De som nu gläds över att Brexit blir till verklighet är mörka krafter. Det är Vladimir Putin som vill splittra Europa och underminera vår demokratiska ordning. Det är främlingsfientliga krafter som vill göra motsättningar mellan människor till den överordnade politiska frågan.
Europa befinner sig i en svårare sits än tidigare. Storbritannien har varit en kraft för Europasamarbetets välmående. De har bidragit till vårt gemensamma försvar och varit en tydlig röst för ansvarsfull budgetpolitik och vikten av att fokusera på EU:s fyra friheter: fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital.
För att sätta Europasamarbetet på rätt kurs framåt behöver vi därför ta på oss ledartröjan och mobilisera en ny politisk kraft. Ett första steg är att samla norra Europa tillsammans med de nordiska och baltiska länderna, med stöd av länderna från Central- och Östeuropa. Vi behöver en allians som driver på för marknadsekonomi och inre marknad, kämpar mot byråkrati och säger nej till maktöverföringar till Bryssel.
Det som är helt klart är att vi utan EU inte skulle ha en gemensam inre marknad. Ingen gemensam klimat- och energipolitik. Ingen gemensam politik för att lägga grunden för samarbete mot terrorism och grov kriminalitet. Ingen gemensam politik för att lägga utvecklingen i länderna på Balkan på fredens spår i stället för de fortsatta motsättningarnas.
Länder som Sverige, Tyskland eller Frankrike hade utan EU stått ensamma mot rysk desinformation, rysk energipolitik och ryska påtryckningar liksom penningtvätt av rysk kriminalitet.
Statsminister Stefan Löfven har fram tills nu inte prioriterat Europapolitiken. Sverige har inte tagit tillräckligt med plats i Europeiska rådet och håller mest med eller lite emot. Under det senaste året har det till och med från svenska socialdemokrater i Europaparlamentet skickats signaler om att vilja driva på för mer makt till Bryssel. Vi ser dessutom liknande signaler från Stefan Löfven i och med EU-toppmötet han arrangerar i november tillsammans med kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker där fokus i dag är att flytta makt över arbetsmarknad och socialförsäkringssystem till EU-nivå.
Det duger inte. Nu krävs ett starkt politiskt ledarskap med tydligt fokus på att använda de verktyg som redan finns; och det behöver kommuniceras högt och tydligt. Det är avgörande för vår och Europas framtid.