I höstas initierade regeringen ett EU-toppmöte om en social pelare. Redan då varnade jag och andra för att detta skulle leda till att svensk välfärd och arbetsmarknad centraliseras till Bryssel. Nu när förslag som leder till just detta blir realitet i riksdagen är alla riksdagspartier emot, inklusive Socialdemokraterna själva. Det är ett brutalt underkännande av regeringens EU-politik.
Enligt statsminister Stefan Löfven skulle den sociala pelaren vara en social vision som inte alls skulle ge mer makt till Bryssel. Så sent som i årets utrikesdeklaration menade Margot Wallström att ”sociala frågor, rättvisa jobb och god arbetsmiljö” måste ges ökad prioritet i EU-samarbetet. Eftersom EU är en legal union innebär det i praktiken fler beslut på EU-nivå. Genom att konstant driva linjen om en social pelare i EU bidrar regeringen till att sälja ut den svenska modellen.
Nyligen röstade arbetsmarknadsutskottet enhälligt nej till förslag från EU-kommissionen om att reglera arbetsmarknaden och definitioner av arbetstagar- och arbetsgivarbegreppen, eftersom det strider mot den svenska modellen. I dag förväntas riksdagen följa samma linje. Det är bara början på vad som kommer att följa med den sociala pelaren.
En svensk statsminister har i EU öppnat dörren för lagstiftning i frågor som det tidigare funnits enighet över partigränserna om att dessa frågor ska beslutas om i Sverige och i medlemsländerna. Regeringen driver därmed en linje i EU som man sedan själva är emot när man konfronteras med dess konsekvenser. Det får Sverige att framstå som oseriöst och det flyttar fokus från de verkligt gemensamma utmaningarna i Europa.
Är regeringens linje att göra EU till en arena för symbolpolitik genom att i ett första steg vilja införa en social pelare och i ett andra steg rösta emot förslagen i riksdagen? Vad säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson om att Löfven vill reglera sociala villkor?
Socialdemokraternas partigrupp i Europaparlamentet, Kommissionen och företrädare för andra länder har varit tydliga med sina intentioner om lagstiftning. Maxgräns för provanställningar och minimivillkor för europeiska arbetstagare är bara två av många lagförslag som nu formas. Och Socialdemokraterna i Europaparlamentet kommer med största sannolikhet fortsätta att rösta för regleringar på EU-nivå.
Nu måste Löfven tydliggöra att Sverige inte kommer att driva frågan om att centralisera välfärd och arbetsmarknad till EU. Den Europeiska unionen är en social union genom samarbetet över gränserna, handeln och medlemsländernas ansvar för välfärden, som utformas utifrån de olika prioriteringar vi har i olika delar av Europa. Då behöver vi samarbeta om de hot och utmaningar som vi enbart kan lösa gemensamt.
I en tid då det är uppenbart att EU har stora gemensamma uppgifter är det dessa som vi ska ägna den gemensamma energin åt, inte låta den inrikespolitiska agendan bli till svensk Europapolitik, direkt i strid med den svenska modellen.