Publicerad i Norrbottens-Kuriren den 29 juni 2011.
Det där var ett lågvattenmärke. Det är fruktansvärt att han försöker göra någon slags omvänd tankevurpa. Det är riktigt, riktigt fult. Jag är ganska upprörd.” Så sa Marita Ulvskog (till Aftonbladet) i samband med en TV-debatt med mig den 4 juni inför Europavalet 2009. Skälet till hennes vrede var att jag under den och andra debatter noterat att Ulvskog liksom andra socialdemokrater gång på gång gav en bild av att utländska löntagare, i skydd av EU:s utstationeringsdirektiv, kom till Sverige och tog svenska jobb till en bråkdel av lönerna.
Detta var för henne och socialdemokraterna ett skäl till att ändra det så kallade utstationeringsdirektivet som ger EU-medborgare en möjlighet att utan större byråkrati och krångel kunna arbeta i andra länder. Det förutsätter emellertid att den utländske löntagaren har en lön som motsvarar det som är regel i det mottagande landet.
Det är alltså inte möjligt att inom ramen för EU-lagstiftningen betala en utländsk löntagare en bråkdel av svensk lön. Det var heller inte fallet i det uppmärksammade fallet Laval när Byggnadsarbetarförbundet satte en byggarbetsplats i Waxholm i blockad med hälsningen till de lettiska byggnadsarbetarna: ”Go Home”. Byggnadsarbetarförbundets skäl till att sätta arbetsplatsen i blockad var inte att lönerna var för låga – de låg inom ramen för de avtal som Byggnads har slutit – utan att de anställda hade ett lettiskt kollektivavtal som inte ledde till att de betalade in avgifter till det svenska facket.
Det var denna händelse som var bakgrunden till svenska socialdemokraters missnöje med utstationeringsdirektivet. Det var därför man felaktigt hävdade att utländska löntagare kom hit och tog jobben för en bråkdel av lönerna, på grund av EU:s lagstiftning.
Nu har socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna drivit igenom ett krav
i Sveriges riksdag om att utstationeringsdirektivet ska förändras för att hindra att utländska löntagare alltför lätt kommer hit.
Utstationeringsdirektivet har gett närmare två miljoner europeiska medborgare rättighet och möjlighet att arbeta i ett annat land. Det tillförsäkrar dem rättigheter som motsvarar det mottagande landets löntagare.
De som nu vill förändra utstationeringsdirektivet vill det för att det ska bli svårare att få ett jobb i ett annat land, genom att kraven höjs, genom att lokala fackliga organisationer ska godkänna anställningen av andra länders medborgare, eller godkänna att deras avtal är samstämmiga med de egna avtalen, vilket de ofta inte är eftersom de skiljer sig från svenska.
Vad blir då konsekvensen av det beslut om utländsk arbetskraft som socialdemokrater tillsammans med Sverigedemokrater nu har drivit igenom? Ja, det är ett stöd för alla de politiska krafter som vill motverka rörligheten över gränserna. Det kan vara av protektionistiska skäl, av egenintresse eller av omtanke om facklig makt eller av utlänningsfientliga skäl. Det är många som odlar tesen att utländska arbetare kommer hit och tar svenska jobb för en bråkdel av lönen. I den föreställningen förenar sig svenska socialdemokrater med Sverigedemokraterna. Och det är oroande att de har lyckats. Europa präglas just nu av för många initiativ mot människors rörlighet över gränserna.
Jag kan inte låta bli att citera Ulvskog: ”Det där var ett lågvattenmärke. Det är fruktansvärt att han försöker göra någon slags omvänd tanke-vurpa. Det är riktigt, riktigt fult. Jag är ganska upprörd.” Att tillsammans med Sverigedemokraterna driva igenom krav på nya hinder för utländska löntagare är ett lågvattenmärke. Att hävda att man gör det för deras skull och att minimilön har blivit maximilön är en tankevurpa.
Vi har alla skäl att vara upprörda över att ett parti som i valrörelsen tog ut milsvitt avstånd från Sverigedemokraterna nu använder deras stöd för att göra det svårare för utländsk arbetskraft att komma till Sverige.
Gunnar Hökmark (M)
vice ordförande för Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen