Nordeas flytt till Finland är en prestigeförlust för Sverige, ett politiskt misslyckande för regeringen och ett bakslag för svensk ekonomi. Det är fullt ut regeringens ansvar att det nu sker. En företagarfientlig regering, som anser att vinster är stöld och som medvetet och godtyckligt av politiskt populistiska skäl ville beskatta banksektorn ledde fram till detta.
Det är inte bankunionen i sig Nordea flyttar till utan det är från en godtycklighet och skattebelastning som skiljer Sverige från Finland och från andra länder. Jämfört med Sverige erbjuder både Finland och bankunionen en större förutsebarhet och krav som är förknippade med riskanalyser istället för av Vänsterpartiets och socialdemokraternas plakatpolitik mot banker och företagande.
Magdalena Anderssons första reaktioner inför flytthotet var snarast att uppskatta att Nordea flyttar, i tron att det minskar risker för den svenska banksektorn. Det är för det första en upp- och nedvänd bild. Det är bra för Sverige liksom för varje annat land med en stor och stark banksektor. Sverige har dessutom bland Europas mest stabila banker. Det bidrar till finansiell dynamik och en miljö som är viktig för tillgången på kapital och en lång rad olika finansiella tjänster. Föreställningen att den risk som allt företagande innebär skulle leda till att det är bättre att företagen flyttar är en felaktig tanke.
Det är Vänsterpartiet som drev fram den senaste omgången av skattehöjningar på banker i Sverige, som regeringen sedan delvis har backat från. Det allvarliga är att det är Vänsterpartiets ansvarslösa socialistiska populism med företagsfientlighet som driver regeringen. Det gäller politiken mot banker liksom mot företag i allmänhet och i synnerhet vinstförbudet. En sådan politik leder till nedläggningar, förluster och utflyttningar. Istället för att nu skylla på Nordea vore det rimligt om regeringen insåg sitt eget ansvar. Det gjorde man ju när man triumfatoriskt presenterade den nya bankpolitiken med Vänsterpartiet.
Låter man ett ansvarslöst parti styra näringspolitiken och företagsfrågorna är man själv ansvarslös. En sådan regering borde inte hållas under armarna av Centern och Liberalerna i rädsla att alliansen skulle kunna få igenom sin politik. Det är befängt.