansmissiler mot Europa. Det var kraven på frihet och demokrati
som den svenska regeringen fördömde, inte förtrycket.
De iranska mullornas diktatur blev i den världsbilden ett bygge av
demokrati med pedantisk noggrannhet under en tid då just Jan Eliasson
reste skytteltrafik mellan Teheran och Bagdad och den irakiska diktaturen
mötte aldrig någon protest, knappt ens när den kidnappade svenska
affärsmän.
Så kunde politiken formas i en värld som var delad och där olika delar av
världen tillhörde eller var knutna till de två blocken. Samma servilitet
formades gentemot den tredje världens nya ledare som betecknades som
nydanare och hjältar, alltifrån hyllningen av Fidel Castro i Havanna,
Mengisthu i Etiopien, Phol Pot i Kambodja och Julius Nyerere. Balansgången
byggde på att vi accepterade diktaturerna som de var och istället
markerade mot de demokratiska ländernas politik. I den världen blev FN ett
alibi för det som var rätt oavsett vad FN med sin majoritet av diktaturer
beslutade.
== Det var en annan tid och andra världar ==
Den första världen var vår egen, och där visade vi vår balansgång genom
att ta avstånd när det var av intresse. Den andra världen var den
sovjetiska och Östeuropeiska och den balanserade vi emot genom visa
tolerans gentemot andra samhällslösningar och acceptera ett Europa som
var delat mellan demokrati och diktatur. Den tredje världen var den
fattiga världen och där balanserade vi genom servilitet mot de
socialistiska intressesfärerna och genom klarspråk gentemot den första
världens allierade. Det är i den tiden och i den politiska miljön
diplomaten Jan Eliasson är formad och det är där han har verkat.
Men nu är det en ny tid och en ny värld. Iran tillhör inte någon annan
värld än vår egen och hotar vår egen värld. De nya snabbt framväxande
ekonomierna tillhör vår värld och gör anspråk på samma välståndsutveckling
som vi har sett, med den rädsla detta skapar hos dem som på något sätt
verkar ha föredragit deras fattigdom så vi kunde hjälpa dem. Deras
utrikespolitik kommer att påverka vår säkerhet och trygghet och kommer att
vara beroende av den politiska inriktning som kommer att prägla deras
samhällen. Rysslands roll i Europa kommer att vara beroende av hur
demokratins värden utvecklas i detta vårt grannland på andra sidan
Östersjön. I politiken gentemot Vitryssland ser vi hur den ryska eliten
väljer makt framför demokratiska ideal och det är en del av vår egen nya
utrikespolitiska realitet.
Och blickar vi ut mot den utrikespolitiska utmaningen handlar det om att
se och skapa en ny intellektuell och politisk struktur i den fragmenterade
och lätt oöverskådliga bild som begrepp som Iran, Mellersta Östern,
Israel, den palestinska myndigheten, Nord-Korea, totalitär islamism,
Turkiet, Kaukasien, Ukraina och Vitryssland, för att nämna några exempel,
tillsammans formar.
Det kräver en förmåga att se skiljelinjer som inte längre är geografiska
och där maktpolitiken inte längre balanserar. Det är inte en järnridå som
har fällts ner i Europa men väl en utmaning av den fria världens
samhällen, från en lång rad olika aktörer. Från Lukasjenko i Vitryssland
över Ahmadinejad i Iran, Hamas på Västbanken, terrorns samhälle i Irak,
Nord-Koreas ignorans av världssamfundet och Kinas allt större makt utan
demokratisk förankring.
Det kräver en allians av demokratier likaväl som en mötesplats i FN. Och
det är en konfrontation av idéer som till sin natur inte låter sig
balanseras om man inte vill kompromettera demokratins ideal som sådana. Vi
står inte längre i mitten av en geopolitisk maktbalans utan i en värld där
demokratiska ideal liksom stabilitet och säkerhet hotas av diktaturer,
terrorgrupper och totalitära ideal.
Europa och Sverige borde i det perspektivet låta de frågor träda i
förgrunden som kräver en internationell samordning och där Europa kan ta
initiativet som en partner till USA istället för att reducera sig till att
relatera sig till de prioriteringar som på gott och ont präglar amerikansk
utrikespolitik.
I den delen och sett mot den uppgiften är risken stor att Jan Eliasson
inte innebär någon förnyelse utan snarare en förlängning av en
utrikespolitik som formades när vi hade tre världar på vår jord. Den var
enkel tid därför att motsättningarna var tydliga och klara. Idag lever vi
i en tid som är svårare att tolka och överskåda och kanske just därför
farligare än den där balansen mellan Öst och Väst räckte till för att ge
trygghet. Men det är som sagt en intressant idé av Persson att utse någon
som i alla fall kan sitt hantverk och sitt sakområde.
== Ukraina och Vitryssland ==
Valen i Ukraina och i Vitryssland var en triumf för demokrati respektive
diktatur. Det faktum att Janukovij , som en utmanare från det förflutna,
kunde vinna flest röster, visar att Ukraina inom loppet av lite drygt ett
år blivit en demokrati. Och det faktum att Julia Timosjenko tillsammans
med Justjenko trots allt fick nästan dubbelt så många röster visar att den
orangea revolutionen fortfarande lever trots de svårigheter vardagen och
ett korrumperat samhälle inneburit. Det intressanta med valresultatet är
nämligen att den gamla tidens män inte vann, det är den nya tidens ledare
som trots allt fick det största stödet.
I Vitryssland var det den gamla tidens män som såg till att det gamla
bestod. Det innebär att diktaturen består. Förföljelserna av oppositionen
har tilltagit. Det ställer ökade krav på europeisk utrikespolitik liksom
på svensk. De som nu förföljs måste få stöd. Ansträngningarna för att
öppna upp Vitryssland för information, media, utbildning och de
oppositionellas kontakter med omvärlden måste öka. Det är för Europa en
farlig situation med en diktatur som leder sig allt djupare in i en
konfrontation med sina medborgare, med demokratiska värden och med
omvärlden.
Den konflikt som för mer än ett år sedan byggdes upp mellan demokratins
företrädare och den gamla diktaturen i Ukraina hade kunnat urarta i kaos,
väpnad konflikt och ytterst inbördeskrig där den ena parten hade fått stöd
från Ryssland, i den form som Putin då hade valt. Den kunde då avvärjas
genom omvärldens aktiviteter och det tydliga kravet på en demokratisk
process. Europa kunde genom krav, stöd och utsikten om ett framtida
medlemskap i EU bidra till en utveckling där freden och demokratin gick ut
som vinnare.
Det är inte säkert att utvecklingen i Vitryssland kommer att följa denna
linje. Det är upp till omvärlden att göra vad den kan. Det gäller EU som
måste höja sin profil ytterligare och ställa tydliga krav på Ryssland som
är det land som håller den vitryska diktaturen om ryggen. För Sveriges del
bör vi bland annat öka Sveriges Radios utlandssändningar till Vitryssland.
Vi bör hjälpa unga vitryssar att så nära sitt land som möjligt att få den
utbildning i juridik, statskunskap och ekonomi som de förnekas. Sveriges
erfarenheter av uppbyggnaden av handelshögskolan i Riga är en erfarenhet
som vi bör använda. Svenska biståndspengar för demokratiutveckling bör
kanaliseras via de många olika fristående organisationer som kan och vill
öka kontaktnäten i Vitryssland.
I min blogg [ http://www.gunnar.moderat.se/?page=19&use=blogg&id=70
]http://www.gunnar.moderat.se/?page=19&use=blogg&id=70 redovisade jag
några av grunddragen i en svensk utrikespolitik gentemot den vitryska
diktaturen. Det som i dag görs är välmenande men inte imponerande.
== Antisemitismen finns även i Sverige ==
För en tid sedan presenterade chefen för Forum för Levande Historia Heléne
Lööw och forskaren Henrik Bachner på DN-debatt [
http://www.dagensnyheter.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=528618&previousRenderType=6
]http://www.dagensnyheter.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=528618&previousRenderType=6
en intervjuundersökning om svenska folkets inställning till judar i det
svenska samhället.
Rapporten i sin helhet finns på
[
http://intolerans.levandehistoria.se/article/article_docs/antisemitism_print.pdf
]http://intolerans.levandehistoria.se/article/article_docs/antisemitism_print.pdf
..
Även om jag känner tveksamhet inför en undersökning som bygger på att
judar definieras som en kategori, eftersom det mer eller mindre
förutsätter att de som svarar på gott eller ont ska ge en bild av den
kategorin som skild från andra, är undersökningen av en seriositet och ett
djup som kräver mycken eftertanke. Resultaten går inte att bortförklara av
det enkla skälet att även mycket tydliga och traditionella schabloner
bejakas av alltför många som inte borde bejaka dem.
För det första visar rapporten att det finns det en kärna av antisemiter i
det svenska samhället. Den har en större andel bland människor av muslimsk
tro vilket visar att en del av den antisemitism som mer öppet präglar
många samhällen i Mellersta Östern finns i det svenska samhället.
För det andra är det uppenbart att olika mytologiska föreställningar om
hur judar är som en grupp i det svenska samhället finns spridda bland
betydligt fler än dem som vi normalt refererar till som antisemiter.
Likaså att konflikten i Mellersta Östern används för att skuldbelägga
judar, just som en kategori med gemensamt ansvar, samtidigt som synen på
konflikten präglas av antisemitiska schabloner.
Förutom mycket annat visar undersökningen att den inställning som präglar
svensk utrikespolitik när det gäller frihetliga värden och respekten för
den enskilda människan också har en betydelse för hur svenskar tolkar
världen i vårt eget samhälle. Accepterar vi antisemitismen i Mellersta
Östern håller vi samtidigt dörren öppen för den till vårt eget samhälle.
Låter vi inte frågor som demokrati och mänskliga fri- och rättigheter stå
i förgrunden för utrikespolitiken öppnar vi också upp för att se världens
olika konflikter som ödesbundna konflikter mellan olika kollektiv av
människor, bara för att de är som de är, vare sig vi ser på araber som
inte mogna för demokrati eller judar som maktlystna.
== EPP i Rom ==
För min del präglades den gångna veckan av EPP-kongressen i Rom. Det var
Europas största partisamarbete som samlades i den eviga staden för att
välja ny ledning och ta ett politiskt program för de kommande åren.
Noterbart är att vi moderater tillsammans med andra har lyckats utveckla
synen på ekonomiska reformer och Europas roll i globaliseringen till att
mer bejaka öppna gränser och marknadsekonomins vitalitet. Samtidigt finns
det en politisk bak-lash bland flera av Europas politiska partier i synen
på vad utvidgningen har gett oss och hur nejen i folkomröstningar ska
tolkas. Det är alltför många som vill se nejen som nej till utvidgningen
och inte nej till en konstitution som i väljarnas ögon förde integrationen
längre än vad de kände sig beredda på.
De försvagar därmed en utvidgningspolitik som har gett och som kan ge
Europa en ökad stabilitet och trygghet samtidigt som de försvårar
utvecklingen av ett nytt fördrag för hur Europa ska styras. De som tror
att just det förslag som folkomröstningarna har gällt är det enda möjliga
skapar stora problem för Europa och glömmer att Europa har fler
möjligheter än så. Och att det är i utvidgningen som Europasamarbetets
största segrar har vunnits.
För min del tillbringas denna vecka i till Strasbourg där bland annat den
europeiska ekonomiska politiken och övergångsreglerna för den fria
rörligheten har diskuterats. Den rapport som gäller riktlinjerna för den
ekonomiska politiken finns här:
http://www.europarl.eu.int/omk/sipade3?L=SV&OBJID=111867&LEVEL=3&MODE=SIP&NAV=X&LSTDOC=N
== Arbete med rapporter ==
För min egen del accelererar nu arbetet med några av de rapporter som jag
har ansvaret för. Under måndagen hade vi ett första möte för att diskutera
den europeiska forskningspolitiken vad gäller lagstiftningen om regler för
deltagande i det sjunde ramforskningsprogrammet.
Det är den ena av de två lagstiftningar som parlamentet deltar. Eftersom
jag är EPP-gruppens rapportör tar jag mycket gärna emot synpunkter på
innehållet med syftet att minska byråkrati och underlätta för deltagande
av institutioner som har fullt upp med sitt akademiska arbete.
Kommissionens förslag finns här: [
http://www.europarl.eu.int/meetdocs/2004_2009/documents/com/com_com(2005)0705_/com_com(2005)0705_sv.pdf
]http://www.europarl.eu.int/meetdocs/2004_2009/documents/com/com_com(2005)0705_/com_com(2005)0705_sv.pdf
Under veckan kommer jag också att påbörja arbetet med regler för
aktieägares utövande av rösträtt, där jag företräder EPP-gruppen.
Förslaget från kommissionen finns här på svenska [
http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2005/com2005_0685sv01.pdf
]http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2005/com2005_0685sv01.pdf
..
Det kommer att bli en arbetsam vår. Parlamentets rapport om tjänster i
allmänhetens intresse, Services of General Interest, kommer att börja
diskuteras efter påsken. Som rapportör för EPP-gruppen är min ambition att
verka för största möjliga konkurrens för dessa tjänster, till fördel för
medborgare och konsumenter. Även på denna rapport välkomnar jag
synpunkter: [
http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2004/com2004_0374sv01.pdf
]http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2004/com2004_0374sv01.pdf
Med vänliga hälsningar,
Gunnar