I dag beslutar vi om det europeiska järnvägspaketets fjärde del. Det innebär viktiga steg för att underlätta en gränsöverskridande järnvägstrafik och för utvecklingen mot ett europeiskt järnvägssystem. Det är logiskt i en värld där avstånden spelar allt mindre roll och järnvägsresande handlar om mer än resan mellan Skurup och Ystad eller Hallsberg och Örebro. De europeiska järnvägarna var länge nationella monopol och helt nationella strukturer och dessa gamla strukturer svarar inte mot den tid vi lever i i dag. Det gäller persontrafik liksom än mer godstrafik.
Det säger sig självt att dessa nya regelverk inte skulle komma på sin plats utan EU. På samma sätt som vi fått se en öppning av den europeiska flygtrafiken, vägtrafiken och sjöfarten. Många steg kvar, inte minst när det gäller det landbaserade men utan tvivel viktiga steg. Bra för miljön och bra för resenärerna. Sedan den svenska järnvägstrafiken öppnades upp för konkurrens har resandet mer än fördubblats. Järnvägsförbindelser som var på väg att läggas ner är nu överbelastade. Staten har inte hunnit med underhåll och reparationer men konkurrensen har skapat lönsamhet och en service som inte fanns eller tynade bort. Nu får vi en större öppenhet för olika operatörer i hela EU.
Detta är ett litet och enkelt exempel på varför det europeiska samarbetet är viktigt. Tack vare EU kan vi fatta gemensamma beslut. Det innebär inte att besluten blir bra bara för det eller att vi behöver gilla dem. Jag sitter ju här i Europaparlamentet just för att motverka de beslut som jag och mina väljare inte anser bra men också för att vi anser att det är bra att vi kan fatta gemensamma beslut. Därvid finns ingen skillnad mot i Sverige. Låt mig påminna om att Gustaf Fridolin är skolminister, Åsa Romson miljöminister och Mehmet Kaplan var ansvarig för IT och bostäder. Av detta har blivit en politik som leder till ökade koldioxidutsläpp, en skola som präglas av förvirring och ett ingenting när det gäller bostäder och IT.
Den inre marknaden kräver sina regler men det innebär inte att alla regler är bra. Det är däremot bättre med en inre marknad istället för att vara utan en där vi är beroende av 28 olika nationella regleringar som är mer eller mindre bra men definitivt olika och hindrande.
Debatten både i Storbritannien och i Sverige borde något mer handla om det stora och det gemensamma än vår motvilja mot de politiska lösningar vi ogillar. Lika lite som den svenska regeringsformen garanterar de beslut vi gillar gör EU det men de garanterar båda att vi kan fatta gemensamma beslut som är nödvändiga för ett fungerande samhälle.