EFTER KRISEN Inom EU ska nya regler tas fram för banker och försäkringsbolag. De förslag som nu diskuteras innebär höjda räntor och dyrare försäkringspremier vilket kommer att strypa investeringarna, varnar EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M).
Just nu funderar många hushåll på när räntorna ska höjas. Betydelsen är uppenbar för var och en med bostadslån. Samtidigt ser vi att företagens årsrapporter visar att det svenska näringslivet är på väg ut ur krisen. Ändå diskuteras just nu inom EU nya och höjda kapitaltäckningskrav som skulle belasta svenska banker och försäkringsbolag med upp till 400 miljarder kronor. Det skulle leda till en ny kreditåtstramning som tvingar fram minskad utlåning, minskat tillgängligt riskkapital, varaktigt höjda räntor på mellan 0,5 och 1 procentenheter samt ökade försäkringspremier på 350 kronor för en genomsnittlig försäkringstagare.
E U:s nationella försäkringsmyndigheter diskuterar nu kapitaltäckningsregler som för svenska försäkringsbolag skulle leda till krav på upp till 50 procents ökad kapitaltäckning. Det skulle för Sverige och svenska försäkringsbolag innebära ett behov av närmare 300 miljarder kronor i ökad kapitaltäckning. Försäkringsbolagen skulle tvingas att på marknaden suga upp kapital motsvarande 9 procent av Sveriges BNP!
Parallellt pågår motsvarande analysverksamhet inom banksektorn, där Baselkommittén och EU-kommissionen nyligen avslutat en remissprocess för att stresstesta kapitaltäckningsnivåer. En tidigare riskbaserad modell för kapitaltäckning riskerar nu att ersättas med en klumpigare beräkning av relationen mellan utlåning och eget kapital, oavsett vilken säkerhet som präglar utlåningen.
För svenska hushåll med bostadslån skulle höjda kapitalkrav i genomsnitt innebära ökade räntekostnader på mellan 20000 och 50000 kronor om året. Till detta kommer en höjning av försäkringspremier på mellan 10 och 15 procent, eller 350 kronor för en genomsnittlig försäkringstagare.
För svenska banker som har en stor andel bostadsutlåning med en mycket hög säkerhet skulle detta innebära kraftigt ökade kapitaltäckningskrav, utan någon relation till risken, i omfattningen 50 till 100 miljarder kronor. På europeisk nivå blir motsvarande siffra drygt 200 miljarder euro, det vill säga två tusen miljarder kronor. Som tas från investeringar i nya jobb.
400 miljarder för svensk del motsvarar hela det långsiktiga statliga infrastrukturprogrammet mellan 2010 och 2021. Man kan också jämföra med summan av nyemissioner på den svenska börsen under det relativt normala året 2008 som var 35 miljarder kronor. De höjda kapitaltäckningskraven handlar om belopp som självklart får konsekvenser för svensk och europeisk ekonomi. Tillsammans med ett höjt ränteläge skulle detta motverka den ekonomiska utveckling som krävs för att Europas ekonomier varaktigt ska kunna komma ut ur krisen.
Diskussionen om höjda kapitalkrav bortser från att dynamiska finansiella marknader är en förutsättning för tillväxt, investeringar och innovationer som i sin tur krävs för att europeisk industri ska kunna klara en ny global konkurrenssituation och utvecklas till en ledande kunskapsekonomi.
De lyfter även fokus från det stora stabilitetsproblemet nu, som är de historiskt stora offentliga budgetunderskotten. Grekland är i dessa dagar ett övertydligt exempel på hur farligt det är när budgetdisciplin ersätts av försök att detaljreglera ekonomin. Vare sig Greklands eller andra utsatta länders problem löser man genom höjda kapitalkrav som minskar utlåning och tillväxt men höjer räntorna.
När de stora offentliga underskotten i EU ska fasas ut vore det en ekonomisk katastrof om vi samtidigt skapar en ny kreditåtstramning, nu genom lagstiftning. Istället bör vi möta en kommande nerdragning av underskotten med utbudsinriktade åtgärder som stimulerar investeringar och innovationer.
Orsaken till att debatten förs som nu är att det i spåren av den finansiella krisen har funnits en tendens att betrakta de finansiella marknaderna som ett fenomen för sig, avskilda från den reala ekonomin och levandes ett liv för sig själva. Det vore ett allvarligt missgrepp om detta får bli utgångspunkt för lagstiftning och ekonomisk politik. Den finansiella sektorn är en förutsättning för förnyelsen och utvecklingen av ekonomin i sin helhet.
Europas återhämtning förutsätter dynamiska finansmarknader där stabiliteten ligger i insyn, transparens, gemensamma regelverk över gränserna och europeisk tillsyn, inte i ökad reglering av enskilda företags risktagande. Utan den dynamiken kommer vi att stå kvar med den arbetslöshet som krisen gav och ett Europa som är långt ifrån de mål för EU 2020, vi samtidigt arbetar med.
GUNNAR HÖKMARK
vice ordförande i EPP-gruppen (Europaparlamentets största grupp),
ledamot av ekonomiska utskottet