Dagens Europa kan mycket väl komma att påverkas av den urgamla idén om att människor av ett annat slag, som kommer någon annanstans ifrån, som lever på andra sidan gränsen, är annorlunda och sämre än vad vi själva är eller kommer från sämre samhällen än vårt eget. En variant på den idéen är att vi, vilka nu vi är, men det finns alltid ett vi som kan övertyga oss om en gemenskap gentemot andra, är så mycket bättre än andra att vi har rätt att göra vad vi vill även när det går ut över andra.
Ytterligare en variant på denna idé är att vårt samhälle är bra som det är varför varje krav på förändring är ett brott mot det vi har att vårda tillsammans. Det gör också att idéer som bryter mot det vi nu har blir till ett hot, varor och tjänster som är annorlunda eller kommer från andra håll rubbar vår balans.
Den första varianten är den som leder till främlingsfientlighet och krav på stängda gränser. Där har vi Sverigedemokrater och Nationella fronten i Frankrike. Det är i grunden rätt hemska krafter som bygger på tron att människovärdet kan skiktas i olika värden.
Den andra varianten är den som nu präglar Putinregimen i Ryssland, som säger att en rysk etnisk tillhörighet är viktigare än lag och rätt, länders självständighet och internationella avtal. Det är därför som dagens ryska ledning anser sig ha rätt att ingripa med alla medel man vill mot dem som anses hota ryska etniska intressen. Det är en farlig syn på människor eftersom den låter makt gå före rätt. Och rätten är alltid den enskilde individens främsta skydd.
Den tredje varianten att vårt samhälle är bra som det är präglar väldigt många. Det är i grunden en reaktionär idé. Den präglar brittiska UKIP som vill hålla rent mot Europa eftersom det europeiska samarbetet bygger på ett gemensamt beslutsfattande som underminerar föreställningen om att Storbritannien är en unik stormakt i världen där London är alltings centrum och en yard därför är lika överlägsen en meter som en pint öl är över en halvliter lager. Ett Europa utan gränser leder vare sig till fler eller färre dumheter eller oklokheter än där man låter det egna landet vara sig självt nog men underminerar känslan av etnisk eller kulturell överlägsenhet. Får man bara vara sig själv nog kan man alltid övertyga sig själva om att det är de andra som har fel och vi som har rätt.
Men det gäller också dem som säger att den europeiska sociala modellen, vad den nu är, är överlägsen och alltid måste råda, trots att den gett 26 miljoner arbetslösa och knappas är särskilt social eller mycket till modell. Och det gäller också dem som säger att den svenska välfärdsstaten som den såg ut på 1970-talet var en överlägsen konstruktion som inte behövde några öppningar i form av valfrihet, konkurrens eller öppna gränser.
Framförallt anser de att systemets konstruktörer inte får ifrågasättas genom att människor själva väljer något annat än det som planerats för dem. Här har vi den svenska socialdemokratin som ogärna vill att andra kommer hit och jobbar utan svenska kollektivavtal även om de ska ha motsvarande löner, som ständigt motarbetet valfrihet som luckrat upp politikers makt över människors egen välfärd men också miljöpartister som anser sig kunna styra samhällsutvecklingen över människors huvuden genom detaljregler för människors vardag som ger nolltillväxt och Feministiskt Initiativ som tror sig stå för kvinnors jämställdhet genom att förneka verklighetens krav på att utgifter måste finansieras genom inkomster som skapas av arbete och företagande.
De tror tvärtom att det är ett kvinnligt tänkande att utgifter kan finansieras bara genom att göra dem gratis, precis så som gamla tiders gubbtänkande har avfärdat just kvinnors kritiska tänkande. Det är en ödets ironi att denna gamla manschauvinism nu präglar Feministiskt Initiativs rättfärdigande av en budgetpolitik utan inkomster. Och det bygger på det gamla tänkandet att ett kön är klokare än det andra långt bortom insikten att det är individen som räknas oavsett kön.
Tanken att man vet bättre än de människor man vill styra är inte särskilt ny utan gammal men uppstår ständigt i nya former.
Idéer är vare sig gamla eller nya. De bara finns där och avgör vilka samhällen som kan utvecklas genom individers kraft eller vilka som ska begränsa förnyelsen och moderniseringen genom ett fåtals övertro på sig själva. En annan gammal idé som är ständigt ny är tanken på att individens frihet och det öppna samhället bereder väg för mänsklig civilisation, välstånd och utveckling. Det kan vi se både i historien och i vår nutid och är avgörande för vår framtid. Den gamla idén kan förnya Europa. Och den är som ny.