Kära läsare,
När vattenfårorna delas av de gamla kajerna och kvarnhusen blir plötsligt vattnet strömt på den ena sidan och stilla på den andra. Stilla flyter Don är en fras som faller mig in, eller som den som vill reta pettimetrar brukar säga, stilla flyter Donau. Men i det här fallet är det Ille, som på den ena sidan av strömfåran brusar och på den andra stilla flyter. De gamla kvarnarna står som minnesmärken över att här var dagens alternativa energi inget alternativ utan den tidigare moderniseringens kraftkälla.
I mörkret träder då och då i den gamla staden fram några av det moderna samhällets få nattvakter, en hundägare som är ute på första passet eller en annan tidig joggare som trotsar det mellanting av dimma och småregn som präglar den ännu mörka timmen. De vackra husen från forna tider reser sig upp mitt i strömfåran, med korsvirke och höga murar. Strasbourg är på många sätt mitt i Europa, med sin förbindelse till Rhen som en länk vidare till andra delar, med hemhörigheten i Alsace som en byggd som härjats av europeiska krig och med en tvåspråkighet som följer av en historia där man tillhört antingen Tyskland eller Frankrike eller varit en så fri stad som man kunde vara.
Doften från ett bageri påminner om att här råder också det gamla skråsamhällets butiker. En bagare, en slaktare, en konditor och en hattmakare. Den sista sträckan passerar jag minnesmärket över den synagoga som byggdes 1898 och som revs av nazisterna. Strasbourg innehåller många symboler över det Europa som vuxit fram i krig och i fred.
Under dagen röstade parlamentet om den nya kemikalielagstiftningen, som ett uttryck för att det är andra tider som gäller i dag men också för att i Europa råder i dag en demokrati och ett samarbete mellan europeiska länder som omfattar vår gemensamma miljö och den gemensamma marknaden.
REACH innebär att närmare 30~000 ämnen ska registreras, utvärderas och auktoriseras. En kritik som vi moderater har haft mot det ursprungliga förslaget från Margot Wallström, som omarbetades inom kommissionen innan parlamentet började behandla det, var att det försökta uppnå allt utan någon större prioritering mellan ämnen som är välkända och ansedda som ofarliga och ämnen som av olika skäl är mer farliga när människan på olika sätt exponeras inför dem.
Vi har haft tre viktiga utgångspunkter för vårt arbete. Den nya kemikalielagstiftningen måste vara hanterbar, den måste prioritera de farligaste ämnena och den måste vara förenlig med fri handel. Den ska inte innebära onödig byråkrati och den ska skapa en så stor säkerhet som möjligt att ekonomiska resurser används på bästa sätt.
I industriutskottet, som var ett av de förberedande utskotten uppnådde vi den balans som vi ansåg vettig. Den linjen drev vi också fram till att vara den linje som präglade EPP´s förhandlingar med andra grupper. Som ett resultat fick vi en kompromiss mellan EPP, socialisterna och den liberala gruppen i den stora frågan om registrering som är kärnan i lagförslaget.
Det var också en förutsättning för att en majoritet i parlamentet kunde rösta fram den nya lagstiftningen. Väl att märka valde de svenska socialdemokraterna att hävda att mer regleringar och ännu fler tester definitionsmässigt skulle leda till en bättre miljö. Det kan ifrågasättas varför de då inte ville ha ännu mer än tester än vad de faktiskt föreslog eftersom detta rimligtvis skulle leda till en ännu bättre miljö. Saken är att om man ställer upp alltför höga krav på testning blir resultatet att de viktiga testerna inte görs i rätt tid eller helt enkelt,
att lagstiftningen blir ett slag i luften, som man i den vardagliga hanteringen kompromissar kring.
Så är det med delar av dagens europeiska lagstiftning. Målen är höga men man når inte upp till dem. Vi ville säkerställa att de farligaste ämnena får mest uppmärksamhet, att alla ämnen testas men att kraven inte ställs så att farliga ämnen i praktiken kan slinka igenom.
Ett skäl för oss att stödja kompromissen var ett denna gav möjlighet till att det faktiskt skulle bli en majoritet för den nya kemikalielagstiftningen. Om förslaget hade fallit hade konsekvensen blivit att det skulle dröja mycket länge innan en ny kemikalielagstiftning skulle kunna bli verklighet.
Socialdemokraterna valde den andra vägen. De verkade för att socialistgruppen och därmed en ohelig koalition skulle kunna döda förslaget. Det var vare sig ansvarsfullt eller särskilt hjältemodigt. Det finns inför slutet av omröstningen inga som så mycket har verkat för den så kallade tyska kemikalieindustrins krav som de svenska socialdemokraterna i deras kamp mot REACH de sista dygnen.
Nu bytte de svenska socialdemokraterna uppfattning och vände på klacken 180 grader när det närmade sig omröstning och de förstod att den socialistiska gruppen skulle rösta för förslaget som det röstades igenom, med bifall till den kompromiss som var de svenska socialdemokraternas skäl för att rösta emot. Det var sannerligen upp som en sol och ner som en pannkaka. De var ingen drivande kraft, om man ska uttrycka sig försiktigt, bakom den nya kemikalielagstiftning som parlamentet nu röstade för.
Vi moderater kan däremot konstatera att vår linje i stora delar har fått gehör, dels i vår partigrupp och i det som blev parlamentets beslut. På en punkt förlorade vi, det ska sägas, nämligen när det gäller den så kallade substitutionsprincipen. Den har funnits under lång tid i Sverige och i Danmark, men även i mindre omfattning i andra länder. Från socalistiskt håll ville man nu ha kvar detta i den nya modellen där kemiska ämnen inte bara ska registreras och utvärderas utan också auktoriseras.
Det låter bra, att ett farligt ämne ska bytas mot ett annat om det finns ett mindre farligt, det är bara det att hela poängen med REACH är ju att hålla i auktoriseringen av farliga ämnen på ett transparent och rättssäkert sätt. Inom ramen för detta system kan substitutionsprincipen i praktiken innebära att farliga ämnen auktoriseras istället för att förbjudas mot att man i de fall som det är möjligt ersätter dem.
Det är tvivelaktigt både rättsäkerhetsmässigt men inte minst när det gäller de krav som ska ställas på REACH. Riktigt farliga ämnen ska nämligen förbjudas eller ges en så begränsad användning att man inte bör kompromissa med dem som tyvärr substitutionsprincipen inbjuder till. Det är hela poängen med den nya lagstiftningen.
För Aftonbladet som de senaste veckorna likt en punchig boxare har försökt slå mot alla som inte är svenska socialdemokrater utan att veta för vad återstår nu en svår tid. Häromdagen kallade man den socialistiske gruppledaren Schultz i parlamentet för överlöpare eftersom han stödde den kompromiss som de svenska socialdemokraterna reagerade emot så mycket att de ville fälla hela förslaget.
Nu blev alla de svenska socialdemokraterna överlöpare likt Schultz, som för övrigt är den som en gång kallades lägervakt av Berlusconi. Aftonbladet och Berlusconi har mer gemensamt i synen på hur man tilltalar människor än vad de verkar veta. Men som sagt, vad är en svensk socialdemokratisk europaparlamentariker värd på Aftonbladets ledarsida i dag?
Under gårdagen lämnade jag in en rapport för översättning om statsstöd. Den finns inte tillgänglig på nätet ännu men kommer att finnas tillgänglig för synpunkter och förslag på gunnar.moderat.se under morgondagen, hoppas jag.
Hälsningar,
Gunnar