Nyhetsbrevet Frihetens värden 2002-11-05

Kära läsare,

I detta brev lite om Mellersta Östern och arabvärldens diktaturer, att den tredje världens folk förtrycks av den tredje världens diktaturer och inga andra, vänsterns ständiga förmåga att demonstrera utanför fel ambassader när friheten förtrycks samt om LO och dess krav inför ett beslut om euron.

== Den tredje världens folk förtrycks av den tredje världens diktaturer ==

När detta skrivs ser jag samtidigt att den att Ariel Sharon tillkännager den israeliska regeringen avgång samt att nyval skall hållas i i början av februari I all sin enkelhet säger detta mycket om läget i Mellersta Östern.

Mitt under en djup kris för säkerheten i denna region skall det israeliska folket gå till val. Det kommer inte ske i något av deras grannländer. Och det är en djup del av det problem som ligger till grund för det hat och den konflikt som präglar Mellersta Östern och arabvärldens förhållande till staten Israel.

Samtliga dessa regimer präglas av mer eller mindre långtgående förtryck av de människor som lever sina liv i dessa länder. I inget av dessa länder råder demokrati och därmed ej heller de värderingar som ligger till grund för demokratins utveckling. Det är fattigdom och elände som präglar livet samtidigt som hopplösheten präglar bilden av framtiden. Det är någon annanstans i världen som arabvärldens unga vill se sin framtid.

Den enskilde individen har inget eller litet värde. Det gäller om han är man och än mer om hon är kvinna.
Demokrati är inte minst mot bakgrund av detta något mycket mer än fria och allmänna val. Demokrati är öppenhet för tankar och idéer, respekt för den enskilda människan, mångfald och rättigheter till skydd för var och en.

Det finns i Israel även om vi kan ha synpunkter på hur dessa möjligheter utövas av olika partier eller grupper. Det finns inte i arabvärlden även om vi där kan se moderata grupper som skulle kunna spela en mer konstruktiv roll i utvecklingen av det egna samhället och för freden.

== Fred och säkerhet kräver demokrati även i arabvärlden ==

Den slutenheten som diktaturerna odlar leder till hat och fördomar som regimerna värnar om och som därför måste skyddas från omvärldens inflytande och kunskaper. Här finns det grundläggande skälet till de spänningar som vi ser mellan grupper i arabvärlden och den fria världen. Hatet och fördomarna är ett resultat av de regimer som förtrycker och förnekar sina medborgare frihet. Något större hot mot freden och säkerheten i vår värld finns inte.

Den tredje världens folk förtrycks inte av den fria världen utan av den tredje världens diktaturer. I en motion: http://www.gunnar.moderat.se/dbfiles/m1426.doc som jag väckte under den allmänna motionstiden tog jag upp just bristen på fri och rättigheter som det grundläggande problemet i denna del av världen.

Bland annat hänvisade jag i motionen till den rapport om tillståndet för mänskliga fri- och rättigheter Arab Human Development Report http://www.undp.org/rbas/ahdr/CompleteEnglish.pdf som FN- organet UNDP tagit fram. Den är värd att läsa därför att den så entydigt visar på en del av världen där demokratin och dess idéer lyser med sin frånvaro och där diktaturer framstår som ett så självklart normaltillstånd att de knappast väcker omvärldens reaktioner.

Men araber har lika stor rätt till respekt för sina liv och sina mänskliga rättigheter som varje annan människa. Det finns inga kulturskillnader som kan vare sig motivera eller ursäkta det förtryck som vi ser i dessa länder. Det är ett förtryck som skapar hat, spänningar och en ständig instabilitet.

Vi har i dag kvar ett block av diktaturer i form av arabvärlden. Där frodas en politik och ett hat liksom fattigdom och spänningar som är ett av de tydligaste hoten mot freden i dagens värld.

== Vänstern hamnar med ideologisk envishet alltid utanför fel ambassader ==

Det är frapperande att dessa diktaturer nästan aldrig möter demonstranters reaktioner. Den svenska vänstern lyckas på något sätt ständigt demonstrera utanför fel ambassad och aldrig för att värna om demokratin.

Under 1980-talet när halva Europa förtrycktes av kommunistiska regimer och när Sovjet utplacerade medeldistansrobotar i Östeuropa demonstrerade vänstern utanför den amerikanska ambassaden. Inte utanför den sovjetiska.

När Saddam Hussein invaderade Kuwait demonstrerade de utanför den amerikanska ambassaden inför tanken på att Kuwait skulle befrias.

När det afghanska folket levde under den talibanska diktaturen samlades vänsterns aktivistgrupper. Men utanför den amerikanska ambassaden.

När det irakiska folket i dag lever under ett vidrigt förtryck och då det är uppenbart att den irakiska regimen värjer sig mot de inspektioner som kan klargöra om och hur förbjudna stridsmedel för massförstörelse utvecklas demonstrerar flertalet vänsterorganisationer åter en gång. Men de demonstrerar inte för att FN-resolutionerna skall respekteras. De står inte utanför den irakiska ambassaden utan framför den amerikanska.

Se för övrigt den brittiska regeringens bedömning av situtationen i Irak när det gäller utvecklingen av massförstörelsevapen.
När en lång rad arabiska länder hotar att förinta en demokratisk nation och en av FN´s medlemsstater leder även detta till att vänstern demonstrerar. Men inte till stöd för demokratin utan mot den. Det är mot Israel man demonstrerar, inte mot diktaturerna.

Det är självfallet en politisk ynkedom att vänstern så konsekvent står utanför fel ambassad. Aldrig utanför förtryckarnas representationer utan istället utanför ambassader för de länder som vill värna friheten även med våld när det krävs.

== Sharons avgång speglar en oförmåga att samla ==

Men den israeliska regeringens avgång är också ett uttryck för en regerings oförmåga att samla landet i en tid av svåra prövningar. Istället för att se till de stora uppgifterna har Sharon låtit den egna regeringens kraft och politiska legitimitet urholkas av de mer extrema gruppernas krav på nya bosättningar.

När den nu inte längre kan regera sker det i en tid då landet mer hade behövt samling än nyval och den politiska osäkerhet som detta för med sig.

Detta understryker än mer kraven på att omvärlden måste stå upp för friheten och demokratin i denna del av världen. Desto hårdare och tydligare man gör detta, desto mindre utrymme skapas för de extrema grupperna i Israel och desto större utrymme kommer de israeliska medborgarna se att det finns för en fredsprocess som innehåller kompromisser. Desto tydligare man gör det gentemot de arabiska folken, som ett led i arbetet för deras frihet och fred, desto mindre legitimitet kommer deras diktaturer upplevas ha.

Vi måste få bort föreställningen att diktaturen och förtrycket i dessa länder är en konsekvens av kultur och religiös tradition. Diktaturen är bara en konsekvens av diktatorernas strävan att använda kultur och religion som en förevändning och en ursäkt för diktaturen samtidigt som de framställer den egna regimen som ett värn för arabisk kultur och religion. De har fel.

== LO för överbeskattning ==

I går presenterade LO sina krav http://www.lo.se/raw/documents/37044_emuyttrande20021104.pdf för att Sverige skall kunna gå med i det tredje och sista steget i det gemensamma valutasamarbetet. Man gjorde det som ett remissvar på den statliga utredningen Stabiliseringspolitik i valutaunionen.

Det är i grunden en rätt förskräcklig syn på den framtida ekonomiska politiken i Sverige.

Dels vill man institutionellt försvåra för skattesänkningar, genom utgiftstak och budgetmarginaler som lämnar lite utrymme för detta.

Dels vill man att den kommunala sektorn skall öka sina utgifter med 1% av BNP. Dels vill man ha ett offentligt sparande som långsiktigt, inte bara som ett led för att minska den offentliga skuldsättningen, skall ligga över dagens mål om 2%, dels vill man med detta överskott som grund inrätta buffertfonder som i praktiken skall användas inom ramen för överläggningar mellan arbetsmarknadens parter.

LO vill institutionalisera högskattesamhället och man vill införa överbeskattning som en långsiktig ekonomisk-politisk doktrin. Samtidigt