I augusti 2011 är det 20 år sedan Sovjetunionen föll och samtliga de baltiska staterna kunde utropa sin självständighet. När de hårdföra kuppmakarna, som i augusti ville föra Sovjetunionen tillbaka till stalintidens förtryck, slutligen gav upp den 21 augusti, var de baltiska staternas frihet en realitet.
Deras fredliga självständighetskamp ledde mer än något annat fram till den fredliga omvandling av Europa som vi i dag ser resultatet av. De baltiska frihetskämparna stod på lagens och moralens grund gentemot en illegitim ockupation och en omoralisk regim.
Till skillnad från tidigare uppresningar och uppror mot Sovjetmakten hade balterna ett stöd från omvärlden. I Sverige etablerades i början av 1990 den så kallade Måndagsrörelsen till stöd för balterna. Tillsammans med Peeter Luksep, Håkan Holmberg och den numera avlidne Andres Küng tog jag initiativet till möten på Norrmalmstorg i Stockholm, måndagar klockan 12.
Måndagsrörelsen var inte politisk utan det civila samhällets reaktion mot förtryck av andra medborgare och för ett stöd för deras rättigheter och värdighet. Den samlade politiker, musiker, författare, skolledare, elever, studenter, sångare, poeter, religiösa ledare, företagsledare och alla andra som tillsammans blir vanligt folk. För det var som vanligt folk, som medborgare, vi stod där under ett och ett halvt års tid.
Mer än något annat blev jag under denna tid imponerad av det mod och den beslutsamhet som våra baltiska vänner visade. Det gällde i kampen mot sovjetmakten hemma i det egna landet eller vid framträdanden på Norrmalmstorg som kom att bli en internationell tribun för budskapet ut till omvärlden.
Måndagsmötena blev också en möjlighet att sprida och finna information om vad som skedde utan att den blev destillerad och omgjord av den sovjetiska mediehanteringen i Moskva. På Norrmalmstorg kunde man få veta vad som skedde i Estland, Lettland och Litauen under ett och ett halvt års intensivt europeiskt skeende.
Måndagsmötena hade också en annan funktion. De var ett budskap till den sovjetiska diktaturens företrädare, och till de många quislingarna i de baltiska staterna att omvärlden såg dem och inte tillät något att ske i tysthet samtidigt som det var ett budskap till de baltiska frihetsrörelserna att de inte var ensamma. Sveriges utrikespolitik kom att under opinionstryck förändras från försiktigt respekterande Moskvas hållning till att tydligt stödja demokrati.
Nu i augusti är det 20 år sedan dagens Europa tog form. Det var en seger för demokrati och frihet och för idén om ett enat och öppet Europa. Att det kunde ske genom fredliga medel har vi européer balternas fredliga kamp att tacka för.
För mig är det fantastiskt att i Europaparlamentet möta de frihetskämpare som de levde i förtryck och som i dag är demokratiskt valda företrädare för sina folk i ett nytt och öppet Europa.
Gunnar Hökmark
Läs gärna även artikeln, med kommentarer, på Norrköpings Tidningars hemsida.