Nyhetsbrevet Fri Ekonomi 2002-08-13
Kära läsare,
I detta brev lite om kronblomssocialisterna, eftersläpningen som fortsätter, Göran Persson som tycks räkna pensionspengarna som statens, utrymmet för skattesänkningar och ett litet ps från bland annat Örnsköldsvik och Umeå.
== Om en regering som går till val på kronblomssocialismen ==
Så har då valrörelsen dragit igång med ganska så full fart. Det mest frapperande med den är att regeringens passivitet och oförmåga att presentera en hållbar politik inom de centrala områdena framställs som politisk skicklighet. Socialdemokraterna går istället till val på att fortsätta göra så som de har gjort under de gångna åren, det vill säga inget. Det är den så kallade kronblomssocialismen som nu bär upp regeringspartiet. Det är förödande med en regering som i en tid av osäkra internationella utsikter och stora växande problem medvetet väljer passiviteten som strategi.
Hitintills har passiviteten lett till att sjukfrånvaron har ökat år efter år. Utflyttningen av företag, investeringar och sparande accelererar. Nyföretagandet är extremt lågt liksom det svenska näringslivets investeringar i Sverige.
Vi har den lägsta andelen investeringar i hela EU. Det finns inget land som har en lägre andel investeringar i näringslivet. Grunderna för det svenska näringslivet håller på att förändras. Ett land som har haft förmånen av en lång rad unikt framstående internationella företag, som har bedrivit en avancerad och omfattande forskning och utvecklingsverksamhet i Sverige och som har haft några av de mest moderna industriföretagen verksamma i landet håller nu på att förlora ett en företagsstruktur som det tagit decennier att bygga upp.
Den arbetslöshet som regeringen anser sig ha bekämpat har man inte så mycket pressat ner med fler och nya jobb som med sjukdom och ökad frånvaro. Och trots att sysselsättningen har hållits uppe genom sjukfrånvarons explosiva utveckling har Sverige likväl den sämsta utvecklingen av sysselsättningsgraden inom EU. Vår sysselsättningsgrad har minskat med nästan 1% medan alla andra länder har ökat sin.
Så man har på en gång barskrapat arbetsmarknaden för att fylla vakanser på grund av den ökande sjukfrånvaron samtidigt som man inte har förmått att skapa en utveckling av nya jobb som gett en högre sysselsättningsgrad. Det är ynkligt att socialdemokraterna säger sig vara stolta över denna utveckling.
== Passiviteten är ett dåligt ledarskap ==
Socialdemokraternas strategi för att möta den utveckling som jag här beskrivit är att fortsätta som tidigare. När jag i söndags var på en debatt i Gislövs Stjärna ett legendariskt danspalats mitt på Österlen menade Leif Pagrotsky till och med att den stabilitet som regeringen har uppvisat i sin politik är extra viktig när utsikterna för den internationella ekonomin ser allt mörkare ut. En sådan vals har nog aldrig tidigare dragits i denna idyll.
Problemet med regeringens passivitet är inte bara att Sverige viljelöst flyter med strömmen när konjunkturen drabbas. Allra allvarligast är att vår sårbarhet för konjunktursvängningarna också verkar förvärra våra strukturella problem. Regeringen löser sysselsättningsproblemen med massiva sjukskrivningar, förtidspensioneringar och ökat stöd till den offentliga sektorns anställningar. På det viset urholkas arbetsmarknaden också inför framtiden. De svenska företagens värden sjunker med en svag krona och blir lättare att köpa upp. Den kombinerade effekten av låga vinster och en jämfört med andra länder extrem ägarbeskattning driver investeringar utomlands. Passiviteten är inte något bra sätt att navigera med under stormiga tider. Den förstärker problemen.
== Eftersläpningen fortsätter ==
Nu hävdar socialdemokraternas företrädare att denna passivitet har varit framgångsrik ekonomisk politik och att den lett till att Sverige har haft högre tillväxt än andra länder. Det stämmer inte. Sedan 1996 har Sverige gått från 15 plats i tillväxtligan till plats nummer 17. Det är en utveckling som också kommer att fortsätta enligt regeringens egna prognoser i vårpropositionen.
Under denna tid är Sveriges eftersläpning till andra länder rätt betydande. Jämför vi oss med Finland hade vi haft drygt 200 miljarder större BNP om tillväxten varit densamma som deras. Men allra allvarligast är att till eftersläpningen i nominell tillväxt måste man lägga kronförsvagningen som ju urholkar värdet på vår tillväxt. Räknat i svenska kronor, som ju blivit allt mindre värda, var tillväxten mellan 1996 och 2001 15%. Det är en hyfsad siffra som dock innehåller en betydande eftersläpning både till OECD och till exempel vårt östra grannland.
Men räknar man om den svenska tillväxten till euro och ett mer stabilt valutavärde faller tillväxten i värde till 5,5% under denna period. Det är alltså kronförsvagningen som hållit den svenska tillväxten uppe men den har minskat värdet på våra löner så eftersläpningen fortsätter med kraft.
== IMF berömmer överskotten men kritiserar passiviteten ==
Det är inte bara i den svenska debatten som det hävdas att regeringen är passiv. Det görs också av Internationella Valutafonden. Den noterade i sin senaste Sverigerapport http://www.imf.org/external/pubs/ft/scr/2002/cr02159.pdf att reformtakten i Sverige stannat upp och att ägarbeskattningen är skadligt hög samtidigt som sjukfrånvaron urholkar arbetsmarknaden inför framtiden.
Valutafonden konstaterar också att de offentliga finanserna i Sverige är starka. Det är sant eftersom vi har ett betydande överskott i pensionssystemet. Men de pengarna är pensionärernas pengar och skall inte användas för att betala statens utgifter. Statens egna finanser som är de som regeringen själv ansvarar för – utvecklas i stället mot ett snabbt växande underskott på 60 miljarder nästa år, enligt Ekonomistyrningsverket http://www.esv.se/net/ESV/statlig_ekonomi/budgetprognoser .
== Göran Persson vilseleder medvetet om underskotten ==
När Göran Persson i dagens partiledarintervju sa att underskotten i statens finanser mer är en fråga om bokföring lät han obehagligt lik dem som ansett att frågan om underskott i stora företag bara är en fråga om bokföring. Jag kan lätt medverka till att skapa ett överskott i staten men ett mindre överskott i pensionssystemet.
Sanningen är att han medvetet vilseledde lyssnarna eftersom pensionspengarna ligger utanför regeringens räckvidd och inte är till för att täcka statliga underskott utan att betala framtida pensioner. Om det är så att han faktiskt tänker sig att använda pensionspengar för att finansiera statens utgifter är det en sensationell nyhet, dels eftersom han då bryter pensionsöverenskommelsen, dels eftersom det innebär att han tänker ta av pensionärernas pengar.
De stora överskott som präglar de offentliga finanserna alltså både stat, kommun och pensionssystem – beror helt och hållet på pensionssparandet, som är en konsekvens av pensionsöverenskommelsen och inte av regeringens politik. Statens utgifter vid sidan om pensionssystemet är så stora att summan av den offentliga sektorns inkomster ger oss världens högsta skattetryck. Det är detta förhållande som driver företag, investeringar och sparande ut ur landet i en omfattning som framgår av en rapport http://www.gunnar.moderat.se/article.asp?id=400 som jag presenterade i Malmö i början på juli. Regeringen har ingen anledning att känna stolthet över hur man sköter
== Inga svar från Persson ==
När jag talade i Björkvik dagen före Göran Persson ställde jag tre frågor som också publicerades i en artikel samma dag i Katrineholmskuriren http://www.gunnar.moderat.se/article.asp?id=400 . De handlar om vilken förnyelse av politiken som socialdemokraterna vill göra för att bryta utflyttningen, vad man vill göra för att bryta sjukfrånvarons ökning samt vilka skatter man skall höja och vilka utgifter man skall minska för att klara dels det växande underliggande underskottet i statens finanser som 2003 blir 60 miljarder enligt regeringens egen myndighet, dels för att klara utgiftstaken som enligt ESV ställer krav på besparingar på 15 miljarder.
Det Göran Persson kunde få fram i Björkvik var inte ett s